Fortsatt dystert platsläge i Sundsvall

– Tidigare har negativa spiraler startat i sköterskegrupperna. Efter förra sommaren sa vissa »tack och adjö«, och andra sa att de inte klarar en likadan sommar en gång till. Den här sommaren var det ännu värre. Nu har den här typen av retorik också börjat höras från läkarsidan – att »vi klarar inte en sådan sommar till, då måste vi sluta«, säger Joakim Eriksson, specialistläkare i internmedicin och ST-läkare i gastroenterologi vid Sundsvalls sjukhus.

Målet, 219 vårdplatser, ter sig avlägset när sjukhuset – det största av tre inom Region Västernorrland – kämpar för att bemanna nuvarande 190.

Läkare beskriver en situation där nästan varje dygn präglas av överfulla avdelningar och där patienter vårdas i korridorer.

Efter en mycket besvärlig vårdsituation under sommaren har det blivit en form av normalläge långt in på hösten. Månadsskiftet november–december, när Läkartidningen intervjuar medarbetare och chefer, är inget undantag.

– Det finns en trötthet hos personalen. Efter covid och besvärliga somrar märks det nu också under hösten med för få vårdplatser och att problematiken med sommarbemanning lever kvar längre, eftersom vi försökt stimulera att medarbetare lägger en del av sin semester under hösten, säger Kjell Norman, som är tillförordnad hälso- och sjukvårdsdirektör.

– Det har gjort att vi kommit i normalläge lite senare, men det är fortfarande så att vi under perioder har det jättebesvärligt. Den vecka som varit har vi exempelvis haft i princip fullt med inneliggande patienter på alla avdelningar.

Samtidigt finns en bävan för hur kommande sommar ska hanteras. Problematiken med överbeläggningar och utlokaliserade patienter beskrivs tydligt i regionens egen sammanställning av avvikelser under sommarperioden 2022.

Sundsvalls sjukhus som helhet hade en medelbeläggning på 105 procent. Arbetsmiljön beskrivs i rapporten som »oförutsägbar, slitsam, stressig och tung«.

Avvikelserapporter beskriver risker för patienter: ett hjärtlarm på kardiologen där Iva-team fördröjs av patienter som blockerar korridorer, en patient som utöver tio andra överbeläggningar får läggas i ett hörn utanför avdelningen och ges en sked för att slå mot grinden som »provisoriskt larm« samt generellt bristande tillsyn med dementa som avviker och ett exempel på en patient som hoppat genom ett fönster, »lyckligtvis på markplan«.

– Hela arbetssituationen överskuggas av den extrema bristen på vårdplatser. Arbetsbelastningen är framför allt väldigt svår för våra sjuksköterskor, och vad gäller vår situation är det till stor del en mental belastning och en etisk problematik som man hela tiden ställs inför, säger Joakim Eriksson, som arbetat på sjukhuset sedan 2013.

– Problemet för medicinbakjouren, särskilt sedan i somras, är att klara ansvaret för patientflödet under jourtid utan stöd av tydliga direktiv, där det exempelvis saknats ett givet beläggningstak för våra vårdavdelningar. I praktiken har beläggningstaket blivit ett slags produkt av inskrivande doktors förmåga att framhärda inför en gråtande sköterska i andra änden av luren, pressad till bristningsgränsen på sin vårdavdelning.

Ville Sjögren, ordförande i Medelpads läkarförening, är överläkare på en av avdelningarna med högst beläggningsgrad, stroke–neurologi–rehabilitering. Under sommaren hade »SNR« en medelbeläggning på 137 procent, med ett max på hela 207 procent.

Han låter något uppgiven när han knappar fram aktuella siffror.

– Tar vi min avdelning så har vi till exempel 30 platser men 40 patienter, kardiologen 21 platser och 30 patienter. Så ser en dagsnotering ut. En vanlig vardag utan någon stor pandemipåverkan eller något annat så ligger vi ofta på 30 procents överbeläggning, säger Ville Sjögren.

Att hela sjukhuset har brist på sjuksköterskor ser han som en effekt av många års misslyckanden.

Regionens motåtgärder fungerar också dåligt. Västernorrland ligger redan överlägset i topp nationellt vad gäller inhyrning av personal och har nu även svårigheter att få in hyrsjuksköterskor till vårdavdelningarna.

Dessutom har de riktade lönesatsningar som genomförts under det senaste året orsakat nya problem. När vissa grupper av sjuksköterskor fått lönetillägg så har andra grupper sagt upp sig i missnöje över att inte omfattas.

– Det som blir svårt ur läkarfacklig synvinkel är att läkarnas arbetsmiljö egentligen bara kan förbättras genom att sköterskorna först får en bättre arbetsmiljö. Jag kan ju inte styra hur Vårdförbundet och arbetsgivaren driver sina frågor, men för läkargruppen är det nödvändigt med satsningar för att rekrytera och, framför allt, behålla sjuksköterskor, säger Ville Sjögren.

– Det pratas om lösningar, men vi ser inget konkret i form av att fler vårdplatser kan gå att öppna i närtid.  Det är i alla fall inga helhetslösningar. Exempelvis har man styrt patienter från kardiologen sedan sköterskor sagt upp sig där för att undvika stora överbeläggningar. Det är lovvärt men ökar samtidigt trycket på andra avdelningar.

Parallellt med Läkartidningens intervjuer sker flera andra saker som påverkar sjukhuset. En domstol slår fast att Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) i ett ärende gällande Region Uppsala inte kan koppla ett vite till antalet vårdplatser, vilket kan innebära att Region Västernorrland slipper 15 miljoner kronor i vite för överbeläggningarna på Sundsvalls sjukhus.

En ny hälso- och sjukvårdsdirektör presenteras, och i Härnösand, några mil norrut, beslutar regionfullmäktige om politisk ledning för den nya mandatperioden.

Det blir Socialdemokraterna i ledningen igen – nu genom samverkan med Moderaterna och Centerpartiet. En bräcklig koalition som exempelvis rymmer hela skalan av åsikter i den känsliga frågan om Sollefteå sjukhus (M vill avveckla, C förstärka och S behålla nuvarande verksamhet) och som mest hålls ihop av att man ser alternativet som sämre: Sjukvårdspartiet i ledningen i samverkan med Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna.

Ville Sjögren menar att den politiska osäkerheten bidragit till handlingsförlamning under hösten, men han pekar också på problematiken med hög omsättning bland de högsta cheferna och att organisationsmodellen allmänt fungerar dåligt. 

– Vi har inte en sjukhuschef, utan verksamhet uppdelad på två vårdområden med medicinblocket inom ett närvårdsområde och en länsorganisation för det opererande blocket. Det är inte hållbart. 

– Ett antal omorganisationer har genomförts under senare år. Inte i något fall har de lett till minskad administration, och de har inte förhindrat det faktum att vi är sämst i landet på överbeläggningar. Bara det i sig att man hela tiden återkommer med nya organisationsmodeller, stör ganska mycket, säger Ville Sjögren.

En fråga som läkarföreningen driver allt hårdare är att försöka styra över resurser till vårdavdelningarna. Ville Sjögren menar att det kan vara en dellösning för att skapa fler vårdlag på avdelningarna, med en ambition att öppna de 18 fastställda vårdplatser som i nuläget hålls stängda.

– Medelpads läkarförening ser ingen avmattning med att det skapas tjänster av administrativ karaktär. Det bara ökar, medan antalet sjuksköterskor på golvet minskar. Det är så hög tillväxttakt som 5–7 procent per år. Nu är det sagt att en extern konsult ska se över den här delen, men för det första har vi inte ens sett upphandlingen bli färdig, för det andra är direktiven oklara. Under tiden verkar det bara fortsätta med nya tjänster som har diffusa titlar, samtidigt som sjuksköterskebemanningen inte blir bättre, säger Ville Sjögren.

Joakim Eriksson sätter hopp till ett arbete som inletts med att tydliggöra vad som gäller med beläggningstak och att nå fram till bättre former för att hantera överbeläggningar jämnare över hela sjukhuset.

– Förhoppningsvis får vi något tydligare att jobba efter, sedan löser inte det grundproblemet med att vi behöver rekrytera sjuksköterskor och öppna fler vårdplatser. Men det finns hopp om att det kan göra arbetsmiljön något mer dräglig för oss som står i jourledet, säger han.

Kjell Norman vill se ökad dialog med professionen, som »ofta sitter med lösningarna«.

– Jag är inte främmande för tydligare direktiv för att hantera överbeläggningar. »Bestäm nu, så vi vet vad som gäller«, kan jag höra som önskan ibland. Men ska det ske måste det bygga mer på dialog med professionen, inte att vi i ledningen sitter på vår kammare och bestämmer något som kanske inte fungerar fullt ut, säger han.

Om risken för läkarflykt säger Kjell Norman:

– Jag får också signaler om etiska svårigheter som läkare känner när det är så fullt på avdelningarna att man tvingas fundera över vem man kan skriva hem, som man inte skulle behöva göra i ett normalläge. Det är klart att det sliter rent mentalt, och det är klart att det finns en risk att vi tappar medarbetare av den anledningen. 

Ville Sjögren konstaterar att läkarbemanningen, bortsett från vissa kliniker, ännu så längre är skaplig på sjukhuset, men att det kan komma uppsägningar om man inte ser någon ljusning inför kommande sommar.

– I grunden handlar det om att sättet att arbeta degenererar och att man inte står ut. Det jag kan se nu från flera olika delar av sjukhuset är att man känner att det inte kommer att bli bättre, utan snarare ännu sämre kommande somrar. Det är illa nog som det varit nu under hösten, men man ser framför sig att det kommer att bli gräsligt, säger han.