Yvonne Carlsson är doktorand vid Sahlgrenska akademin och arbetar som läkare på Nötkärnan Bergsjöns vårdcentral i Göteborg. I sin pågående doktorsavhandling har hon valt att fokusera på allmäntjänstgöring (AT) med fokus på övergången mellan att vara läkarstudent till att börja arbeta som läkare.

– Vi känner ett behov av att studera AT innan den försvinner. Vad finns det i AT som vi bör ta hand om, vårda och utveckla? Jag tycker det är viktigt att lära sig av det och ta med sig kunskapen in i det nya systemet med legitimationsgrundande läkarutbildning och BT, säger Yvonne Carlsson.

Yvonne Carlsson. Foto: Privat

Enligt henne finns det en hel del internationella studier av olika former av introduktionstjänstgöring för läkare, men inte så många svenska undersökningar om AT.

– Vi kunde bara hitta Sylfs årliga enkät. Det finns ett vetenskapligt gap i litteraturen utifrån en svensk kontext.

Yvonne Carlsson har hunnit halvvägs i avhandlingen och gjort flera kvalitativa delstudier. I en har hon intervjuat 12 AT-läkare på tre olika sjukhus i Västra Götalandsregionen, som alla befunnit sig i slutet av sin allmäntjänstgöring. Bilden de ger är att allmäntjänstgöringen på många sätt är välfungerande och – precis som det är tänkt – är en brygga mellan läkarutbildning och specialisttjänstgöring och introducerar den juniora läkaren till yrket.

Allmäntjänstgöringen uppfyller många viktiga behov, enligt Yvonne Carlsson. Den ger exempelvis de juniora läkarna ökad trygghet i sin yrkesroll och en överblick över svensk hälso- och sjukvård.

Men det finns också baksidor med modellen. En är att tjänstgöringen kan bli för ytlig och fragmentiserad. I delstudien beskrivs det som ett slags »healthcare sightseeing«.

– Man känner sig ofta ny på jobbet som AT-läkare. Man kan ha en känsla av att bara snurra runt på de olika placeringarna. När man just fått kläm på hur det fungerar på ett ställe är det dags att byta arbetsplats.

Det talar för att det vore bra med lite längre placeringar snarare än många korta, enligt Yvonne Carlsson som tror att det skulle gynna ett lärande som går mer på djupet. Det går också i linje med tidigare forskning, påpekar hon.

– Längre placeringar främjar den juniora läkarens lärande. Då hinner man landa, komma in i rutinerna och kan sedan fokusera på det man egentligen ska lära sig – som att handlägga patienterna.

En annan nackdel med AT som framkommit i Yvonnes Carlssons delstudie är att AT-läkarnas inflytande är begränsat. Allmäntjänstgöringen består av en tydlig struktur, obligatoriska moment och definierande lärandemål. Men det kan i sin tur krympa utrymmet för att anpassa tjänsten efter den enskilda utbildningsläkaren.

– Ibland kan det leda till ett slags bocka-av-mål som överskuggar ett mer djupgående lärande, professionell utveckling, reflektion och en mer individuell anpassning, säger hon.

AT-läkarna i delstudien upplevde att de hade gott medicinskt stöd. Det alltid fanns handledare eller mer seniora kollegor att fråga och AT-läkarna uppmanades och förväntades också att göra det.

– Däremot såg vi att det ofta saknades ett bra stöd när det gäller den individuella utvecklingen och lärandet, säger Yvonne Carlsson.

I en annan delstudie intervjuas AT-studierektorer. De betonar i sin tur vikten av att AT-läkarna får ett mandat att få lära sig på arbetet och inte ska vara där enbart för att vara en kugge i vårdproduktionen. En viktig faktor för att se till AT-läkarna får det mandatet är bland annat att deras lön betalas från centralt håll och inte den enskilda kliniken, enligt Yvonne Carlsson.

Vad är viktigt att ta med sig från AT in i det nya utbildningssystemet?

– Man bör värna om ett utrymme som AT, där man får lov att vara junior genom sin titel: jobba i lugnare tempo, kan vara noggrann, förväntas fråga om hjälp och få det både med det medicinska och i sin professionella utveckling.

Läs också:

Med rätt stöd kan At ge god möjlighet att växa in i läkarrollen

Unga läkare behöver stöd för en bra start