Enligt den så kallade betaamyloidhypotesen är ansamlingar av proteinet betaamyloid i hjärnan en orsak till Alzheimers sjukdom. Men jakten på ett läkemedel som kan bromsa sjukdomen har innehållit många bakslag så här långt.
I september flaggade dock läkemedelsföretaget Eisai för att det svenska läkemedelsföretaget Bioarctics läkemedelskandidat lekanemab – en antikropp som blockerar så kallade protofibriller av betaamyloid – bromsat den kliniska försämringen vid tidig Alzheimers sjukdom jämfört med placebo i en fas 3-studie.
Pressmeddelandet väckte stor uppmärksamhet och många har väntat spänt på att få ta del av resultaten i detalj. Nu publiceras de i New England Journal of Medicine.
Resultaten visar att lekanemab bromsar försämringen i sjukdomen med 27 procent jämfört med placebo, vilket är i linje med det som rapporterats tidigare.
I studien randomiserades sammanlagt 1 795 patienter med tidig Alzheimers sjukdom – där amyloid påvisats med PET-kamera eller i ryggvätska – till att få antingen lekanemab eller placebo. I gruppen ingick patienter med lindrig kognitiv nedsättning eller lindrig demens på grund av Alzheimers sjukdom.
Forskarna tittade i första hand på försämringen på Clinical Dementia Rating-Sum-of Boxes, CDR-SB, som är en skala för att mäta både kognition och funktion.
Båda grupperna hade ett värde på runt 3,2 på den 18-gradiga skalan, där ett ökande värde innebär en försämring, innan behandlingen startade. Vid uppföljning 18 månader efter studiestart hade den kognitiva förmågan försämrats hos både dem som fått lekanemab och dem som fått placebo.
Försämringen hos dem som fått placebo var emellertid 0,45 poäng större (1,66 jämfört med 1,21) än hos dem som fått lekanemab, vilket enligt studien alltså motsvarar en bromsad försämring med 27 procent.
26 procent av dem som fått lekanemab drabbades av infusionsrelaterade reaktioner. Hos nästan 13 procent uppstod svullnad och utgjutning i hjärnan.
Enligt forskarna krävs det längre studier för att fastställa behandlingens effekt och säkerhet vid tidig Alzheimers sjukdom.
Oskar Hansson, professor i neurologi vid Lunds universitet och överläkare på Skånes universitetssjukhus, var på plats när resultaten presenterades på alzheimermötet CTAD i San Francisco i USA natten till onsdag svensk tid.
– Jag tycker resultaten är mycket robusta, det vill säga de tyder entydigt på en positiv klinisk effekt av lekanemab. Men effekten är relativt måttlig, och kommer inte bota sjukdomen, i alla fall inte när behandlingen påbörjas när patienterna redan har utvecklat nedsatt minnesförmåga, säger han till Läkartidningen och fortsätter:
– Resultaten stämmer väl överens med bolagets pressmeddelande tidigare i höst. Jag uppfattade inga svagheter i resultaten, förutom att den kliniska effekten är relativt måttlig.
Oskar Hansson – som beskriver stämningen som närmast lyrisk när mötet startade – ser detta som ett första viktigt steg.
– Förhoppningsvis kommer behandlingen vara mer effektiv om den påbörjas ännu tidigare i sjukdomsförloppet, det vill säga innan tydliga minnesproblem uppstått, och en sådan studie pågår just nu men kommer inte bli klar förrän om 4–5 år.
Om lekanemab godkänns i Europa och får subvention i Sverige, så tror han behandlingen kommer att kunna hjälpa många patienter med alzheimer så att de kommer försämras långsammare och därmed förhoppningsvis kan leva självständigt hemma under längre tid.
Han understryker dock att läkemedlet inte är för alla.
– Det kommer vara aktuellt för personer med Alzheimers sjukdom som antingen har en lättare kognitiv nedsättning eller mild demens, men inte personer med svårare demens. Alzheimers sjukdom kommer behöva bekräftas med antingen ryggvätskeprov eller PET-kameraundersökning innan behandling påbörjas, vilket kan göras på många specialistkliniker i Sverige idag.
Enligt Oskar Hansson finns det flera utmaningar med att använda behandlingen i kliniken.
– En är att MR-kameraundersökning måste göras upprepat under de första 6–12 månaderna för att i tid upptäcka eventuell hjärnsvullnad, som gör att man bör göra uppehåll i behandlingen så svullnaden försvinner. En annan utmaning är att behandlingen i dag måste ges som intravenös infusion inom sjukvården, men förhoppningsvis kan man på sikt använda subkutana injektioner hemma.
Rapporter om att två personer som fått lekanemab dött har väckt oro de senaste dagarna. Oskar Hansson påpekar att det än så länge finns mycket lite offentliga uppgifter om de här två fallen.
– Jag vill avvakta utlåtande av regulatoriska myndigheter. Men det kan vara så att man inte bör använda intravenös trombolys på patienter med Alzheimers sjukdom med tecken på cerebral amyloid angiopati och som behandlas med immunterapi mot betaamyloid.
Han påpekar också att det inte fanns någon skillnad i dödsfall mellan grupperna i den nu publicerade studien. Under uppföljningstiden dog sex av dem som fått lekanemab och sju av dem som fått placebo.
(uppdaterad 2022-12-01)
