Under hösten har kritikbesluten från Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, duggat tätt. Ett efter ett har de granskade sjukhusen fått kritik för vårdplatsbristen, som gör att »inte ens den allra mest grundläggande patientsäkerheten är på plats«, som myndighetens generaldirektör Sofia Wallström uttryckte det i en tidigare intervju. Än så länge har inte ett enda sjukhus sluppit anmärkningar. Kvar är nu bara Oskarshamns sjukhus, där besked väntar strax efter årsskiftet, enligt Ivos presstjänst.
Sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) skriver i ett mejl till Läkartidningen att läget i vården är allvarligt.
– Det är problem som finns i hela landet och det stärker min uppfattning att det behövs ett större nationellt åtagande.
Kristdemokraterna har länge tyckt att staten ska ha huvudansvaret för vården och Acko Ankarberg Johansson har, sedan hon tillträdde som minister, utlovat mer nationell ledning och styrning av vården. Men tillfrågad om konkreta förändringar har hon ofta hänvisat till kommande utredningar.
Vad kan ni från politiskt håll göra här och nu för att förbättra situationen?
– I den budget som vi redan presenterat har vi en dubblerad satsning för att öka antalet disponibla vårdplatser och för att stärka kapaciteten. Vi har en riktad landsbygdssatsning för att stärka vård i glesbygd. Vi har också aviserat en nationell kartläggning för att se behovet av kompetensförsörjning nu och framöver.
Samtidigt som vårdplatsbristen har pekats ut som det enskilt största arbetsmiljöproblemet för läkarkåren hörs då och då röster om att fler vårdplatser inte är lösningen – snarare nya arbetssätt. Det argumentet övertygar inte Acko Ankarberg Johansson.
– Jag välkomnar alla goda initiativ för att stärka kapaciteten och patientsäkerheten inom vården. Men för att minska antalet överbeläggningar och utlokaliseringar av patienter kommer fler vårdplatser behövas. Vi har lägst nivå på antalet vårdplatser per capita i hela EU och det duger inte. Vårdplatserna behöver bli fler, även ur ett beredskapsperspektiv, och det finns en bred politisk enighet i Sveriges riksdag för det.
Men i dagsläget ser det bistert ut. Bristen på legitimerad vårdpersonal ökar på samma gång som andelen äldre förväntas växa kraftigt de närmaste åren.
Är det ens realistiskt att tro att vi kommer att kunna vaska fram så många vårdplatser som man skulle önska? Och om inte – vad tänker du att man skulle kunna skruva på för att vården ska klara sitt uppdrag utan fler vårdplatser?
– Jag tror inte att det går utan att öka antalet vårdplatser. Vi behöver arbeta med att stärka vården på flera fronter samtidigt. Det preventiva arbetet är en nyckelfaktor. Vi behöver bygga ut primärvården och sekundärvården, samtidigt som äldreomsorgen behöver få bättre förutsättningar, bland annat genom bättre medicinsk kompetens.
Man hör ibland sägas att med ett så svårt läge i vården behöver politikerna bli tydligare med hur personalen ska prioritera. Behöver ni se över vilken typ av vård som faktiskt ska ges och vilken vård som inte ska ges?
– Det är viktigt att politiken sätter upp tydliga mål för vården att arbeta mot. Socialstyrelsens mål om 1 100 patienter per läkare inom primärvården är ett bra exempel som vi i politiken har satt att prioritera. Och jag noterar att när jag läser regionernas sjukvårdsbudgetar så arbetar många också mot det målet.
Den nationella sjukhustillsyn som Ivo har stått för har haft patientsäkerhet som fokus. Nu drar dock även Arbetsmiljöverket i gång en liknande granskning av samtliga svenska akutsjukhus – för att undersöka den andra sidan av myntet.
Skulle du vilja kommentera läget i vården ur ett arbetsmiljöperspektiv?
– Vi ser alltför många som väljer att lämna sina vårdyrken på grund av bristfällig arbetsmiljö. Den är alldeles för dålig på många håll och måste bli bättre. Arbetsgivarna har ett stort ansvar och staten skjuter till medel.
Läs också:
Alla granskade sjukhus kritiserade av Ivo hittills: »En oacceptabel lägstanivå«
