Den nya biobankslagen, som ersätter den gamla från 2003, reglerar hur prover av identifierat humanbiologiskt material ska få samlas in, bevaras och användas. Den gamla lagstiftningen har ansetts ha flera brister, som Läkartidningen också tidigare rapporterat om.
Den nya lagen är, till skillnad från den gamla, inriktad på själva proverna i sig och inte på biobankerna. Hur proverna används styrs mer av ändamålen än tidigare, då det var mer avgörande i vilken verksamhet proverna samlades in.
Enligt Sonja Eaker Fält, ordförande i beredningsgruppen Biobank Sverige, finns flera fördelar med nya lagen. Den gamla lagen krävde mycket administration inom sjukvården på grund av oklarheter mot annan lagstiftning, säger hon på Biobank Sveriges webbsida, där tre experter intervjuas om den nya lagen.
– Lagen från 2003 var inte heller optimal för att stödja etikgodkänd forskning och klinisk prövning. Under de år den funnits har den problematiken tydliggjorts och den nya biobankslagen är utformad för att åtgärda de brister som identifierats, säger Sonja Eaker Fält.
Två nya ändamål för prov som inhämtas i vården införs också i nya lagen. Användning av prov får även ske för ändamålen »identifiera avliden« och »utreda patientskada«. Prov får bara användas för att identifiera avliden när andra möjliga sätt har uttömts, enligt Biobank Sverige, som har publicerat en kortfattad sammanfattning av den nya lagen och även håller kostnadsfria webbinarier om den nya lagstiftningen.
Regeringen uppmanades också, i samband med beslutet om den nya lagen, att se över reglerna om prover från personer som är oförmögna att fatta egna beslut. »Syftet med en sådan översyn ska vara att säkerställa att lagen medger att prover i vissa fall och under vissa förutsättningar ska kunna bevaras för att användas i forskning samtidigt som ett tillfredsställande integritetsskydd tillgodoses«, står det i Socialutskottets betänkande.