Andelen dödfödda barn har minskat från runt 4 promille till 3,2 promille de senaste tre åren, enligt en nypublicerad rapport från Socialstyrelsen.
Samtidigt har andelen förlossningar som sätts igång ökat. Störst ökning när det gäller igångsättning de senaste åren har setts i graviditetsvecka 41 och mellan år 2019 och 2020. Enligt Anna Sandström, föredragande läkare för medicinska födelseregistret på Socialstyrelsen och förlossningsläkare på Karolinska universitetssjukhuset Solna, beror ökningen framför allt på ändrad praxis för igångsättningar sent i graviditeten. Hösten 2021 publicerades riktlinjer för regionerna med rekommendationer om att efter individuell bedömning och i samråd med kvinnan, erbjuda igångsättning eller undersökning av mor och barn om kvinnan gått in i graviditetsvecka 41.
– Alla kvinnor bör vara i värkarbete eller fött barn innan 42 fulla graviditetsveckor, säger Anna Sandström.
Rekommendationerna var ett resultat av bland annat den så kallade Swepis-studien som publicerades ett par år tidigare. Studien, som avslutades i förtid av etiska skäl, visade att risken för dödföddhet minskade om förlossningen sattes igång i vecka 41 jämfört med i vecka 42.
Men om den minskade dödföddheten som syns i Socialstyrelsens statistik beror på att fler förlossningar sätts i gång sent i graviditeten är svårt att svara på utan en fördjupad analys, säger Anna Sandström
– Utifrån statistiken ser vi att andelen dödfödda per kvarvarande graviditet under perioden 2019 till 2021 har sjunkit i jämförelse med tidigare år – både innan och efter vecka 41. Vi ser också att det absoluta antalet dödfödda barn efter vecka 41 har sjunkit. Men det är svårt att säga om det är en trend då det är små siffror som man måste tolka med försiktighet. Det är dock en utveckling som är intressant och viktig att följa.
Det finns också stora regionala skillnader i hur stor andel som sätts igång i graviditetsvecka 41. Statistiken i rapporten sträcker sig fram till och med 2021 och vissa regioner hade ändrat praxis redan innan rekommendationerna publicerades, medan andra inte kommit lika långt, säger Anna Sandström. Skillnaderna behöver emellertid inte betyda att vissa regioner inte anammat riktlinjerna utan kan bero på andra orsaker. Till exempel kan populationen i olika regioner skilja sig åt vad gäller riskfaktorer.
– Men det förklarar sannolikt inte hela skillnaden och det skulle man behöva titta vidare på framöver.
Vilken som är den optimala tidsgränsen för igångsättningar är heller inte hugget i sten och även eventuellt negativa effekter måste utvärderas.
– Det är viktigt att kunna inducera förlossningar när det bedöms vara av medicinsk eller psykosocial fördel att inte gå längre i graviditeten. men vi vill att det ska finnas en grundad indikation då det kräver stora resurser från förlossningsvården.
– Än vet vi inte vad som är den optimala vägen framåt och vi behöver fortsätta utvärdera hur de nya rekommendationerna påverkar mamma- och barnhälsan, förlossningsupplevelsen samt förlossningsvården i stort, säger Anna Sandström.
I Socialstyrelsens rapport framgår också att andelen akuta kejsarsnitt ökar. Medan andelen planerade kejsarsnitt har legat relativt konstant har andelen akuta kejsarsnitt ökat från 9 procent 2017 till 10,4 procent 2021. Även här syns regionala skillnader, men om de hänger ihop med den ökade andelen igångsättningar går inte att svara på utifrån denna statistik, utan måste analyseras närmare, säger Anna Sandström.
– Det här behöver man följa över tid och de enskilda förlossningsklinikerna och regionerna kan använda siffrorna för att se vad statistiken står för på deras klinik.
Läs mer:
Tidig igångsättning av förlossning har ökat rejält
Swepis har lett till överilade ändringar i förlossningsrutiner
Lägre dödlighet är igångsättning skedde vid 41 veckor
(uppdaterad 2022-12-15)
