Vårdanalys GD: »Behovet av oss är kanske större än någonsin«

– Jag tycker det är jättekul. Jag tänker ganska ofta så när jag går till jobbet.

Jean-Luc af Geijerstam känner verkligen att han har hittat rätt med sitt arbete som generaldirektör för en myndighet som följer upp och analyserar hälso- och sjukvården, tandvården och omsorgen. Han är i grunden läkare, men sökte sig tidigt till myndighetsvärlden.

Akademiskt började han med juridik och statsvetenskap vid Uppsala universitet. Men under en fältstudie i Laos, där han skrev om landets konstitution, väcktes intresset för sjukvårdsfrågor. Det ledde sedan till att han bytte spår och började studera till läkare. 

Den vägen blev dock allt annat än traditionell. Han började läkarprogrammet 1994, men blev klar först 2006 eftersom han under tiden både forskat och hunnit med två vändor på myndigheten Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU.

– Jag var medicine kandidat, en liten skrutt. Men det var otroligt spännande att komma till SBU i mitten av 90-talet när den evidensbaserade medicinen var något nytt, säger han.

Under utbildningen och allmäntjänstgöringen tänkte Jean-Luc af Geijerstam ändå att han skulle bli neurolog. 

Han intervjuades faktiskt i Läkartidningen 2005, då han hade skrivit en avhandling som visade att rutinmässig datortomografi vid hjärnskakning kunde frigöra mer än tiotusen sängplatser i landet. Och efter AT:n var han ett år på neurologiska kliniken vid Karolinska universitetssjukhuset.

Men myndighetsvärlden lockade, och för familjen var det bättre med ett aningen mer uppstyrt jobb. Så efter Karolinska blev det några år på SBU igen, en tid som sektionschef på Danderyds sjukhus, följt av tre år som utredare och tillförordnad stabschef på E-hälsomyndigheten, innan han 2018 sökte och fick jobbet som generaldirektör på Myndigheten för vård- och omsorgsanalys.

– När jag tänker på det nu, har jag inte tappat intresset för statsvetenskap och juridik; de team vi sitter i här på Vård- och omsorgsanalys består av nationalekonomer, statsvetare, jurister – förutom vårdprofessionerna, säger han.

Jean-Luc af Geijerstam drivs av att arbeta med systemet, att studera och analysera delarna i sjukvården och omsorgen och inte minst kontaktytan däremellan. Det som bestäms på nationellt politiskt plan påverkar organisationen hela vägen till vårdgolvet. 

– Man kan ju tycka »Men gud, ska du inte bara in på vårdgolvet och göra lite nytta?«. Det får jag höra ganska ofta. 

Säger läkare det till dig, alltså?

– Absolut. Det är många läkare som säger »men sluta nu med det här ’lull-lullet’ alltså«, säger Jean-Luc af Geijerstam och skrattar.

Men för honom är »lull-lullet« viktigt. Och han vill att professionen ska ha mer »systemkunskap«. Det är bra om vården blir mer professionsstyrd, men det är samtidigt svårt för exempelvis läkare att kliva in i den ledarrollen. Där tycker han att Vård- och omsorgsanalys har en roll i att bygga upp kunskapen.

– Man kan tycka att vårdens uppdrag är enkelt: vi ska ge god och jämlik vård och jobba smart och effektivt. Men vi sitter också med ett delvis svårbegripligt system. Om man ser ett problem – som underbemanning – vilka beslut ska man då fatta?

Finns det för lite intresse i professionen av att sätta sig in i frågorna, eller handlar det om att det saknas förutsättningar?

– Jag skulle säga att det är både–och. Förutsättningsskapandet är för svagt från regioners och kommuners sida. Det finns ett stort intresse, till exempel från Läkarförbundets sida, att vilja mer. Sedan behöver man också själv ta ett ansvar i det. 

– Jag kan förstå att det är svårt, men jag tycker att det behövs mer även där. För det är de [professionerna] som kan frågorna bäst och kan sätta press på huvudmännen, säger han och påpekar att profession och patienter kanske borde kroka arm, eftersom »den kombon är oslagbar«.

När Läkartidningen träffar Jean-Luc af Geijerstam håller den nya regeringen på att presenteras. Han ser på notiserna i telefonen att Socialdepartementet får fyra ministrar mot tidigare tre. Inför intervjun har han också skrivit ut det så kallade Tidöavtalet, vilket i nästan 200 punkter presenterar regeringens reformförslag.

Har någon i regeringen kontaktat dig?

– Jag har inte pratat med någon än. En del uttrycks här i Tidöavtalet, men nästa del blir att se vad det kommer att betyda när man lägger en budget. Den dialogen är viktig för oss.

Vård- och omsorgsanalys nämns på ett ställe i Tidöavtalet. Det handlar om uppföljning av vårdens effektivitet och kvalitet. Antingen Vård- och omsorgsanalys eller Inspektionen för vård och omsorg »bör ges befogenhet att även granska regioners och kommuners verksamhet avseende medicinska resultat«.

Är det en uppgift för Vård- och omsorgsanalys?

– Det är en viktig systemfråga – det här behöver göras. Så jag är glad att man kommit så här långt, säger han och fortsätter:

– Jag ser det som att vi har en ganska given roll. Man kan tänka sig andra aktörer också. Här vill vi ha en dialog med politikerna, vad det är de framför allt vill betona.

Han tycker att Tidöavtalet berör flera systemövergripande frågor inom vård och omsorg, sådant som hans myndighet arbetar mycket med. Och vården befinner sig i en fas där staten tar ett större ansvar. Det handlar till exempel om omställningen till nära vård, införandet av Nationella läkemedelslistan och ambitionen att införa fler strukturerade vårdförlopp.

Hur påverkar det Vård- och omsorgsanalys?

– Det påverkar oss jättemycket. Vårt uppdrag handlar om att förse de här sektorerna med kunskap. När de är inne i en period av ganska tydliga omvälvande förändringar – nya krav, sätt att jobba på, att styra – blir vårt uppdrag ännu viktigare. 

– Som leverantör av den typen av kunskapsunderlag är kanske behovet av oss större än någonsin. 

Är Vård- och omsorgsanalys en aktiv del i förändringsprocessen?

– Vi skapar mycket kunskap genom uppföljning och utvärdering. Så det är vår roll att ligga lite nedströms och svara på hur det blev. Men vi har också viktig kunskap att inympa i systemet, hur vi
ser på den större bilden. Och vi utgår mycket från patienterna, vad de tycker är viktigt. 

En av hans favoritrapporter kom till just genom en fråga som myndighetens patient- och brukarråd lyft. Den kom 2019 och visade att övergångarna mellan barn- och vuxenvård ofta är dåliga och att patienter riskerar försämrad hälsa och ökad dödlighet.

– Den rapporten blev väldigt bra och lyckad. Där gick vi från ax till limpa. Det var ett tydligt behov som uttrycktes; vi gick in på systemfrågorna. Och i Tidöavtalet nämnde de precis det här: gör sjukvården mer flexibel. Därför blev jag glad. Nu är det en fråga som den tillträdande regeringen har fokus på.

– Nu är den på beslutsfattararenan. Dit måste den i slutändan. Vi kan skriva något jättebra och fint, men om den inte »träffar«, då kan vi liksom lägga ned.

Jean-Luc af Geijerstam ser det som en av myndighetens roller att ge beslutsfattare bra underlag till smarta beslut. Därför tycker han att det är viktigt att Vård- och omsorgsanalys är självkritiska och rannsakar behovet av sina analyser, så att myndighetens arbete är relevant och inte drunknar i en rapportflod. 

Myndigheten ger ut upp till 15 rapporter årligen. Jean-Luc af Geijerstam säger att ungefär hälften är egeninitierade, medan resten kommer av regeringsuppdrag. 

Är det en bra balans mellan egeninitierade rapporter och uppdragen från regeringen?

– Bra fråga, för vi behöver garanterat ha den balansen, svarar Jean-Luc af Geijerstam.

– I den egeninitierade delen kan vi ta upp saker som vi tycker är viktiga. Vi kan lyfta på stenar och plocka upp saker som regeringen missar. Samtidigt vill vi ha regeringsuppdrag. Vi vill ju bistå i de frågor som regeringen tycker är viktiga. 

Det är också en utmaning för den lilla myndigheten. Mängden regeringsuppdrag har ökat, vilket förvisso är ett kvitto på att deras arbete är betydelsefullt. Men framförhållningen är ibland ganska kort, och rapportförfattarna kan behöva släppa ett arbete för att ge sig i kast med ett annat som har snävare tidsramar. Jean-Luc af Geijerstam påpekar att hela Vård- och omsorgsanalys är betydligt mindre än Socialstyrelsens analysresurser.

Borde myndigheten vara större?

– Jag skulle inte ha något emot att vi blev större. Behovet av kunskapsunderlag kommer att växa över tid. Vi vill gärna ha fler regeringsuppdrag, men det gäller att det inte blir på bekostnad av vårt egeninitierade arbete, och då gäller det att vår budget ökar.

Myndigheten har äskat ett antal miljoner kronor för bland annat en stärkt nationell uppföljning, och där tycker Jean-Luc af Geijerstam att det funnits en bra dialog med regeringen.

– Men alla myndigheter säger ju samma sak. Jag skulle bli förvånad om Ivo och Socialstyrelsen inte vill ha ökade anslag, säger han och skrattar.

Jean-Luc af Geijerstam tillträdde vid den förra regeringsbildningen och har nu gjort fyra av de sex år som förordnandet gäller. Om han och regeringen vill, kan det förlängas med ytterligare tre år.

Vill du det?

– Som jag känner i dag tycker jag att det är jätteroligt. Får jag frågan får jag ta ställning till det, men i någon form är det detta jag vill hålla på med.