Ardalan Shekarabi (S), vice ordförande i justitieutskottet, var civilminister när Tillitsdelegationen tillsattes. När han blev civilminister 2014 sa han att målet var att hela den offentliga sektorn ska kännetecknas av tillitsbaserad styrning och han har varit en stark förespråkare av delegationens arbete.
På ett seminarium hos SNS, välkomnade han den nya rapporten »Tillförlitlig styrning och organisering inom välfärden« där sex forskare i arbetsvetenskap och företagsekonomi ifrågasätter tillitsbaserad styrning – en modell som under senare år blivit allt mer spridd i regioner och kommuner.
– Det är precis det här som regeringen eftersträvade när vi satte i gång arbetet med utvecklingen av förvaltningspolitiken. Vi ville få i gång en debatt och kritiska studier om hur offentlig sektor styrs, sa Ardalan Shekarabi.
Han påpekade att väldigt stora förändringar har skett från 1980-talet och framåt när det gäller hur den offentliga välfärden styrs, men tycker att utvärderingarna och uppföljningarna av vad de nya styrmodellerna lett till har brustit rejält.
– Det skedde fundamentala förändringar i offentliga verksamheter som fått långtgående konsekvenser utan att politiker ställdes till svars. Det har inte varit någon egentlig politisk debatt om vad styrningen får för effekter på verksamheter och de professioner som är verksamma i den offentliga sektorn och hur medborgarna påverkas, sa han på seminariet.
Ardalan Shekarabi beskrev administrationen som ett stort problem för välfärdens medarbetare.
– Det har blivit ett extremt fokus på mätning och kontroll. Sätter man sig ner med en dansk läkare och en svensk läkare och pratar märker man att det är en enorm skillnad. Den svenska läkaren kommer snabbt börja prata om den administrativa bördan, återrapporteringskrav och mätningar som aldrig leder någonstans.
Ardalan Shekarabi vill se en ökad dialog mellan forskningen, professionerna och politiken och beskriver det som nödvändigt att »tvinga in politiken i ett samtal om styrning«.
– Vi måste ha en kritisk debatt om varför vi mäter så mycket. Varför lägger vi så stora administrativa bördor på professionerna i de offentliga verksamheterna, sa han och fortsatte:
– Varför har vi jurister och ekonomer blivit samtidens prästerskap? Vi har fått en enorm makt och stjäl tid från de professioner som i praktiken utför arbetet. Poängen med de här processerna är ju att ge välfärdens professioner bäst förutsättningar att utföra sina uppdrag.
Läs också:
Forskningsrapport från SNS sågar modellen tillitsbaserad styrning
Läs mer:
Så ska professionen få mer tillit
»Ska professionen ta större ansvar måste vi släppas in i besluten«
Göran Stiernstedt ska skapa »ordning och reda« i vården
»NPM var en syndabock ingen hört talas om«
Resultat och slutsatser
- Tillitsbristen bland medarbetare gentemot organisationsledningarna är ett betydligt större problem för välfärden i dag än medborgarnas brist på tillit till välfärdens verksamheter.
- Standardisering och kontroll är nödvändiga inslag för tillförlitliga verksamheter. Kollektiva och samskapande synsätt på ledarskap kan skapa mer tillförlitlighet än ökade krav på chefers individuella förmågor. Problematisering och ifrågasättande kan vara en tillgång i arbetet med att identifiera risker och sårbarheter i verksamheten.
- All styrning faller tillbaka på två grundläggande modeller: regel- och processtyrning samt mål- och resultatstyrning. Goda strukturer för ansvarsutkrävande och uppföljning, samt en förtroendefull kommunikation mellan ledning och verksamhet är vägen mot den goda styrningen.
- Studier av »tillitssatsningar« inom vård- och omsorgsorganisationer visar att satsningarnas anledning och intention, handlingsutrymme och uppmärksamhetsriktning får stor betydelse för deras resultat. Tillit behöver skapas, utvecklas och förtjänas, snarare än att paketeras, beordras och ges i uppdrag.
Källa: »Tillförlitlig styrning och organisering inom välfärden«
