100 patienter har fått virtuell vård i nytt projekt: »Man vill komma hem«

Tanken med samarbetet mellan medicinkliniken på Capio S:t Görans sjukhus i Stockholm och teknikföretaget Medoma är att genom virtuell vård frigöra vårdplatser, samtidigt som patienterna gynnas eftersom många mår bättre av att få vara hemma. Pilotprojektet, som Läkartidningen tidigare har rapporterat om, har varit i gång sedan i oktober och nu presenteras de första resultaten – efter de hundra första patienterna. Läkartidningen passade på att ställa några frågor till kardiologen Mikael Kastengren, en av Medomas grundare, och Gunilla Wahlström, verksamhetschef på Capio S:t Görans medicinklinik.

Ni skriver att ni har sparat in 410 vårddygn på dessa hundra patienter. Hur har ni räknat för att komma fram till den siffran?

– Snittvårdtiden på den virtuella vårdavdelningen är 4,1 dagar så med hundra patienter har vi haft 410 vårddygn. Vi gör bedömningen att de här 410 vårddygnen hade tillbringats på sjukhus om inte det här hospital-at-home-programmet hade funnits, säger Mikael Kastengren.

Ni har också fått bra betyg av patienterna. På en 10-gradig skala gav patienterna er 9,6. Vad har de varit mest nöjda med?

– Vår erfarenhet är att patienter vill komma hem, man vill inte vara på sjukhus längre än nödvändigt. Jag tror att patienterna är så nöjda med vården för att de får leva ett mer normalt liv än vad de hade gjort om de hade varit på sjukhus, säger Mikael Kastengren.

– Ja, det finns många studier som visar att patienter som är i en trygg miljö som de känner igen får ett bättre, snabbare och mer långsiktigt tillfrisknande, säger Gunilla Wahlström.

Vad har varit svårast hittills med det här projektet?

– Som med alla förändringsprojekt är det en process, där vi hela tiden skruvar för att ta oss framåt. Och det finns alltid några medarbetare som har lite mer frågor eftersom det här har varit något okänt. Det gäller att inkludera och kommunicera hela vägen, säger Gunilla Wahlström.

– Den stora skillnaden mellan att behandla en patient tio meter bort jämfört med tio kilometer bort är att man måste se till att ha rätt kompetens och rätt utrustning i rätt tid hemma hos patienten. Det går liksom inte att springa och hämta ett läkemedel som man har glömt, utan man måste verkligen planera. Här hjälper tekniska planeringsverktyg, men det svåraste är att få till en genomtänkt och effektiv planering, säger Mikael Kastengren.

Nu i mars går projekttiden ut. Vad händer sedan?

– Vi håller på och utvärderar just nu, även om allt inte kan sammanställas förrän projektet är klart. Sedan får vi fundera på hur och om vi går vidare tillsammans. Men jag tror att det här arbetssättet kommer att vara en viktig pusselbit i vården om fem år, även om jag inte vet de exakta detaljerna, säger Gunilla Wahlström.

Vad har ni för råd till andra som vill starta en virtuell vårdavdelning?

– Man behöver ha en nära kommunikation, vi har kontakt med Medoma dagligen på olika nivåer, säger Gunilla Wahlström.

– Jag håller med. Sedan tror jag att man ska försöka tänka brett när man implementerar det här och inte utgå från specifika diagnosgrupper. Det handlar mer om var i vårdförloppet man är. Att börja med en bred klinik, som internmedicin, tror jag är optimalt. Det är också viktigt att ta det av så mycket tidigare erfarenheter på området som möjligt för att undvika misstag i den mån det går, säger Mikael Kastengren.

Läs också: Virtuell avdelning liknas vid medicinklinikens förlängda arm