Rut Öien är allmänläkare och docent vid Lunds universitet och ordförande i den nationella arbetsgruppen som tagit fram vårdförloppet. Så här kommenterar hon nyheten om att personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp för svårläkta sår godkänts och nu kan börja införas i regionerna.

– Svårläkta sår är en stor kostnad för hälso- och sjukvården. Personalkostnader är den största posten, det vill säga att personal behöver behandla såren under lång tid. Om vi kan minska sårens läkningstid genom att tidigt sätta rätt diagnos och behandling, samt åtgärda sårets grundorsak, så kan vi nationellt spara upp till en miljard kronor om året, säger hon på webbplatsen för Nationellt system för kunskapsstyrning hälso- och sjukvård.

En konsekvensbeskrivning har tagits fram inför införandet. Nationellt programområde (NPO) hud- och könssjukdomar ansvarar för konsekvensbeskrivningens innehåll och den nationella arbetsgruppen (NAG) för svårläkta sår har utarbetat den som en del av arbetet med vårdförlopp och vårdprogram. Vårdförloppet omfattar alla svårläkta sår oavsett vad som har orsakat dem och beskriver hur såret ska behandlas och hur dess grundorsak ska åtgärdas.

Cirka 40 000 personer i Sverige anses lida av ett svårläkt sår. Patienter med svårläkta sår är i dag en medicinskt lågprioriterad grupp. Ofta krävs kostnadskrävande vård under lång tid, och för individen innebär den här typen av sår ofta oro, ångest och social isolering. Med en stigande andel äldre i samhället väntas dessutom förekomsten av svårläkta sår att öka.

Patienterna behandlas både i primärvården och inom den specialiserade vården. Syftet med vårdförloppet är att kunna erbjuda patienterna en jämlik och högkvalitativ vård, som ska uppnås genom ett systematiskt arbetssätt i vårdkedjor och multiprofessionella tea​​m.

Av konsekvensbeskrivningen framgår att införande av vårdförloppet initialt väntas leda till en viss kostnadsökning för delar av hälso- och sjukvården. De är då framför allt kopplat till att det kommer att krävas inköp av doppler och sättas in utbildningsinsatser. På sikt förväntas dock kostnaderna kunna minska kraftigt tack vare kortare sårläkningstid och färre recidiv.

Det finns även ett utbildningsbehov hos relevanta yrkeskategorier (läkare, sjuksköterskor, undersköterskor med flera) inom både primärvården och den specialiserade vården. Gemensamma utbildningsinsatser planeras nu, och arbetsgruppen bakom konsekvensbeskrivningen konstaterar att regelbunden fortbildning är en förutsättning för god vårdkvalitet.

Ordförande i den nationella arbetsgruppen Rut Öien framhåller slutligen att möjligheterna att samordna mycket av vården av patienter med svårläkta sår inte bara kommer att bli till stor hjälp för patienterna utan förväntas även bli kostnadsbesparande för hälso- och sjukvården.

Inför införandet av vårdförloppet uttryckte bland andra Svensk förening för allmänmedicin, Sfam, viss tveksamhet kring hur det kommer att fungera, bland annat om det nya vårdförloppet medför behov av ökad resurstilldelning och ny utrustning.

Andreas Stomby, vetenskaplig sekreterare i Sfam, framhöll i en intervju i Dagens Medicin att även om Sfam också vill höja kvaliteten på vården vid svårläkta sår, måste man ta hänsyn till problemen med bemanningsbrist inom primärvården och begränsade möjligheter till fortbildning. »En korrekt bemannad primärvård med fasta vårdkontakter är A och O«, konstaterade han.