SLF:s recept på specialistbristen – utse särskilda utbildningsregioner

Tänk dig att du bor i Örebro och vill bli allergolog. Du anställs som ST-läkare i den lilla bristspecialiteten av Region Örebro, men gör huvuddelen av din utbildning i Region Stockholm som har ett särskilt nationellt uppdrag att utbilda nya allergologer. Region Stockholm får ersättning av din arbetsgivare Region Örebro och staten (se faktaruta).

Så skulle det kunna fungera om Läkarförbundets nya förslag om utbildningsregioner blev verklighet.

Läkarförbundets ordförande Sofia Rydgren Stale beskriver det som ett nytt grepp för att lösa specialistläkarbristen, och ett steg mot att öka den statliga styrningen över läkarnas utbildning.

– I dag är det ingen region som klarar av den egna kompetensförsörjningen av specialistläkare. Vi ser att man behöver försöka hitta konkreta lösningar framåt där man kan hjälpa varandra på ett mer strukturerat sätt över regiongränserna, säger hon och påpekar att alla regioner uppgav en brist på specialistläkare i Socialstyrelsens senaste kartläggning »Nationella planeringsstödet 2022«.

I modellen är det staten som styr. Nationella vårdkompetensrådet ska, enligt Läkarförbundet, kontinuerligt överblicka behovet av nya specialister och dimensionera ST-utbildningen. Rådet ska också utse vilka regioner som – utöver det generella utbildningsuppdraget som alla har – ska få särskilda utbildningsuppdrag och inom vilka specialiteter. Regionerna skulle få en mer renodlad utförarroll än i dag.

– Vi har valt att börja skissa på den här modellen som förhoppningsvis leder till att vi får fler ST-tjänster och kan säkra kompetensförsörjningen i hela landet och inom alla specialiteter. Vi tror inte att förslaget löser hela bristproblematiken, men att det är ett väldigt viktigt steg på vägen dit. Ibland måste man våga testa lite nytt, säger Sofia Rydgren Stale.

Även Sverige yngre läkares förenings (Sylf) ordförande Shadi Ghorbani tror att det behövs en radikal förändring.

– Förutsättningarna för att kunna utbilda specialister är alltför olika i dag. Vi tror att det här skulle korta väntetiderna till en ST men också till sidotjänstgöringar. Ju fler specialistläkare som utbildas, desto fler handledare blir det som kan handleda fler ST-läkare, säger hon.

Men innan modellen kan sjösättas behöver flera frågetecken redas ut.

– Hur får man in privata vårdgivare på ett bra sätt är en viktig fråga. Jag tror också att man behöver fundera över finansieringen så man hittar en stabil och tydlig finansieringsprincip, säger Sofia Rydgren Stale.

Läkarförbundet ser också en risk att hemmaregioner vill försäkra sig om att få hem sina ST-läkare när de är färdiga genom att skriva in inlåsningskrav i anställningskontrakt.

Ett annat stort frågetecken är hur flyttbara ST-läkare är. Många befinner sig exempelvis i en fas i livet där de hunnit skaffa familj.

– Det är en farhåga. AT-läkare flyttar ju ofta, men det är kanske lite lättare tidigare i karriären. Sedan ​kan det så klart bli en kostnadsfråga också med dubbla boenden och resor. Samtidigt skulle det innebära fördelar, som kortare tid till specialistbevis, säger Shadi Ghorbani.

Enligt Läkarförbundet bör pendlingsmöjligheter och geografisk närhet tas i beaktande, och samarbetena bör i första hand ske inom sjukvårdsregionerna. Det är även viktigt att det finns en förutsägbarhet och tydlighet när man söker en ST-tjänst, enligt Sofia Rydgren Stale.

– Du ska inte helt plötsligt få veta att du behöver göra stora delar av utbildningen någon helt annanstans i landet. Det får inte bli en ryckighet så att individer hamnar i kläm.

Har ni frågat medlemmarna vad de tycker om idén?

– Vi har haft detta uppe i våra demokratiska forum och varit noga med att lyssna in både vad dagens studenter och yngre läkare tycker.  Vi upplever att responsen från dem huvudsakligen har varit positiv, säger Sofia Rydgren Stale.

Har ni haft någon dialog med regionerna eller regeringen om detta?

– Nej, inte direkt om just detta förslag. Men vi har under väldigt lång tid pratat om behovet av mer nationell samordning och ökat statligt ansvar för samordning och dimensionering av läkares utbildning.

Vad tror du om möjligheten att få igenom modellen?

– Jag tror det finns rätt goda möjligheter. Nästa steg blir att ta en tydligare diskussion om detta, både med Nationella vårdkompetensrådet och med regeringen.

Läkarförbundet föreslår att modellen först testas inom ett fåtal mindre bristspecialiteter.

– Eftersom det här är ett nytt sätt att tänka kring utbildningsuppdrag och kompetensförsörjning så tror vi det är bra att börja i liten skala först där det finns ett tydligt behov, säger Sofia Rydgren Stale.