Den nya kartläggningen som Socialstyrelsen publicerade på onsdagen är efterlängtad. Två överläkare med lång erfarenhet av medicinskt ledningsansvar för ambulanssjukvård och som är ordförande för två berörda föreningar, ser rapporten som ett viktigt första steg i att belysa bristerna inom ambulanssjukvården. De hoppas också att frågorna som lyfts i rapporten utreds vidare.
– Vi har länge påtalat i olika forum att någon myndighet ska ta ett nationellt ansvar för svensk ambulanssjukvård. Vi ska ha samma förutsättningar och reglering som övrig sjukvård, säger Annika Åström Victorén, ambulansöverläkare och ordförande för Slas, Sveriges ledningsansvariga ambulansläkare i samverkan.
Dessa förutsättningar kan handla om tillgång till patientjournal, delegeringsmöjligheter för läkemedel, »bakre läkarstöd«, vilket innebär tillgång till läkare både inom alarmerings- och ambulanssjukvård, och ett finansierat kvalitetsregister som kan bidra till kunskapsstyrningen, förklarar Annika Åström Victorén.
Maria Janson, överläkare vid Region Skånes larmcentral och ordförande för Flisa, Föreningen för ledningsansvariga inom svensk ambulanssjukvård, håller med.
– Det är en bra rapport som pekar i rätt riktning. De har fått fram problemen som vi brottas med i vår vardag. Förhoppningsvis får Socialstyrelsen ett nytt uppdrag nu, att definiera ambulanssjukvård och alarmeringssjukvård.
Det som både Annika Åström Victorén och Maria Janson efterlyser är nationella definitioner och mål för ambulanssjukvården. I dag är gränsdragningarna otydliga, tycker de.
– Vi behöver ha mål, syfte och avgränsning till annan vård. Hög belastning i övriga sjukvården spiller över på oss. När man inte kommer fram till sin vårdcentral ringer man 112. En bättre tillgänglighet till rätt vård dygnet runt för patienten är något som måste prioriteras, säger Maria Janson.
De nationella föreskrifterna skulle exempelvis kunna handla om bakre läkarstöd, vilket saknas i många regioner i dag. Det skulle även kunna handla om vilka professioner och kompetenser som ska arbeta i den prehospitala vården.
Utbildning och kompetens är också en fråga som Socialstyrelsen skulle kunna sätta upp ramarna för, enligt överläkarna.
– Vi vill gärna se att det finns resurser för utbildning och utveckling, med formulerade mål som går att mäta, säger Annika Åström Victorén.
Socialstyrelsen lyfter fram flera problem och utmaningar inom ambulanssjukvården, som behöver åtgärdas. En av dessa är dialogen mellan ambulanssjukvård och mottagande sjukvård. Ambulanspersonalen kommer inte åt patienternas journaler i 15 regioner, slår rapporten fast. Maria Janson håller med om problembilden.
– Det är en patientsäkerhetsrisk att inte ha tillgång till informationen. Den behövs både för larmcentralen och ambulanssjukvården.
Vidare är ett nationellt kvalitetsregister för ambulanssjukvården nödvändigt för nationell uppföljning och kvalitetssäkring. Detta arbete påbörjades 2016 och samtliga 21 regioner är anslutna till det svenska ambulansregistret, Ambureg, som Flisa driver och utvecklar tillsammans med Prehospen och Högskolan Borås.
Nu hoppas överläkarna att den nya kartläggningen inte hamnar i en byrålåda.
– Vår förhoppning är att denna rapport får stor uppmärksamhet och genomslag för den fortsatta utvecklingen av den prehospitala akutsjukvården i Sverige, säger Maria Janson.
Läs mer:
Socialstyrelsens nya rapport: Flera brister inom ambulanssjukvården
Två föreningar
Flisa, Föreningen för ledningsansvariga inom svensk ambulanssjukvård, är en ideell organisation, fackligt och politiskt obunden, och består av verksamhetschefer, medicinskt ledningsansvariga och utbildningsansvariga från Sveriges 21 sjukvårdsregioner.
Slas, Sveriges ledningsansvariga ambulansläkare i samverkan, är en delförening under SFAI, Svensk förening för anestesi och intensivvård.
