Enkäten som rapporten baseras på skickades ut till Läkarförbundets medlemmar i mars förra året, en period som beskrivs som normal sett till arbetsbelastningen. Ändå är arbetsbelastningen som beskrivs i rapporten på många sätt extrem. Var fjärde läkare som svarat får inte den vila och återhämtning som de behöver mellan sina arbetspass, två av fem säger att de inte hinner ta rast och hälften hinner inte med sina arbetsuppgifter under sin ordinarie arbetstid.

Många läkare sitter kvar efter arbetsdagens slut för att hinna beta av administrativa arbetsuppgifter. »Det krävs att man jobbar övertid flera timmar i stort sett varje dag för att hinna med den stora administrativa bördan som inte hinns med under själva patientbesöken«, skriver en läkare i ett fritextsvar.

Även det direkta patientarbetet blir lidande. 20 procent av de svarande läkarna uppger att de inte ens hinner med det under sin normala arbetstid. Värst ser det ut i primärvården där 30 procent av läkarna säger att tiden inte räcker till för att träffa patienterna.

Sofia Rydgren Stale, ordförande i Sveriges läkarförbund. Foto: Stina Stjernkvist.

Tre av fyra läkare upplever att det är svårt att koppla bort tankarna på jobbet när de är lediga.

– Resultatet är väldigt allvarligt. Arbetsgivarna inom vården lever, på flera punkter, inte upp till arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets regler och föreskrifter, säger Läkarförbundets ordförande Sofia Rydgren Stale.

Samtidigt är hon inte förvånad.

– Det här är någonting vi har hört länge. Det finns ett slags systematiskt överutnyttjande av personalen. Det här vittnar om att det finns en obalans mellan behov och krav och tillgängliga resurser.

Arbetsmiljöproblemen är så stora att de riskerar att bli systemhotande, skriver Läkarförbundet i rapporten. I fritextsvaren skriver läkare att de funderar på att sluta trots att de egentligen älskar arbetet. »Priset blir för högt när man inte får äta, när man blir trött och inte har ork över till familjen«, skriver en läkare.

– Att leva i en situation med ständig stress leder till att allt fler går ner i tid på grund av den höga arbetsbelastningen, blir sjukskrivna eller funderar på att lämna yrket helt och hållet – inte minst yngre läkare. Man kan inte sträcka ett gummiband hur långt som helst. Tills slut går det antingen sönder eller smäller dig i handen, säger Sofia Rydgren Stale.

En annan oroande trend är enligt henne att läkarchefer i vården, liksom skyddsombud, säger att de saknar rimliga förutsättningar att skapa en god arbetsmiljö.

– Har man inte tid och resurser för rätt kompetensutveckling och möjligheter att bidra med sin kunskap så blir det mycket svårare att på allvar arbeta systematiskt för en god och säker arbetsmiljö.

Att många regioner, som Läkartidningen nyligen rapporterade om, betalar ut skadestånd för att kompensera att läkarna arbetar otillåten övertid i stället för att ta itu med den konstant höga arbetsbelastningen beskriver Sofia Rydgren Stale som ohållbart.

– Man öser liksom med ett litet kar i ena änden av båten i stället för att täppa till den stora läckan i den andra. Vi kan inte ha en situation som vi har i dag där arbetsgivaren medvetet och systematiskt bryter mot arbetsmiljölagstiftningen.

I grund och botten handlar problemen om personalbrist, enligt Läkarförbundet som upprepar sitt tidigare krav på att en nationell kriskommission för vården tillsätts för att komma till rätta med de allvarliga bristerna.

Rapporten är en del av den stora arbetsmiljöundersökning som Läkarförbundet gjorde i mars 2022. Då skickades frågor om arbetsmiljö – bland annat vila och återhämtning – ut till samtliga 37 521 medlemmar. Svarsfrekvensen var 42 procent (15 901 personer).

Störst möjlighet att få rast som radiolog

Specialistläkare och överläkare har svårast att hinna med sina arbetsuppgifter, ta raster samt koppla av och återhämta sig mellan arbetspassen. Den troliga förklaringen är enligt Läkarförbundet är de har störst ansvar.

Läkare i primärvården har svårare att hinna med sina arbetsuppgifter inom ramen för sin ordinarie arbetstid än läkare på sjukhus. 30 procent av allmänläkarna uppger att de till och med har svårt att hinna med det direkta patientarbetet.

Läkare som arbetar inom barn- och ungdomspsykiatrin och neurologer upplever störst brist på vila och återhämtning mellan arbetspassen. Neurologer tillhör även de läkarspecialiteter som har svårast att hinna med administrationen och det indirekta patientarbetet (exempelvis förlänga recept eller skicka provsvar) under sin ordinarie arbetstid.

Akutläkarna har minst möjlighet att hinna ta rast och koppla av från arbetet. 70 procent uppger att det är svårt. När det gäller samtliga läkare är det 40 procent som inte alls instämmer eller i låg grad instämmer med påståendet att de har möjlighet att ta raster och koppla av från arbetet under arbetsdagen.

Radiologerna sticker ut positivt på flera områden. 83 procent anser exempelvis att de i stort får den vila och återhämtning som de behöver. Radiologerna uppger också att de har ganska goda möjligheter att hinna ta rast.

När det gäller regionala skillnader, har läkarna i Kalmar bäst – eller i alla fall minst dålig – arbetsmiljö. Storstadsregionerna plus Västerbotten och Sörmland sticker ut mest negativt.

Här hittar du rapporten »Tiden räcker inte till« i sin helhet.

Det bör göras enligt Läkarförbundet

  • Regeringen bör tillsätta en nationell kriskommission för sjukvården, med mandat att vidta nödvändiga åtgärder, för att analysera några av de värst utsatta yrkesgruppernas arbetsmiljö.
  • Regioner och arbetsgivare måste se till att vården har de resurser som behövs. Chefer i vården, liksom skyddsombud, måste få förutsättningar att skapa en god arbetsmiljö.
  • Befintlig lagstiftning måste följas.
  • Arbetstagare ska ha möjlighet att påverka, exempelvis genom kontinuerlig dialog på arbetsplatsen, och möjlighet att vara med och ta fram mål för den organisatoriska och sociala arbetsmiljön.
  • Flexibla arbetstidsregleringar. Läkarna ska kunna ha inflytande över schemaläggning och gravida och äldre läkare ska, om de vill, få slippa gå jour.
  • All tid måste registreras, även för läkare som inte har rätt till övertidsersättning.
  • Det måste finnas tid för administrativt arbetet och andra arbetsuppgifter som inte är patientnära.

Källa: »Tiden räcker inte till«, Läkarförbundet