EU-kommissionen har de senaste åren haft ögonen på Sverige sedan systematiska regelbrott mot EU:s arbetstidsdirektiv uppdagades. Allt för många undantag från reglerna om elva timmars dygnsvila görs – och i oktober måste Sverige rätta in sig i ledet. Förhandlingar pågår just nu mellan Läkarförbundet och Sveriges Kommuner och regioner, SKR, om hur reglerna ska tolkas i praktiken. Trots att inga klara besked ännu har kommit är oron stor på många håll. När de långa arbetspassen inte längre tolereras riskerar särskilt smala jourlinjer att få det omöjliga uppdraget att fylla schemaraderna med spetskompetens som inte finns, menar flera personer som Läkartidningen har talat med.
Men Emelie Stotzer, specialistläkare i gynekologi och obstetrik, tidigare skyddsombud och nybliven doktorand vid Institutet för stressmedicin i Västra Götalandsregionen, har saknat arbetsmiljöperspektivet i debatten.
– Vi ser ju att folk bränner ut sig och att arbetet som läkare kan vara svårt att förena med familjeliv på ett bra sätt, säger hon och hänvisar till bland annat Läkarförbundets arbetsmiljöenkät.
– Många vittnar om att de är för trötta för att känna sig adekvata hela jourpasset eller att det är svårt att vara tillräckligt närvarande på hemmaplan med en viss typ av schemaläggning, säger Emelie Stotzer.
Hon har full förståelse för att väldigt nischade specialiteter kan få problem när de nya reglerna ska implementeras, men tycker att arbetsgivaren behöver titta på olika skyddande faktorer i dessa fall.
– Någonstans i transplantationskirurgernas 36-timmarspass kanske någon annan är i tjänst och kan avlasta en, så att man får lite fredad tid. Det är den genomsnittliga arbetsbelastningen som är viktig, säger hon.
För de flesta läkarspecialiteter borde inte elva timmars dygnsvila vara en orimlighet, anser Emelie Stotzer. Man får inte heller glömma att en del läkare faktiskt lämnar yrket på grund av arbetsbelastningen, säger hon.
– Den nya generationen accepterar inte att jobba på samma sätt som tidigare. Vi är inte 7-Eleven.
Göran Kecklund, professor och föreståndare vid Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet, har bland annat arbetstider och hälsa som profilfrågor. Han betonar att mycket fortfarande är osäkert kring tolkningen av EU:s arbetstidsdirektiv, men i grund och botten är han positiv till det nya fokuset på återhämtning.
– Allting som innebär att vi skapar bättre förutsättningar för återhämtning är bra. Men återhämtning har inte bara att göra med dygnsvila utan också med antalet arbetsdagar, hur många lediga helger man har, och hur möjligheterna till förutsägbara arbetstider ser ut, säger han.
Schemaläggning är dock komplext och när man ruckar på en parameter kan det få oönskade effekter. Att värna om minst elva timmars dygnsvila är därmed inte någon hundraprocentig garanti för att återhämtningen ökar, menar Göran Kecklund.
– Det kan få som konsekvens att man blir förlagd att arbeta fler dagar. Även om det bara är ett åtta-till-fem-jobb påverkar det återhämtningen. Bara att ha en arbetsdag ger en viss stresseffekt. Färre lediga dagar påverkar återhämtningen negativt.
Enligt Göran Kecklund finns det samtidigt relativt gott vetenskapligt stöd för att dygnsvila kortare än elva timmar får negativa effekter. I svenska studier, som dock inte omfattar läkare, har forskare kunnat visa på ökad risk för hjärt- och kärlsjukdom för den som ofta har kort dygnsvila. Liknande undersökningar från de andra nordiska länderna har visat på ökad risk för sjukfrånvaro och en något större risk för olyckor i arbetet. När det kommer till läkarnas långa pass på uppemot 18 timmar finns det däremot inte lika mycket forskning.
– Men det är mycket sannolikt med negativa hälsorisker för läkare som regelbundet jobbar 16-18 timmar utan vila under passen, säger han.
Läs också:
Oro inför skärpta krav på dygnsvila: »Går inte att tillämpa reglerna«
Undersökning: En av fyra kvinnliga läkare har funderat på att helt lämna yrket
(uppdaterad 2023-05-03)
