När Läkartidningen når läkaren Alper Özgür i Antakya har han två timmar tidigare varit med och räddat fram en kvinna ur rasmassorna. Efter fem dagar var hon, liksom det kraftigt minskade antalet levande som nu räddas, kraftigt dehydrerad och utmattad. För läkarna på plats handlar det fram för allt att tillgodose de mest basala behoven och försöka evakuera de skadade till säkrare områden med mer resurser, berättar Alper Özgür.

– Vi gav henne vätska och satte intravenösa katetrar och skickade i väg henne med en helikopter till en närliggande stad där det fortfarande finns hela byggnader.

Alper Özgür. Foto: Privat.

Förutsättningarna för mer avancerad sjukvård i Antakya är obefintliga. Alper Özgür är född i närheten av staden och beskriver den som »mycket vacker«. Nu finns inte mycket kvar.

– Alla byggnader har kollapsat eller är på väg att kollapsa. ­Hela staden är förstörd, det ser ut som någon har släppt en bomb över den. Det är katastrof.

Många av människorna som grävs fram ur rasmassorna har omfattande krosskador. Vissa så allvarliga att det enda alternativet är att amputera. Alper Özgür berättar att han själv inte gjort någon amputation än, men att hans kollega gjort två de senaste dagarna.

Det finns emellertid inget sjukhus eller annan sjukvårdsinrättning där skadade kan tas omhand. I stället har man satt upp tält i en park i staden som får fungera för att ta emot patienter i.

– I en del av tältet jobbar barnläkare med att ta hand om skadade barn och i en del tar vi hand om traumapatienter. Men det finns ingenting – inga toaletter, ingen värme, ingen möjlighet att sterilisera instrument ­– ingenting.

Alper Özgür är i grunden hjärtkärl-kirurg och jobbar vanligtvis i huvudstaden Ankara. Det var också där han befann sig tidigt i måndags morse när den kraftiga jordbävningen längre söderut i landet inträffade. Då många av Alper Özgürs släktningar bor i Adana, en av de värst drabbade städerna, begav han sig genast dit för att föra dem till det säkrare området i Ankara. Därefter tog han sig till Antakya för att hjälpa till.

– Jag, en annan läkare och två sjuksköterskor fixade några pickups och medicinsk utrustning som vi steriliserade och åkte hit. Det har redan gått många dagar, men varje person som hittas levande är bra.

Alper Özgür mycket kritisk till den sena krishjälpen från myndigheterna. Den mesta av hjälpen på plats kommer från frivilligorganisationer, men med dåliga kommunikationslinjer och dålig framkomlighet är det svårt att koordinera och genomföra hjälpinsatserna. Kylan är också ett stort problem och Alper Özgür säger att chansen att hitta överlevande minskar »logaritmiskt«.

– I början var det flera hundra per dag, i dag har vi räddat 15. Om två dagar finns det förmodligen ingen användning för oss läkare här. De människor som fortfarande lever kommer sannolikt att dö av kyla eller uttorkning, även om de befinner sig på ett säkert ställe, säger Alper Özgür, och rösten spricker.

– Jag är ledsen, det är väldigt svårt för mig att tala, men myndigheterna har misslyckats med det här.