Rikssnittet i överbeläggningar på en månad, var i fjol 6,7 per 100 disponibla vårdplatser inom den somatiska vården. Det är den högsta noteringen sedan 2013 när Sveriges Kommuner och regioner (SKR) började föra statistik (se grafik längre ned).
Foto: Simon Hastegård
Utvecklingen genom åren pekar egentligen på en ganska stadig uppgång, med pandemiåren 2020 och 2021 som undantag. 2022 års siffra på 6,7 kan jämföras med 2,6 år 2013.
– Om man tittar på SKR:s statistik så stämmer den med bilden vi har i Läkarförbundet – att det har ökat över tid, säger förbundets ordförande Sofia Rydgren Stale.
Ett annat mått på vårdplatsbrist är utlokaliseringar, alltså att patienter är inskrivna och vårdas på andra vårdenheter än den som har specifik kompetens och medicinskt ansvar för patienten. Även där tycks det röra sig om en ökning över tid, men siffrorna är mindre och varierar mer från år till år. 2022 års siffra på 2,6 per 100 disponibla vårdplatser är lägre än året innan, men högre än de övriga åren sedan 2013. De två första åren i statistiken var utlokaliseringarna hälften så många: 1,3.
Vårdplatsbrist är något som hela Sverige brottas med, om än i olika utsträckning. Och utvecklingen som SKR:s siffror pekar på, är en fråga om brist på personal som i sin tur beror på sämre arbetsmiljö, påpekar Sofia Rydgren Stale.
– Vår bedömning är att regionerna tyvärr själva försatt sig i den här sitsen genom att man inte har satsat på sin personal och en bra arbetsmiljö, och då är det svårt att rekrytera och behålla personal med rätt kompetens, säger hon.
– Det blir en negativ spiral med hög arbetsbelastning och hög etisk stress. Risken ökar att man går ned i tid, slutar, eller byter arbetsplats. Det förstärker effekten ytterligare.
Sofia Rydgren Stale påpekar också att problemen generellt i landet kanske är större än SKR:s siffror antyder. Hon tänker exempelvis på hur läkare har svarat på förbundets arbetsmiljöenkät.
– Det är en av sju som varje vecka tvingas skicka hem patienter som egentligen borde ha lagts in på en avdelning. Det är ju osynligt i SKR:s statistik, liksom patienter som vårdats kortare tid än vad som egentligen behövts.
Som vanligt finns det regionala variationer i statistiken om överbeläggningar. 2022 var de mycket stora.
Exempelvis Kalmar län och Halland låg en bra bit under rikssnittet hela 2022 och hade ett årssnitt på 0,6 respektive 1,8 överbeläggningar. Östergötland å andra sidan låg högt med ett snitt på 17,5 och en högstanotering i november på 26,1. Fjolåret var ett extremt år för Östergötland som tidigare aldrig haft en månad över 10,8 sedan mätningarnas start 2013.
»Östergötland har varit hårt drabbat av pandemin, inte minst under 2022. Vi har haft hårt tryck vad gäller infektionssjukdomar, fler medarbetare som varit sjuka och också fler medarbetare och chefer som lämnat organisationen utifrån de påfrestningar som pandemin har orsakat«, skriver vårddirektör Ninnie Borendal Wodlin i ett mejl till Läkartidningen.
Överbeläggningar har också gjorts som ett nödvändigt ont alternativ till utlokaliseringar och att låta patienter stanna på akuten under natten, berättar hon. På frågan om 2023 ser ut att bli annorlunda, svarar Ninnie Borendal Wodlin att man hoppas så, utifrån de arbeten som görs för att få till vårdplatser.
»Vi arbetar med kompetensförsörjning på många sätt, för att attrahera, rekrytera, behålla och utveckla både medarbetare och chefer. Vi har en tydlig målbild för att utöka antalet disponibla vårdplatser«, skriver hon och tillägger att man också försöker minska inflödet till sjukhusen, arbeta proaktivt med multisjuka patienter, samverka med kommuner och utveckla utskrivningsprocessen.
Starten på 2023 innebar dock en än högre siffra. I januari rapporterades 27,1 överbeläggningar per 100 disponibla vårdplatser i Östergötland.
Tittar man på rikets siffror inom psykiatrin är de betydligt lägre, i synnerhet när det gäller utlokaliseringar. Det har inte heller skett samma förändring över tid. Men Sofia Rydgren Stale, som är överläkare i psykiatri, ser ändå en liknande problematik.
– Jag upplever att man brottas med samma utmaningar med överbeläggningar. Men utlokaliseringar är mindre vanliga enligt min erfarenhet, säger hon.
Vad kan regionerna göra akut, i sjukvården i stort, för att få färre överbeläggningar?
– Säkerställa att man ökar antalet vårdplatser, men också att man prioriterar arbetsmiljöarbetet. Vårdplatsbristen är ett av de stora arbetsmiljöproblemen, och kommer man inte till rätt med det så är risken att allt fler lämnar vården.
Fredrik Lennartsson, chef för avdelningen för vård och omsorg på SKR, poängterar att överbeläggningarna och utlokaliseringarna ökade under 2022 när samtidigt antalet vårplatser minskade till nivåerna innan pandemin. Men regionerna arbetar både med de kortsiktiga och långsiktiga behoven, intygar han. »Alla regioner har också ett stort fokus på att säkra en god arbetsmiljö för alla medarbetare, eftersom det är en nyckel för att klara bemanningen«, skriver han i ett mejl till Läkartidningen och fortsätter:
»SKR stöttar regionerna och påverkar staten att till exempel öka antalet utbildningsplatser, en av flera nycklar för att klara kompetensförsörjningen. Tillsammans med regioner och kommuner tillgängliggör SKR data på hälso- och sjukvårdsområdet, för att ständigt dra lärdomar av läget.«
Fredrik Lennartsson menar att om utvecklingen med personaltäthet, vårdbehov och arbetssätt fortsätter som i dag, skulle ungefär hälften av den arbetsföra befolkningen behöva ta anställning i kommun och region, vilket är en omöjlig ekvation.
»Vi kommer absolut att behöva arbeta aktivt hela tiden med att möta utmaningar med exempelvis överbeläggningar och ständigt förbättra arbetssätt utifrån de lokala förutsättningarna. Det finns många bra exempel på lösningar som fungerar, som kan användas av fler«, skriver han.
Läs även:
Överbeläggningarna drar iväg uppåt igen
(uppdaterad 2023-03-09)
