Magnus Löndahl, docent och överläkare vid Skånes universitetssjukhus i Lund.

– Sedan flera år tillbaka uppfattar jag och mina kollegor att möjligheterna till att bedriva en patientsäker vård har urholkats. Förutsättningarna för att göra ett gott jobb fullt ut finns helt enkelt inte, säger Magnus Löndahl, docent och överläkare vid Skånes universitetssjukhus i Lund.

I helgen skrev han en debattartikel i DN där han landar i ett förslag om att definiera chefläkarrollen i lagen och skilja rollen från organisationen som den är avsedd att granska. I artikeln pekar han ut ett flertal fall som visar hur avvikande händelser har hanterats på helt olika sätt i Region Skåne. Exempelvis har två patienter med typ-1-diabetes som vårdats efter frakturer blivit utan insulin. Medan det ena fallet ledde till en lex Maria-anmälan avskrevs den andra avvikelseanmälan snabbt.

– Det som är bekymret, och som har lett till en tilltagande frustration bland läkare, är att man uppmanas att skriva avvikelserapporter som sedan tidigt avskrivs. Ibland är det väldigt allvarliga händelser där varken verksamhetschef eller chefläkare sannolikt ens är medvetna om avvikelserna. I stället kan de avskrivas på första bedömningsnivån, det behöver alltså inte vara en medicinsk chef som tar beslutet, säger Magnus Löndahl.

Det är både patientosäkert och godtyckligt, menar han, och situationen har gradvis försämrats. Nu är hans uppfattning att chefläkare ibland verkar ha i uppdrag att försvara verksamheten i stället för patientsäkerheten.

– Under mina tjugofem år som läkare har chefläkaren gått från att vara en granskande funktion med hög integritet mot kollegor och sjukhusledning till att mer eller mindre själv bli en del av den operativa ledningen. Och då är frågan hur väl man klarar av att vara objektivt granskande?

Vad skulle du själv svara på den frågan?

– Jag tror att det kräver en väldigt stark personlighet och oerhört hög integritet för att klara av det jobbet. De individer som klarar av det torde vara få. Min poäng är att ingen borde utsättas för detta, utan i stället kunna arbeta utan risk för att känna tryck från sin chef, vars verksamhet man är satt att granska.

Sedan debattartikeln publicerades i lördags har flera kollegor hört av sig och tackat för artikeln, säger Magnus Löndahl.

– De säger att de känner igen sig i situationen. Men jag har inte fått någon respons från chefläkaren på Sus.

På flera håll har vårdpersonal slutat skriva avvikelserapporter eftersom det anses lönlöst, noterade Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, i sin nationella sjukhustillsyn. Men Magnus Löndahl uppmanar alla att fortsätta rapportera in avvikelser.

– Uppgivenheten som gör att man slutar skriva händelserapporter leder till en statistiskt förbättrad situation, men som saknar verklighetsförankring. Vi får inte ge tappt.

Sven Karlsson, chefläkare på Region Skånes universitetssjukhus, skriver i en kommentar till Läkartidningen att de chefläkare på sjukhuset som tar ställning till om ärenden ska anmälas enligt lex Maria inte ingår i någon ledningsgrupp. Avvikelser utreds av verksamheterna och dessa skickar vidare ärenden till chefläkarfunktionen för bedömning om huruvida det förelegat undvikbar vårdskada eller risk för vårdskada och om en lex Maria-anmälan ska göras.

»Vi arbetar kontinuerligt med att stärka kompetensen i verksamheterna, till exempel genom patientsäkerhetsdialoger där verksamhetschef, andra chefer, patientsäkerhetsansvariga läkare och patientsäkerhetssamordnare deltar. Frågan om hur avvikelser bedöms och avslutas kan behöva tas upp oftare i dessa dialoger.«

Sven Karlsson påtalar också att antalet anmälningar enligt lex Maria från Skånes universitetssjukhus har ökat från 76 år 2014 till 209 år 2021 »vilket visar att antalet allvarliga avvikelser som kommer till chefläkarna för bedömning ökar«.