Daniel Johansson, tidigare politiskt sakkunnig åt Lena Hallengren, numera politisk sekreterare för Socialdemokraterna i Region Stockholm. Foto: Andre Vifot Haas

– Det var otroligt speciellt att jobba på Socialdepartementet under den tiden. Visst har det funnits andra kriser för regeringen att hantera, som skogsbränder och den stora migrationen, men ingen av dem var så långvarig som pandemin. Det är svårt att hitta något motstycke i modern tid. Vi hade under en period två pressträffar om dagen och hela debatten var riktad mot departementets frågor under nästan två år. Det var våldsamt mycket att göra och beslutsprocessen var tvungen att snabbas upp ordentligt.

Vilka är dina starkaste minnen från jobbet under pandemin?

– Först ovissheten om vad som skulle hända. Så småningom beslutsamheten. Det fanns inget facit att agera utifrån, och beslut måste fattas utan att veta i förväg hur det kommer att bli. Och så det tredje: En stolthet över att de vägval som Sverige gjorde i stor utsträckning har visat sig vara riktiga. Överdödligheten här har varit bland Europas lägsta och just nu ser vi hur den extrema lockdown-politiken i Kina innebär en katastrof för samhället och ekonomin.

Hur förändrades ditt arbete i praktiken när pandemin bröt ut?

– Arbetsdagarna blev längre och från att främst ha fokuserat på att hjälpa regeringen att förverkliga januariavtalet handlade det i stället om att krishantera och att vara en kreativ medspelare i arbetet för att ta fram eventuella åtgärder mot pandemin. Jag kunde behöva ta fram underlag inför pressträffar på bara några timmar.

Har det varit en fördel i arbetet att du är utbildad läkare?

– Under den första fasen av pandemin var det nog en fördel att jag hade en annan typ av förståelse än många andra. Vad är ens ett virus och hur fungerar det? Det underlättade också när jag skulle föra dialog med professionen.

Vad ska du göra härnäst?

– Jag har börjat nytt jobb i dag faktiskt, för Socialdemokraterna i Region Stockholm. Jag är nu rotelansvarig politisk sekreterare för hälso- och sjukvårdsroteln.

Vad ska hända med din läkarkarriär?

– Min tanke är inte att legitimationen ska ligga och samla damm i tid och evighet. Jag skulle verkligen vilja komma tillbaka någon gång. Samtidigt fanns den väldigt lockande möjligheten att stödja den nya politiska ledningen i Region Stockholm i arbetet med att göra vården mer behovsstyrd och mindre marknadsstyrd. Men så länge det finns personer som får sin legitimation och är äldre än jag är så tror och hoppas jag att jag kan börja jobba kliniskt igen.