– Man vill ju gärna att en sådan här historia ska få ett lyckligt slut och att någon ska säga att hatet aldrig får vinna. Men jag tror att det kommer att finnas utredningar och ämnen jag tackar nej till och jag kommer inte ägna mig åt registerforskning på covid. På så vis har ju de som utsatt mig för trakasserier vunnit, säger Jonas F Ludvigsson, barnläkare och professor vid Karolinska institutet.

Många förknippar den 6 januari 2021 med stormningen av Capitolium i Washington i USA.

För Jonas F Ludvigsson markerar datumet också starten på en ström av hat och anklagelser om forskningsfusk – det var nämligen då som han i en registerstudie i New England Journal of Medicine drog slutsatsen att förhållandevis få barn i Sverige blev allvarligt sjuka i covid-19 våren 2020, trots öppna skolor.

När Läkartidningen intervjuade honom i februari samma år beskrev han det som en tsunami när mängder av hätska kommentarer började rassla in på sociala medier och via mejl kort efter publicering – om att det var hans fel att tusentals människor i Sverige dött, att han verkar i svenska rasbiologers anda och att han är en sjuk människa.

Han berättade också att han bestämt sig för att sluta både uttala sig om pandemin och forska om covid-19.

I dag beskriver han framför allt det första halvåret efter publiceringen i New England Journal of Medicine som oerhört pressande.

Jonas F Ludvigsson Foto: Pavel Koubek

– Trakasserierna mot mig fortsatte med en mycket hög intensitet fram till midsommar. Det var helt exceptionellt. Jag har aldrig varit med om något som har väckt så starka känslor och där det finns så otroligt mycket engagemang. Det är ju fortfarande så att folk blir väldigt arga på mig och upprörda, trots att jag skriver om helt andra saker på öppna sociala medier, säger Jonas F Ludvigsson.

Tre gånger inom loppet av två månader anmäldes han för forskningsfusk, men friades senare på alla punkter av Nämnden för prövning av oredlighet i forskning.

Något annat som orsakade enorm stress var när New England Journal of Medicine krävde svar på ett batteri av frågor inom 24 timmar efter att ett antal svenska forskare hört av sig med krav på att tidskriften skulle dra tillbaka studien om barn och covid.

– Det var främst två saker jag var orolig för under den här tiden. Det ena var att jag skulle drabbas av ohälsa på grund av det här intensiva hatet. Någon form av utbrändhet eller depression, eller hjärtinfarkt, säger Jonas F Ludvigsson och fortsätter:

– Det andra var att någon skulle förstöra min forskarkarriär. Ganska många försökte underminera min trovärdighet som forskare. Jag har två yrkesidentiteter: jag är barnläkare och jag är forskare. Att helt klippa bort det ena skulle vara en katastrof för mig. Det var en otrolig lättnad när jag blev helt friad av Nämnden för prövning av oredlighet i forskning.

Det som gjort honom mest besviken är att så många kollegor – forskare och läkare – bidrog till hatet.

De tre anmälningarna om forskningsfusk gjordes anonymt. Men enligt Jonas F Ludvigsson var det tydligt att den eller de som stod bakom dem hade mer kunskap om både medicin och forskning än folk i allmänhet.

­I dag är pandemin i ett annat läge och han känner sig inte längre lika utsatt.

– Påhoppen från andra forskare eller kollegor har upphört. De som fortfarande trakasserar mig är nog icke-forskare, men nu är det på en nivå som jag kan hantera.

Jonas F Ludvigsson tycker att det är svårt att glömma allt som varit, men konstaterar samtidigt att alla måste gå vidare.

– Jag vet ju några forskare som bidrog till anklagelserna mot mig. Jag försöker att svara på mejl och vara tillmötesgående även mot dem, fastän jag aldrig aktivt skulle söka deras samarbete efter det som jag har varit utsatt för.

Trots att han nu har facit i hand ångrar han inte sitt bidrag till covidforskningen.

– Studien i New England Journal of Medicine fick även mycket positiv uppmärksamhet. En av cheferna på Unicef skrev och tackade för artikeln och sa att »den betyder enormt mycket för att försöka hålla skolorna öppna för miljoner barn i utvecklingsländer«, säger Jonas F Ludvigsson.

Under 2022 publicerade han visserligen en mindre fallrapport om en möjlig koppling mellan omikronvarianten av viruset och kramper hos barn. Han skrev också en vetenskaplig sammanfattning av Coronakommissionens rapport, för att förhindra att den glömdes bort i valrörelsen.

Men i övrigt står han fast vid beslutet att inte bedriva någon mer forskning på området. Stora registerstudier, det vill säga den typ av forskning som han brukar ägna sig åt, säger han till exempel konsekvent nej till att vara med på.

– Det är klart att det är synd, för jag tror att jag hade kunnat bidra. Samtidigt har jag ju kunnat ägna mig åt annan forskning i stället. 2021 var trots allt som hände ett av mina bästa forskningsår någonsin.

Han avstår också ofta från att medverka i medier – om såväl covid som andra frågor.

– Jag är helt enkelt rädd för att det ska leda till nytt hat, säger Jonas F Ludvigsson.

Artikeln i Läkartidningen förra året fick stort genomslag och under en tid väckte frågan om hat och hot mot forskare mycket engagemang. Många uttryckte också sitt stöd för Jonas F Ludvigsson. Han tycker dock att diskussionen om den akademiska friheten delvis har tappats bort.

– En konkret sak som man skulle kunna göra är att föra in mer diskussion kring akademisk frihet för blivande forskare, säger han.

Genom åren har Jonas F Ludvigsson suttit med i olika utredningar och kommittéer med fokus på någon kontroversiell fråga – till exempel behandling av könsdysfori eller alternativmedicin.

När Läkartidningen intervjuade honom för två år sedan sa han att hatet som riktats mot honom inte skulle få honom att väja för kontroversiella ämnen framöver.

I dag har han ändrat sig.

– Jag har alltid tyckt att man nästan har en skyldighet att ställa upp om någon har identifierat en som någon som har en hög kompetens i en svår men väldigt viktig fråga. Men jag har ju lärt mig att man riskerar att få betala ett högt pris när man är engagerad i frågor som är känslomässigt väldigt viktiga, säger Jonas F Ludvigsson.

Läs också:

Risk att forskare skräms till tystnad

»Det finns ett jättestort mörkertal«