I början av oktober i år flöt allting på bra för Mohamed Kashef från Egypten. Efter två år i Sverige kände han att han var på rätt plats i livet. Han gick till jobbet som ST-barnläkare på universitetssjukhuset i Linköping. Hemma fanns frun och de båda barnen – äntligen i samma land alla fyra efter ett och ett halvt år isär. Sedan kom Tidöavtalet. Den nya regeringen bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna med stöd av Sverigedemokraterna presenterade sin överenskommelse om hur Sverige ska styras de kommande åren. Mohamed Kashef läste och tankarna började mala.
– Sedan dess har jag känt mig nedstämd och orkeslös. Jag går till jobbet som vanligt men vet inte längre någonting om morgondagen, säger han.
Sveriges invandrings- och integrationspolitik föreslås hädanefter ligga på EU:s miniminivå och senast 2024 ska ett förslag läggas fram om att ta bort systemet med permanenta uppehållstillstånd, något som oroar Mohamed Kashef.
– Jag tänker på mina barn. Enligt de nya reglerna krävs åtta år i Sverige innan man kan ansöka om medborgarskap. Min son kommer att vara sjutton år innan han uppfyller det kravet och ansökningsprocessen kan dra ut på tiden. Det riskerar att bli svårt, säger Mohamed Kashef.
Hittills har han gjort allt för att komma in i Sverige. Under pandemin jobbade han gratis på ett äldreboende för att lära sig svenska. Familjen hyr en lägenhet som egentligen är lite för dyr, men för att barnen ska bo i »rätt område«. Barnens veckor är fyllda av squash, simning, fiol och fotboll – allt för att de ska få en chans att komma nära svenskar. Men nu funderar Mohamed Kashef och hans fru på att sätta barnen i en engelskspråkig skola i stället.
– Varför ska de integreras i svensk kultur och få svensk utbildning om de ändå kanske inte får stanna?
För egen del hade han bara önskat ett permanent uppehållstillstånd.
– Som det är nu behöver jag gå till Migrationsverket vartannat år för att förnya mitt arbetstillstånd. Men det krävs bara en liten miss, kanske att regionen har fyllt i någon uppgift felaktigt, för att jag ska riskera avslag och behöva lämna Sverige. Det finns ingen trygghet i att leva på det sättet.
Familjen överväger att flytta tillbaka till Dubai, där de tidigare har bott, eller till hemlandet Egypten.
– Jag gillar ju Sverige och den fina naturen. Och på jobbet är det inga hierarkier. Jag behöver inte kalla min chef för »doktor Fredrik«, han är bara Fredrik. Men nu ångrar jag att jag kom hit.
Efter intervjun återkommer dock Mohamed Kashef och berättar om en ny strimma hopp, sedan migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) i en intervju med Ekot sagt att möjligheten till permanenta uppehållstillstånd ska finnas kvar för vissa högutbildade.
En annan läkare som Läkartidningen har pratat med har redan bestämt sig för att lämna landet inom kort. Hon är svensk medborgare men med utländsk bakgrund och en läkarutbildning från Argentina.
– Jag är född och uppvuxen i Sverige, men efter valet känns det inte säkert att bo kvar här. Jag har fått läkarlegitimation i Spanien så nu tänkte vi prova att bo där i stället, säger läkaren som vill vara anonym.
Hennes man har bara tillfälligt uppehållstillstånd, vilket är en bidragande orsak till beslutet.
– Vi vet ju inte om han får stanna. Vi bor också i en förort och har blivit rädda av allt prat om att språktesta barn och screena för ADHD utifrån bostadsort. Jag vill inte att mitt barn ska behöva växa upp i ett sådant samhälle. Och som läkare tänker jag att man ska testa barn utifrån behov och inte riktat till en viss grupp. Det känns väldigt diskriminerande, säger hon.
Hon har berättat om sitt beslut för flera kollegor.
– Många som har utländsk bakgrund förstår hur jag tänker. Jag tror att många läkare kommer att lämna landet.
Sveriges Kommuner och regioner, SKR, har varnat för att Tidöavtalet är ett direkt hot mot välfärdens personalförsörjning. I en intervju med Dagens Samhälle kallade förhandlingschefen Jeanette Hedberg nyligen kompetensförsörjningen för »det kommande decenniets största utmaning« och såg med oro på de skärpta reglerna kring arbetskraftsinvandring.
Åsa Bellander, regiondirektör i Västernorrland, är också bekymrad över den stramare invandringspolitikens konsekvenser.
– Region Västernorrland har en väldigt tuff bemanningsutmaning både kortsiktigt och långsiktigt. För oss har det varit värdefullt att få ett tillskott av nya svenskar med hälso- och sjukvårdsutbildning, säger hon till Läkartidningen.
Med en åldrande befolkning samtidigt som invånarantalet i regionen sjunker blir det »väldigt påtagligt« om inflödet av arbetskraft minskar, menar Åsa Bellander.
– Det är viktigt att vi vågar prata om det om vi ska ha samma kapacitet som tidigare. Därmed inte sagt att Sverige har lyckats med integrationen. Mycket behöver göras annorlunda, men att stänga dörrarna tror inte jag är rätt väg framåt, säger hon.
Läs också:
Hetsig debatt om tolkar: »Har inte sagt att det strider mot någon lag«
Spricka mellan Tidöpartierna om begränsning av tolkstöd inom vården
