Regeringen tillsätter utredning om nationellt primärvårdsregister

Försök till olika former av primärvårdsregister har pågått i kanske 20 år. Det finns två stora hinder för att någon skall lyckas. Det ena är att våra journalsystem varken är strukturerade för vårdförlopp som pågår över flera år eller ger möjlighet till tillräckligt strukturerad data inklusive metadata för att möjliggöra direkt dataanalys med hjälp av datorer.
Det andra handlar personalbrist. Nuvarande bemanning medger inte att lägga ytterligare tid från patientarbetet.
Behovet av att skapa denna möjlighet är naturligtvis mycket stort. Men om inte ens de nya kunskapsstyrningsdokumenten har bemödat sig om att i detalj beskriva hur en analyserbar dokumentation ska gå till så har även denna utredare en omöjlig uppgift.

Är inte detta ett uttryck för det olyckliga med att organisera vården med 21 huvudmän? Med en huvudman skulle möjligheterna att få en nationell samordnad och jämförbar rapportering. Modellen med 21 huvudmän som leds av amatörer har överlevt sig själv.

Låt oss se lite positivt på frågan. För att hitta en fungerande lösning krävs ett strukturerat förbättringsarbete på många nivåer. Informationen som krävs för att göra viktiga analyser inom primärvården skapas av flera myndigheter. Förutom primärvårdens egna olika yrkesgrupper är det kommunens olika yrkesgrupper, Försäkringskassa och Arbetsförmedling som är de största aktörerna. Vissa kommuner tolkar gällande lagstiftning så att inte ens sjuksköterskor och omvårdnadspersonal kan läsa varandras anteckningar - än mindre primärvårdens personal. Sjukskrivningar är förstås beroende av FK och AF men där finns det snarast mer hinder för datautbyte idag.

Punkt ett blir alltså att börja i liten skala (antalet indikatorområden) och fundera ut vilken information som behöver samlas in för att ge ett trovärdigt och analyserbart underlag.

När det gäller vardagsuppföljning är naturligtvis visionen för alla som dokumenterar att det utifrån det aktuella patientmötet skall vara självklart att dokumentera vissa uppgifter. Det är lika självklart att huvudmannen skall tillhandahålla ett lättarbetat journalverktyg så att dessa uppgifter blir tolkningsbara. Visst har Socialstyrelsen för många år sedan beskrivit såväl hur man tar fram indikatorer samt översatt SNOMED CT till svenska för att datorer skall kunna prata med varandra på sitt språk. Det måste bara tillämpas på rätt sätt.

Punkt två handlar om att testa i liten skala såväl acceptans för hur informationsbärande begrepp skall in i journalen. Här har genom åren diskuterats allt från varianter på standardiserade svarsalternativ i journalmallar till att låta medicinska sekreterare bli någon sorts kodningsspecialister. Handen på hjärtat. Dagens journalsystem är inte så mycket mer än den gamla pappersjournalen bakom glas och ram med snabb tillgänglighet. Det finns så mycket mer man kan göra för att jobba smart om en kliniker och en informatiker börjar prata ihop sig.

Punkt tre går nästan hand i hand med punkt två. Automatiska datauttag för analys. Att se sina egna resultat är absolut en av de största drivkrafterna till eftertanke först om resultatet stämmer och när man väl förvissat sig om det huruvida det är tillräckligt bra. Här är det viktigt från början att läran ifrån skolans betygssystem och ha målrelaterade resultat i en tillräckligt stor grupp så att målen går att tillämpa. Alltså inga relativa resultat mellan olika verksamheter. Det leder ytterst sällan till några större förändringar.

Punkt fyra får bli lite reflektioner kring behovet av centralstyrning. Idag är det viktiga centrala kravet att alla journalsystem kan rapportera på samma språk (esperanto). Idag finns exempel på regioner som använder samma journalsystem men som konfigurerat systemen olika så de kan ändå inte prata med varandra utan speciallösningar. Det finns också exempel på att det kan uppstå betydande kostnader för att översätta information för export centralt vilket också kan ta tid.
Å andra sidan om det ställs entydiga krav på användarvänlighet, smarta system och samma språk för nationell export/datainsamling så kan det vara ett sätt att få fram smartare lösningar än dagens om fler företag fortfarande försöker matcha det vi vill ha. Men i grunden måste vi bli betydligt bättre kravställare för att få till denna utveckling. Även här finns det exempel på att med rätt styrmedel få fram analyserbar data på kort tid bara man vill dvs ser till att rätt personer samarbetar.