Gensaxen behandlar Skelleftesjuka

Vid Skelleftesjukan, en ärftlig form av sjukdomen transtyretinamyloidos, lagras felveckat protein, amyloid, in i kroppens vävnader – något som främst skadar hjärtat och nerverna.

– Att kunna sätta in verksam behandling tidigt i förloppet skyddar mot att utveckla hjärtproblem, säger Björn Pilebro, överläkare i kardiologi vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå.

Här prövas nu en behandling som bygger på den Nobelprisbelönta gensaxen Crispr/Cas9.

Förra året publicerades en artikel i New England Journal of Medicine, där sex patienter med ärftlig transtyretinamyloidos fick den ännu experimentella behandlingen inom ramen för en fas 1-studie. Det var första gången gensaxen använts för behandling på en män­niska. Gensaxen går in och klipper i genen för transtyretin så att den in­aktiveras.

Det primära syftet med studien var inte att utvärdera effekten av behandlingen utan att fastställa lämplig dos av det gensax-baserade läkemedlet och att undersöka om behandlingsformen är säker. Men resultaten väcker ändå hopp.

– Vi har sett en sänkning av transtyretin på runt 90 procent, vilket vi tror är tillräckligt för god behandlingseffekt. Ska man få bort allt transtyretin skulle man behöva fullkomligen marinera patienten i läkemedel, vilket inte är rimligt ur säkerhetssynpunkt, säger Björn Pilebro, som leder den svenska delen av studien.

Sedan tidigare finns det två godkända genterapier riktade mot ärftlig transtyretinamyloidos. Båda sänker halten av amyloid i serum genom att stänga av transtyretingenen.

Läkemedlen har visat sig vara mycket effektiva hos de flesta patienter. Haken är att de behöver ges vid upprepade tillfällen: var tredje eller var sjätte vecka. Gensaxen ger en möjlighet att i stället stänga av genen permanent.

I en fortsättning av studien med gensaxtekniken, där runt 30 patienter i England, Nya Zeeland och Sverige ska behandlas, har hittills tre svenska patienter vid Norrlands universitetssjukhus fått läkemedlet. 

Ytterligare tre svenska patienter planeras få behandlingen före jul.

– Patienterna kommer att följas tätt under 2–3 år, men då detta är den första studien i sitt slag kommer en långtidsuppföljningsstudie att samla in data kring deltagarna i ytterligare 15 år där­efter, säger Björn Pilebro.

I Norrbotten och Västerbotten bor omkring 240 av Sveriges totalt 400 personer som lever med ärftlig transtyretinamyloidos. En majoritet av dem har också hjärtpåverkan.

Per Eldhagen är biträdande överläkare och kardiolog vid Karolins­ka universitetssjukhuset i Solna och möter patienter med såväl ärftlig som förvärvad transtyretinamyloidos.

– Det är en väldigt spännande studie, och om det räcker med en enda behandling för bestående effekt är ju det imponerande. Men för att slå fast det krävs både längre och större studier framåt, säger han.

Per Eldhagen leder den svenska delen av en studie om en annan genterapi – patisiran – för patienter med hjärtpåverkan. Denna bygger på RNA-interferens, vilket innebär att man ger en infusion med små, dubbelsträngade RNA-bitar som stänger av genen under en tid. 

Patisiran är i dag godkänt för transtyretinamyloidos med indikationen polyneuropati. Nu prövas den alltså även vid hjärtpåverkan.

– Då läkemedlet redan är godkänt är studien designad för att mäta säkerhet och effekt på just hjärtsymtom, säger Per Eldhagen.

När Björn Pilebro för första gången för drygt tio år sedan dia­gnostiserade patienter med transtyretinamyloidos och kardiomyopati fanns det ingen behandling att erbjuda. I dag ser det annorlunda ut.

– Crispr/Cas9 tekniken kan ge oss ytterligare ett värdefullt verktyg – både för att vi med en ytterligare behandling kan förbättra livet för fler, och för att andra behandlingar får välbehövlig konkurrens som kan ge lägre priser, säger Björn Pilebro.