En helg i februari kom polisen in till ett mindre sjukhus med en brottsmisstänkt person som skulle genomgå en kroppsbesiktning. Den tjänstgörande läkaren vägrade dock att utföra besiktningen då provtagningssetet som polisen haft med sig hade passerat bäst-före-datum. Polisen hävdade att setet gick att använda ändå, men läkaren fortsatte att neka. Det framgår av polisanmälan som Läkartidningen har tagit del av. För att ändå säkra eventuella spår fick polisen och den misstänkte åka ett tiotal mil till ett större sjukhus i stället, enligt lokala medier, som var först med att rapportera om händelsen.

Elias Palm, avdelningschef och överläkare på Rättsmedicinalverket, har aldrig tidigare hört talas om att det gått så långt att en läkare har blivit polisanmäld för att ha vägrat spårsäkra. Däremot sker det så gott som varje helg att myndighetens läkare i beredskap blir uppringda av polisen, då en läkare inte velat utföra spårsäkring.

Elias Palm, avdelningschef och överläkare på Rättsmedicinalverket. Foto: Veronica Kindblad/Rättsmedicinalverket.

– Det handlar mycket om att det finns en osäkerhet, man vet helt enkelt inte om att detta är en skyldighet man har som läkare. Det kan också vara att man har mycket att göra, det är ju mest akutmottagningarna som får den här typen av frågor från polisen. Men det brukar lösa sig efter att läkaren har fått information om vad som gäller, säger Elias Palm.

Ofta ber polisen läkare att spårsäkra från penis på misstänkta våldtäktsmän. Fastän provtagningskitten är framtagna för att vara lätta att hantera sker ändå missförstånd.

– Man kanske tror att man behöver en viss specialistkompetens och ringer in urologbakjouren. Men då är man fel ute, vilken läkare som helst ska kunna spårsäkra. Samtidigt kan jag förstå att man i så fall tycker att provtagningen drar onödigt mycket resurser från sjukvården.

För Rättsmedicinalverkets del leder den bristande kunskapen till en del merarbete under beredskapstid, säger Elias Palm.

– Man kan behöva medla och förklara hur regelverket ser ut, och ibland ge polisen stöd i sina rättigheter att faktiskt få spårsäkringen utförd.

Kunskapsluckorna inom läkarkåren är dock problematisk på flera nivåer, menar han.

– En enskild person kan hamna i kläm för att den inte får sin spårsäkring gjord och det är också ett slöseri med samhällets resurser om polisen måste åka väldigt långt för att lyckas få till en undersökning – när det i själva verket bara handlar om okunskap.

Vad tycker du om att polisen har valt att anmäla den här läkaren?

– Generellt är det bra att få vägledande domar i vissa typer av fall. Men huruvida detta är ett lämpligt fall är inte jag rätt person att bedöma, säger Elias Palm.

På frågan om det inte är en rimlig invändning att inte vilja använda utgånget material vill Elias Palm inte heller uttala sig. Läkartidningen har dock även varit i kontakt med den utpekade läkaren, som menar att det inte alls handlade om okunskap i detta fall. Hen berättar att provtagningssetet hade gått ut i oktober 2019 och att hen därför bad om ett annat, eftersom tillförlitliga svar inte kunde garanteras. Men även nästa kit hade gått ut för flera år sedan.

– Som jag förstod det skulle det finnas ett annat kit på en polisstation en halvtimme bort, så jag föreslog att de kunde skicka det med taxi. Men i stället ringde poliserna sin förundersökningsledare som beordrade mig att göra undersökningen, annars skulle han ta mig ur tjänst, säger hen.

Läkaren lovade då att genomföra spårsäkringen, men efter att ha bollat med verksamhetschef, överläkaren som var gynjour och en specialist i klinisk kemi valde hen att skriva ett intyg till polisen, där det framgår att hen gjorde undersökningen mot sin vilja. Enligt läkaren ville dock inte poliserna signera och efter ytterligare diskussioner tog de med sig den misstänkte till ett annat sjukhus. Läkaren har svårt att förstå varför hen har polisanmälts.

– Tjänstemannen i beredskap tyckte inte heller att det lät rimligt att jag skulle göra en undersökning som polisen själv inte vill stå för.

Läkartidningen har sökt förundersökningsledaren.

Fakta: Vad säger lagen?

Alla legitimerade läkare och legitimerade tandläkare som arbetar inom den offentligt bedrivna hälso- och sjukvården är skyldiga att, i den omfattning övriga skyldigheter i yrkesutövningen inte hindrar det eller det annars inte finns särskilda skäl mot det, göra kroppsundersökningar och skriva rättsintyg på begäran av polis och åklagare. Läkare ska även vara behjälpliga vid spårsäkring av misstänkta gärningspersoner (enligt Patientsäkerhetslagen (2010:659 6 kap 9 §) när polisen behöver skyndsam sådan.

Regelverket omfattar alltså inte Rättsmedicinalverkets egna läkare, då dessa inte tillhör hälso- och sjukvården. Däremot har myndigheten beredskap för att göra kroppsundersökningar (på brottsoffer) och kroppsbesiktningar (på brottsmisstänkta) för att dokumentera skador. Dessa undersökningar kan innefatta spårsäkring. Myndigheten har dock vare sig tillräcklig bemanning eller geografisk spridning för att kunna omhänderta hela Polismyndighetens behov av spårsäkring.

Källa: Elias Palm, Rättsmedicinalverket