Det är i en studie i New England Journal of Medicine som forskare under två år försökt följa 315 ungdomar med könsdysfori som påbörjat könsidentitetsbekräftande behandling med testosteron eller östrogen under 2016 till 2019.
Ungdomarna var mellan 12 och 20 år, med ett genomsnitt på 16 år, när de påbörjade behandlingen. Två tredjedelar hade fötts som flickor. Totalt sett fullföljde 162 av ungdomarna studien.
Sammantaget – efter att ha använt olika skattningsskalor vid flera tillfällen under uppföljningstiden – drar forskarna slutsatsen att behandlingen gjorde att ungdomarna tyckte att deras kroppar stämde bättre överens med deras könsidentitet och att behandlingen förbättrade deras psykosociala funktion.
Mikael Landén, professor i psykiatri vid Göteborgs universitet, konstaterar att uppföljningstiden på 24 månader är längre än i de flesta studier på området. Hittills har det oftast handlat om en uppföljningstid på sex eller tolv månader.
Han tycker också att det är bra att forskarna – till skillnad från tidigare studier – valt en tidsperiod som fångar upp den kraftiga ökningen av könsdysfori hos unga på senare år.
– Könsdysforin minskade under uppföljningstiden, vilket är i linje med det man har sett i tidigare studier.
Han tycker dock att forskarna drar allt för stora växlar på resultaten.
– De säger att det är den här behandlingen som gör att depressiva symtom minskar och att livskvaliteten ökar. Jag förstår inte hur de kan dra den slutsatsen utifrån en observationsstudie, säger Mikael Landén och tillägger:
– Det här fältet har verkligen plågats av dåligt gjorda studier. Det finns nog få andra sjukdomsområden som kan publicera en studie i New England Journal of Medicine utan att ha en kontrollgrupp och utan att redovisa biverkningar av behandlingen eller vilken annan behandling som patienterna fått.
Han konstaterar att studien inte svarar på vad som skulle hända om man inte sätter in hormonbehandlingen.
– Vad skulle hända om man gav de här människorna stöd, behandlade dem för ångest och depression och hjälpte dem genom puberteten som är en jobbig tid? Hur många skulle förbättras då?
Studien svarar inte heller på vilka effekter den könsidentitetsbekräftande behandlingen har på längre sikt.
– Det är viktigt att följa dem till åtminstone 25 års ålder. Det är ju då vi brukar säga att man är vuxen, kognitivt sett.
Han påpekar att det bara var hos dem som fötts som flickor som ångest och depression minskade och tillfredsställelsen med livet ökade. Hos de som fötts som pojkar sågs inga sådana effekter.
– Det handlar inte heller om några dramatiska effekter hos flickorna, säger Mikael Landén.
Några flickor hade mycket depressiva symtom vid studiens början. Där sågs en stor förbättring efter två år, vilket påverkar gruppmedelvärdet.
– Men återigen vet vi inte vad som hade hänt om de inte fått behandling med hormoner. I genomsnitt brukar deprimerade patienter inte längre vara särskilt deprimerade efter två år, eftersom depressionen helt enkelt går över. Här framgår det inte heller om patienterna fått någon antidepressiv behandling under de här två åren, säger Mikael Landén.
Socialstyrelsen har nyligen uppdaterat sitt kunskapsstöd för hormonbehandling hos unga med könsdysfori. Där avråds från kirurgi, pubertetsblockerare och könskonträra hormoner före vuxen ålder utanför ramen för studier.
Mikael Landén ingick i projektgruppen när SBU – på Socialstyrelsens uppdrag – gick igenom det vetenskapliga underlaget för hormonbehandling hos unga med könsdysfori. Han tycker inte att det finns någon anledning att ändra något i kunskapsstödet utifrån den nu aktuella studien.
– Det är förmodligen så att en del skulle må bättre av att få påbörja könsidentitetsbekräftande behandling när de är 16 år i stället för att vänta tills de blir 18. Men hur identifierar vi dem? Det vet vi fortfarande inte och därför tycker jag att det inte är orimligt att vänta till 18 år med en irreversibel behandling. Det kanske är ett pris vi får betala för att vi inte ska göra skada i andra fall.
