Färre 6:6a-anmälningar förra året: »Problemen har inte blivit mindre«

När pandemin härjade som värst handlade många av de så kallade 6:6a-anmälningarna från vården om covid-19 och exempelvis bristande tillgång till personlig skyddsutrustning. Men sedan dess har anmälningarna, där skyddsombud i vården begär att Arbetsmiljöverket ska ingripa mot problem i arbetsmiljön, ändrat karaktär.

– Både före och efter pandemin har det varit andra frågor som har varit i fokus i 6:6a-framställningarna. I vården handlar det ofta om arbetsbelastning kopplat till organisatorisk och social arbetsmiljö, säger Ulrika Scholander, enhetschef på Arbetsmiljöverket.

Antalet anmälningar om bristande arbetsmiljö i sjukvården har också minskat, från 71 år 2021 till 56 förra året. Enligt Ulrika Scholander kan det vara en effekt av att pandemin har gått in i ett annat skede.

– Men pandemin byggde upp en vårdskuld och ett slags arbetsskuld som fortfarande påverkar arbetsbelastningen och arbetsmiljön inom vården, även om pandemin inte längre är i samma akuta fas.

Man ska akta sig för att tro att färre anmälningar per automatik betyder bättre arbetsmiljö, menar Ulrika Scholander. Det enda man egentligen kan slå fast är att en 6:6a-anmälan signalerar en oenighet kring vägen framåt.

– På en arbetsplats med väldigt dålig arbetsmiljö kanske det inte ens finns något skyddsombud som kan göra en 6:6a-anmälan, medan man på en annan arbetsplats kanske jobbar väldigt systematiskt med arbetsmiljöarbetet – men skyddsombud och arbetsgivare är inte överens om vilka åtgärder som behövs.

Av förra årets 6:6a-anmälningar från vården rör hälften (27) arbetsbelastning eller bemanning. Sex anmälningar handlar om psykosocial arbetsmiljö/social och organisatorisk arbetsmiljö, medan några rör specifikt vårdplatsbrist (4) och övertid (3). Flest anmälningar, sju stycken, kommer från Akademiska sjukhuset i Uppsala. Vårdförbundet står med som avsändare bakom samtliga och läkarföreningen är med på två. Tidigare har dock läkarföreningen gjort fem eller sex anmälningar per år, säger huvudskyddsombudet Tomas Haapaniemi.

– Så för vår del har det snarare minskat lite, inte för att problemen har blivit mindre, utan för att vi inte har haft styrelsemedlemmar och andra representanter i tillräcklig utsträckning. Det gör att vi inte kan ligga på riktigt så hårt som vi skulle vilja i arbetsmiljöfrågorna. Vi tvingas vara mer reaktiva än proaktiva.

Ett av ärendena som Upplands allmänna läkarförening varit inblandad i gäller Akademiska sjukhusets labb, där flera fackförbund gick samman och anmälde problem med bland annat hög arbetsbelastning. Den tuffa arbetsbördan för de biomedicinska analytikerna resulterade i en del felsvar, vilket i längden ledde till en pressad sits även för labbläkarna, då de är ansvariga för att signera svaren. Det ärendet har dock lagts ner sedan arbetsgivaren tagit fram en handlingsplan.

– Anmälan var väldigt generellt skriven och Arbetsmiljöverket fokuserar enbart på sådant som man pekar på specifikt, i det här fallet avsaknaden av en handlingsplan. Så det vi har lärt oss är att vi skulle ha varit tydliga med vad vi ville ha gjort i stället för att be om en handlingsplan.

Den andra anmälan till Arbetsmiljöverket som läkarföreningen stod bakom gällde den höga arbetsbelastningen på bild- och funktionsmedicinskt centrum. Där väntar närmast en ny inspektion i början av mars.

– Under den förra klinikledningen tappade man läkare där, som ett resultat av såväl »effektiviseringar« som satsningar för att strypa ingångslönerna. Nu råder brist på både läkare och sjuksköterskor.

Per Eckerbom, verksamhetschef för bild- och funktionsmedicinskt centrum, skriver i ett mejl till Läkartidningen om de åtgärder som har vidtagits sedan anmälan gjordes. Av dessa har en del fallit väl ut, såsom rekrytering av ST-läkare, medan rekrytering av specialister och överläkare har varit mer komplicerat på grund av brist- och konkurrenssituationen.

»Då det beräknas vara fortsatt svårt att rekrytera färdiga specialister och överläkare även under kommande år är en av de viktigaste åtgärderna den satsning på rekrytering och utbildning av ST-läkare som har genomförts. Satsningen förväntas ge resultat inom ett par år och är därför svår att utvärdera för närvarande«, skriver han.

Per Eckerbom hänvisar också till regionens medarbetarenkät som »visar att det fortfarande finns behov av förbättringar men att den negativa trenden ser ut att ha bromsat in på flera punkter«.

Tillbaka till Tomas Haapaniemi, som menar att förklaringen till att Akademiska ligger i topp över antalet 6:6a-anmälningar stavas underfinansiering. Region Uppsala har, enligt honom, länge satsat mindre per capita på sjukvård än de flesta andra regioner.

– Akademiska sjukhuset drar ständigt över sin budget, vilket leder till sparbeting. Och sparbetingen får konsekvenser på arbetsmiljön. Det är ständigt så ont om pengar att det är svårt att förändra och förbättra. Det är nästan bara om det brinner som något görs.