– Det är många som beskriver det som »åh, vad skönt att jag slipper vara hungrig«, säger Helena Dreber, allmänläkare på Vårdcentralen Hökarängen söder om Stockholm, som för några år sedan disputerade med en avhandling om obesitas hos unga vuxna.
Själv sätter hon i nuläget bara in Ozempic hos patienter med diabetes, i väntan på att Wegovy, med samma substans – men godkänt för viktnedgång – ska bli tillgängligt i Sverige.
– Sedan vet jag att det är kollegor som gör annorlunda, men jag håller väldigt hårt på indikationerna vi har.
Såväl hon som flera andra läkare som på olika sätt möter patienter med övervikt eller obesitas tror att trycket bara kommer att öka i takt med att de nya omtalade viktminskningsläkemedlen närmar sig kliniken.
– Visst är det ett ökat tryck. Många vill ju helst slippa bli opererade, säger Joanna Uddén Hemmingsson, överläkare och verksamhetsansvarig på Obesitascentrum på Capio S:t Görans sjukhus i Stockholm samt ordförande i Svensk förening för obesitasforskning.
Enligt Claude Marcus, barnläkare och professor vid Karolinska institutet, som under många år forskat om övervikt och fetma hos barn och unga, är de nya effektiva läkemedlen ett stort och efterlängtat trendbrott.
I takt med att andelen personer med övervikt och obesitas stadigt har stigit har också suget efter bra läkemedelsbehandling ökat. Genom åren har ett antal läkemedelskandidater dykt upp, men de har i slutänden inte visat sig vara så fantastiska som många hoppats på.
– Det här är en revolution, men liksom alla revolutioner måste den hanteras med förnuft. Det här är potenta läkemedel som ska användas vid sjukdomen fetma och inte för badstrandsbantning eller liknande, säger Claude Marcus, som varit prövare av semaglutid vid fetma i kliniska studier.
Helena Dreber håller med. Framför allt tror hon att fler kommer till insikt om att obesitas är en kronisk sjukdom där läkemedel är en del i behandlingsarsenalen, precis som vid andra stora folksjukdomar.
– Men läkemedelsbehandling måste alltid kombineras med levnadsvanebehandling, betonar hon.
Vilka som i slutänden får tillgång till de nya läkemedlen återstår att se. Det återstår också att se vem som ska betala.
Wegovy är sedan förra året godkänt för behandling hos vuxna med ett BMI på 30 eller mer, samt hos vuxna med ett BMI mellan 27 och 30 och till exempel diabetes, högt blodtryck eller höga blodfetter.
Helt nyligen godkändes det även för behandling av övervikt hos barn över 12 år.
I nuläget finns fyra läkemedel med indikationen obesitas tillgängliga i Sverige. Bara ett – Xenical – är subventionerat. Det är också det enda läkemedel som just nu rekommenderas i de nationella riktlinjerna för obesitasvård.
Så sent som 2020 avslog Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket förmånsansökan för viktminskningsläkemedlet Saxenda eftersom kostnaden inte bedömdes rimlig i förhållande till nyttan.
Myndigheten pekade bland annat på risken för indikationsglidning, det vill säga förmånsförskrivning utanför subventionen, vilket skulle bli kostsamt för samhället.
I ljuset av det väntar många med spänning på att se hur Wegovy – och så småningom tirzepatid, som har visat ännu bättre effekt men fortfarande inte godkänts för viktminskningsbehandling – kommer att hanteras.
Claude Marcus tycker att det är självklart att subventionera Wegovy för personer med sjukdomen fetma.
– Det skulle vara djupt oetiskt och ologiskt om det inte blir så, säger han.
Peter Ueda, som är ST-läkare på Centrum för diabetes i Region Stockholm och forskar om diabetesläkemedel, talade nyligen om de nya läkemedlens spektakulära vikteffekter under en föreläsning på AT-stämman. Även han hoppas på subvention.
– Ett argument mot subvention som jag ofta hör är att vikten är ett personligt ansvar. Då finns det mycket annat som man skulle kunna applicera samma argument på, till exempel blodtryck och diabetes, men där ser jag inte samma diskussion.
Joanna Uddén Hemmingsson skulle gärna se att såväl Wegovy som Saxenda och Mysimba – två läkemedel som patienter i dag måste betala själva för – subventioneras. Med tanke på dagens regler har hon emellertid svårt att tänka sig att en bred grupp kommer att få sin behandling med Wegovy betald.
– Om det blir någon subvention tror jag att den blir väldigt smal, bara för vissa av dem med etablerade följdsjukdomar. De andra kommer nog att få betala ur egen ficka, säger hon.
Ingen av dem som Läkartidningen pratat med tycker att alla som har ett BMI över 30 per automatik ska få behandling med Wegovy.
– Jag tror ingen av oss som jobbar med obesitas tycker att 1,3 miljoner svenskar ska behandlas. Vi behöver effektivare sätt att ställa diagnosen obesitas så att vi ser vilka som behöver behandlas och vilka som kan jobba med egenvård, säger Joanna Uddén Hemmingsson.
Både hon och Helena Dreber påpekar att ett högt BMI inte är tillräckligt för att ställa diagnosen obesitas.
– Man ska inte stirra sig blind på BMI-gränser. Det är först när man ser medicinska eller psykiska följder av ett BMI över 30 som man kan ställa diagnosen obesitas, säger Helena Dreber.
Joanna Uddén Hemmingsson framhåller att man kan ha en god hälsa trots ett högt BMI och att man inte kan utgå från att alla måste få behandling, vare sig med läkemedel eller något annat.
Inte heller Claude Marcus tycker att det är rimligt att ge Wegovy till alla med ett BMI över 30. Han understryker dock att det inte finns någon anledning att vara väldigt restriktiv med förskrivning.
– Har man inte redan följdsjukdomar när man har ett BMI över 30 så är risken stor att man får det. Vi väntar ju inte med att behandla högt blodtryck tills en patient har fått en stroke. Vi behandlar för att patienten inte ska få det.
Peter Ueda konstaterar att det fortfarande finns en del frågetecken. Mycket talar för att man går upp i vikt igen när man slutar med läkemedlet och att man kan behöva behandlas under en längre tid. Då finns det en risk att hittills okända biverkningar dyker upp.
– Frågan är om eventuella långtidsbiverkningar av semaglutid kan vara värre än långtidsbiverkningarna av en för hög vikt. Om jag var patient skulle jag nog chansa på att det är bättre att ta semaglutid. Det vi vet med säkerhet är att övervikt är dåligt för hälsan och för livskvaliteten, säger Peter Ueda.
Claude Marcus slår fast att man måste kombinera läkemedel med andra stödåtgärder, för att förhindra att patienten går upp i vikt igen. Han tror dock att det finns de som ser de nya läkemedlen som en »quick fix«.
– Det finns naturligtvis en risk att läkemedlen används fel. Men jag tror att det är lika stor risk att läkare inte vill skriva ut behandlingen eftersom de ser det som en moralfråga. Det tror jag att vi kommer att få kämpa med länge, säger han.
Läs också:
De nya fetmaläkemedlen – revolutionen som alla väntat på
