Problemet med restnoterade östrogenplåster för menopausal hormonbehandling är visserligen inte nytt. Det rådde till exempel brist flera månader kring förra sommaren.

– Det nya nu är att det är så uttalat. Det är väldigt många – både läkare och patienter – som vänder sig till oss på SFOG, säger Natalia Cruz, läkare på Capio Gynekologi i Solna, och ordförande i SFOG:s arbetsgrupp för endokrinologi, Endokrin-ARG.

Av Läkemedelsverkets lista över restanmälda läkemedel framgår att det just nu råder brist på samtliga transdermala östrogenläkemedel, såväl plåster som gel och spray.

Tillverkaren Sandoz bekräftar för Läkartidningen att det är brist på östrogenplåster och att det gäller samtliga styrkor. Först i maj räknar företaget med att kunna tillhandahålla läkemedlet igen.

Natalia Cruz ser allvarligt på läget.

– Det är inte så att någon kommer att dö om de inte får behandling, men livskvaliteten påverkas markant, säger hon.

Enligt Natalia Cruz innebär bristen på transdermala östrogenläkemedel också ett enormt merarbete för vårdpersonalen.

– Hos oss i öppenvården får vi 10 till 20 frågor varje dag. Vi gynekologer måste svara på frågor från patienter, apotekspersonal och andra kollegor – till exempel från allmänläkare, som också tar hand om kvinnor med klimakteriebesvär. Restnoterade läkemedel skapar mer arbete för alla läkare som hanterar den här patientgruppen, säger hon.

I ett nytt dokument på SFOG:s webbplats har Natalia Cruz och hennes kollegor i arbetsgruppen för endokrinologi samlat information som ska hjälpa läkare i landet att hantera läget. Det tar bland annat upp hur man ska tänka kring lämplig ersättning för de restnoterade produkterna.

– En frisk kvinna kan använda tabletter i stället för transdermal behandling. Men då måste man följa upp patienten efter tre-sex månader för att se om effekten blir densamma. Man kan inte garantera att kvinnan får samma effekt av likvärdig dos av östradiol om man byter administrationssätt.

Hon påpekar att alla kvinnor inte kan använda tabletter. Det gäller till exempel kvinnor som har haft blodproppar eller leverpåverkan och kvinnor som genomgått överviktskirurgi.

– Man måste skräddarsy behandling till varje kvinna. Det är det viktigaste budskapet, säger Natalia Cruz.