Modellen med tillitsbaserad styrning kommer från Tillitsdelegationen som regeringen tillsatte 2016. Sedan dess har den spridit sig i både kommuner och regioner som ett svar på den tidigare kritiken mot NPM (new public managment).

Enkelt uttryckt handlar det om att komma bort från toppstyre eller centralstyre och ge personalen på golvet ökat handlingsutrymme. Det är något som bland annat Läkarförbundet länge efterlyst. Men i en ny rapport från SNS »Tillförlitlig styrning och organisering inom välfärden« sågar sex forskare i arbetsvetenskap och företagsekonomi styrmodellen.

Tillit är inget som kan beordras fram utan något som måste skapas och förtjänas. Och det tar tid att nå dit, enligt Lisa Björk, doktor i arbetsvetenskap och redaktör för rapporten.

I rapporten råder de arbetsgivare i välfärden att ändra synsätt så att tillit är styrningens mål och inte dess medel. De kallar det tillförlitlig styrning och organisation. Deras modell kännetecknas av ett antal principer som, enligt dem, på sikt leder till att tillit kan växa fram.

Några kärnpunkter är ett närvarande ledarskap som varken är auktoritärt eller övervakande, god kommunikation, högt i tak och att ledningen kan krävas på ansvar. Andra viktiga faktorer enligt forskarna är hållbara arbetsförhållanden och ökade organisatoriska kunskaper. Tilliten ska vara hög, men byggas på konkreta och tydliga rutiner och arbetsprocesser.

»Medarbetare på alla nivåer inom den offentliga sektorn måste möta rimliga krav och ha möjlighet att påverka sin arbetssituation. Så är det dessvärre långt ifrån alltid i dag. Inte minst inom vård och omsorg finns ju problem med höga sjuktal, hög arbetsbelastning och bristfällig arbetsmiljö. Det är en viktig förklaring till att det råder personalbrist på många håll. Här gäller det att se verkligheten i vitögat och inse att den är svår och krävande«, säger Stefan Tengblad, professor i Human Resource Management och redaktör för rapporten, i ett pressmeddelande.

En bra start, enligt forskarna, är att börja med att undersöka hur tillförlitlig verksamheten är genom att svara på frågor som om bemanningen är adekvat, om medarbetarna vet hur de ska utföra arbetsuppgifterna, om det finns etablerade rutiner som de kan luta sig mot, om det råder en hjälpsam anda på arbetsplatsen och om det finns rutiner för att hantera brister.

Louise Bringselius var forskningsledare i Tillitsdelegationen. Hon är docent i organisation och ledning (företagsekonomi), verksam vid Handelshögskolan i Stockholm och Lunds universitet. Hon är kritisk till den nya SNS-rapporten, som hon tycker är både motsägelsefull och akademiskt ohederlig. Hon anser att de sex forskarna kritiserar Tillitsdelegationen på felaktiga grunder.

– Jag blir frustrerad. Jag tycker att vi behöver ett bra samtal om hur vi styr på ett bättre sätt, och bygger och värnar om tillit i offentlig sektor, säger Louise Bringselius till Läkartidningen och tillägger:

– Men det blir inget bra samtal när de tillskriver Tillitsdelegationen påståenden som vi aldrig gjort. Jag tycker att de slår in öppna dörrar, och misstänkliggör Tillitsdelegationen på felaktiga grunder.

Mycket i den nya rapporten går tvärtom helt i linje med delegationen, enligt Louise Bringselius.

–Vi skriver till exempel tydligt om vikten av ansvarsutkrävande, om uppföljning och att man både ska ha handlingsutrymme och förutsättningar i kärnuppdraget.

Men samtidigt som mycket i rapporten krokar arm med delegationen, tycker hon andra delar snarare går på tvärs med både det som Tillitsdelegationen förespråkat, det egna budskapet i SNS-rapporten och större delen av den internationella tillitsforskningen.

– Jag tycker rapporten rymmer två berättelser. En som säger ungefär det Tillitsdelegationen sa, fast man påstår att man kommer med något nytt och har en mängd nya begrepp. Och en annan som säger att det snarare ges för mycket tillit till professionerna och behövs mer kontroll.

Louise Bringselius tror att det behövs mer tillitsbaserad styrning. Inte minst i regionerna, som hon beskriver som sena på bollen.

Rapporten är en del i SNS treåriga forskningsprojekt »Vårdens och äldreomsorgens organisering och finansiering«.

Läs även:
Ardalan Shekarabi (S): »Bra med en debatt om hur välfärden styrs«
Så ska professionen få mer tillit
»Ska professionen ta större ansvar måste vi släppas in i besluten«
Göran Stiernstedt ska skapa »ordning och reda« i vården
»NPM var en syndabock ingen hört talas om«

Rapportens rekommendationer

  • Grunden för att skapa tillförlitliga organisationer är en välfungerande vertikal kommunikation i kedjan som löper mellan politik, strategisk ledning, operativ ledning och medarbetare om uppdrag i förhållande till tillgängliga medel. Uppdraget måste stå i centrum för denna kommunikation. Det måste finnas en gemensam förståelse av uppdraget och villkoren för detta.
  • Den strategiska ledningen måste ha förmåga att utkräva ansvar från verksamheten för vad som åstadkommits, detta är och kommer att förbli en central aspekt av god styrning. Ambitionerna för välfärden måste hela tiden anpassas efter tillgängliga resurser och politiker måste stå för prioriteringar.
  • Vid sidan av yrkeskompetens behöver medarbetare i välfärden få förutsättningar att utöva ett utvecklat medarbetarskap. Det handlar om förmågan att ta ansvar och initiativ, att aktivt förhålla sig till regler och riktlinjer och att kunna samarbeta. Det handlar kort och gott om att yrkeskompetensen ska fungera i ett organisatoriskt sammanhang.

Källa: »Tillförlitlig styrning och organisering inom välfärden«

Det skapar och upprätthåller tillförlitliga välfärdsorganisationer:

  • En kultur som välkomnar kritiska röster och en problematiserande hållning.
  • Goda rutiner och standarder som frigör tid och kraft för att hantera störningar och arbeta med utveckling av arbetsplatsen.
  • Öppna och uppriktiga samtal om arbetsvillkoren i verksamheten.
  • Att både medarbetare och chefer omsluts av goda organisatoriska förutsättningar avseende arbetsgruppernas storlek, arenor för kommunikation och ett genomtänkt administrativt stöd.
  • Att högre chefer och staber har ett öra mot rälsen för att kunna bedöma om och när det är läge att närma sig verksamheterna med exempelvis omorganisationer, nya metoder och projekt, och de måste vara rimligt samordnade för att inte överbelasta kärnverksamheten med överlappande eller rent av motsägelsefulla initiativ.

Källa: »Tillförlitlig styrning och organisering inom välfärden«