Justitieombudsmannen granskar KI:s hantering av eAT-provet

Håller helt med Witold.

Så modigt att våga använda sig själv och det som av andra kan ses som ett misslyckande, som exempel i en diskussion på en högre nivå och genom att visa på rättsliga brister i en så viktig fråga som legitimering av läkare. Tack för ditt mod!

Witold samt Przemyslaw. Vad är det ni skriver? Vi kollegor borde stötta varandra och inte trycka ner eller misstro våra yngre kollegor. Jag är säker på att ingen av er hade klarat aktuellt AT-prov om ni försökt. Ibland är frågorna orimliga. Jag tittade på senaste tentamen och det fanns mycket oklarheter kring vissa av frågorna.

Studiekulturen - som skapas av de som håller i utbildningen
Jag har privilegiet att gått utbildning i olika länder och även avslutat min utbildning och examen från Karolinska Insitutet, även om det är länge sedan så minns jag när jag kuggade på 2 av mina kurser till följd av avsaknad av förmåga att mobilisera den energi som krävdes av mig så accepterade jag det men institutionerna blev mycket besvärade av att det fattades 2,5 poäng även i mitt fall.

Det var ett enormt pådrag och jag blev besvärad av det, hade aldrig någon avsikt att be om att bli upprättad.

Med det sagt så är många examinationsformer fulla med brister och det är bra att de granskas, men vi är i vår samtid mer upptagna av våra rättigheter än våra skyldigheter, oavsett vilken roll vi har som lärare eller lärling.

Min hypotes är att detta började redan under andra världskriget i vår kultur i Sverige och sedan förföll i studentrevolten 1968 och därefter ett kulturellt politiskt förfall där institutioner inte fick ersättning om inte studenter godkändes.

Tentafrågor i Ungern där jag pluggade var extremt faktabaserade, krävde att man rabblade upp enorma kunskapsmängder men det var supertydligt vad som förväntades, det rådde inte det minsta tvivel om det.

Tentamensfrågor i Sverige är under all kritik, liksom examinationer. Studenter och deras handledare och kursansvariga låter gamla tentafrågor härska på 80% av proven och ingen läser kurslitteratur utan man läser gamla tentor. Om man de facto vill läsa litteratur så är studieplanen inte upplagd för det i Sverige med korta kurser en i taget. I andra länder läser man biokemi, fysiologi, anatomi allt parallellt och i Sverige blir det några veckor här och några veckor där, inte alls samma studieformat. Det passade inte mig personligen särskilt bra, jag tävlar och vill ha betyg, då presterar jag.

Skrev en debattartikel i Läkartidningen om det för många år sedan, den blev inte så positivt mottagen initialt, idag är den citerad, ironiskt nog.

Ett filosofiskt svar är att det går åt mindre energi att göra om AT-provet en gång till och bli godkänd än att göra sig ovän med hela etablissemanget å ena sidan, å andra sidan så bär inte etablissemanget det ansvar det har med den respekt som det anbefaller.

När jag studerade i Ungern så var det professorerna på instutitionerna som examinerade sina studenter, muntligen, personligen. De hade haft dig 1 år, du hade haft deras praktiklärare, du hade fått betyg på duggor och du hade betyg i andra ämnen - inte bara godkänt/underkänt, de såg vilken sorts student du var på sluttentorna termin 4.

Om du hade en katastrofalt dålig dag men var en utomordenligt bra student - vi fick 3 topics av +600 på examen - så fick du en 2:a (godkänt) av 5 men med påbud att du förväntades komma tillbaka inom 1 vecka och göra om det, för en 2:a går man inte till en sluttenta då blir man grillad så in i helvete.

Om man blev underkänd där så förtjänade man det.

Dilemmat här är att allt är så institutionaliserat att man kan inte ens få tala med den som rättat provet så på ett sätt blir reaktionen i vanmakt vad en professor hade kunnat säga med respekt att kolla här och här så har du inte kunskaper, och om någon hade personligt ansvar så skulle med all säkerhet det spegla sig i möjligheter att förbereda sig för provet också.

Många målbeskrivningar hade formuleringar som "bör känna till" och "ha kännedom om" i Sverige, i Ungern fick man 10-12 sidor med 10 punkters text med topic efter topic efter topic och det var bara att mata in allt utantill eller försvinna.

Men professorerna höll i examinationer - och föreläsningar - till 70% eller mer i egen regi. Gravitas.

Jag hjälper gärna till inför nästa examen.

När jag var 25 år hade jag regerat likadant idag, men vilka signaler sänder vi i samhället när det blir en artikel i Läkartidningen och när det de facto föreligger brister som motiverar det därtill? Var är de som ska vara våra mentorer?

Studentböcker, slips och kostym betyg 1-5 under hela utbildningen vore ett bättre sätt att hantera det än som vi gör tror jag det ger mer självkänsla och förmåga än systemet som det ser ut, inbillar jag mig, rätt eller fel.

Gjort preklin i Ungern, preklin i Umeå och backat en termin och gjort preklin en gång till på Karolinska. Det sög - metervis, men finns en vilja finns en väg.

Ni talar om rättigheter och skyldigheter för provskrivare utan att specificera vad dessa innebär. Enligt mig så innefattar det att genomföra alla obligatoriska aktiviteter (Insittningar etc) och studera inför provet. Jag är övertygad om att de flesta provskrivare gör sitt yttersta för att uppfylla dessa krav.

Rättigheter utgår från lagen, i detta fall förvaltningsrätten, där lagstiftaren har avsett att det ska finnas en möjlighet att överklaga ett beslut till förvaltningsrätten. Detta gäller bland annat begränsningen i antalet omrättningar, sekretessreglerna, samt rätten till att inte samma examinator rättar provet vid en överklagan, det vill säga en second opinion.

Men ingen av er nämner Karolinskas skyldigheter, vilka bland annat inkluderar att genomföra ett kvalitativt och rättsäkert prov samt att inte neka provskrivare rätten att få sina klagomål prövade enligt förvaltningslagen.

I dagens system fungerar rättningen som en "black box" – man matar den med input och får ut ett resultat eller output. Men vi vet inget om processen. Provsvararen, eller någon annan, har ingen insikt i hur rättningen går till. Vidare, innan jag påpekade detta, hade Karolinska omoderna system för överklagan. Allt skedde genom att provsvararen skulle fylla i blanketter.

Kristina hävdar att AT-provet innebär någon slags kvalitetsgaranti, men hur kan hon garantera detta när processen inte är transparent? Vi vet inte om bedömningen var rätt för dem som klarade provet och dem som inte gjorde det. Dessutom har det flera gånger framkommit klagomål på brister i kvaliteten på frågorna, som har varit dåligt formulerade och innehållit medicinskt felaktiga svar. Det finns en artikel i denna tidning, men man behöver bara gå igenom tidigare prov för att hitta flera exempel på svar som kan vara farliga för patienterna.

Många provsvarare läser inte igenom sina prov, vilket jag heller inte gjorde första gången. Andra gången, när jag läste igenom rättningen, blev jag chockad över kvaliteten – till exempel poängavdrag för att examinatorn inte tyckte att kontroll av "andningsvägarna" också innebar att kontrollera luftvägarna för främmande föremål. Många provsvarare har taktiken att skriva för mycket i början av frågan och fyller hela sidan med onödig text. Är det kvalitet vi ska belöna – något som ofta har beskrivits som "gott kliniskt tänkande" – eller ska vi införa minuspoäng för att man inte håller sig till frågan?

Man kan fråga sig om rättningen varit rättssäker även för dem som klarade provet och om dessa läkare verkligen har tillräckligt bra kliniska kunskaper.

Jag är glad att du tar upp kemi. Där är det i delesta fall tydligt vad som är rätt eller fel. På gymnasiet finns dessutom tydliga kriterier och läroböcker. Det var, åtminstone när jag gick på gymnasiet, möjligt att få en "second opinion" om man inte var nöjd med rättningen. På AT-provet finns varken tydliga kriterier, riktlinjer eller möjlighet till second opinion.

Summering, ni borde båda välkomna en ökad transparens eftersom det leder till ökad kvalitet. Provet idag är inte rättsäkert och har flera brister i kvaliteten. Dessa kan lättare åtgärdas med ökade krav på Karolinska. Det är värt att notera att Karolinskas chefsjurist håller med mig i mina klagomål på att Karolinska inte följt lagen. En utredning och arbete med förändring har påbörjats på grund av detta.

Det är oklart vad Komorowski syftar till med sitt försök att framställa mig som en girig person. Han verkar inte ha full insikt i fallet eller känna mig personligen. Självklart började detta som ett försök att få överklaga då jag ansåg att rättningen var felaktig, men i och med mina efterforskningar och diskussioner med jurister på Socialstyrelsen, insåg jag att något inte stod rätt till. Det visade sig att ingen myndighet ansvarade för Karolinska/AT-nämnden, vilket skulle innebära att ansvaret låg enbart hos Karolinska och att det skulle räknas som myndighetsutövning. Vid den tidpunkten nekade Karolinska till att de stod under någon annan lag än patientlagen och regeringens regleringsbrev, medan alla andra aktörer hävdade att de stod under förvaltningslagen.

När det gäller JO-anmälan, syftar den till att pröva om Karolinska har gjort fel i sin hantering, det vill säga inte följt reglerna i förvaltningslagen, frågan om sekretessen och om det går att överklaga efter att tidsfristen gått ut hos förvaltningsrätten när förseningen beror på AT-nämndens försummelse. Karolinskas chefsjurist har medgett att AT-nämnden hanterat nästan alla punkter felaktigt.

När det gäller förvaltningsrätten, gick Karolinska efter JO-anmälan med på att ärendet ska tas upp i rätten. Här kommer bland annat att prövas frågor om beslutet att neka prövning, omrättning, kvalitetskraven (i förhållande till patientlagen) med mera.

Jag ser min omrättning som en mycket liten del i det hela. Framför allt har det nu blivit en fråga om att förändra ett system. Vid en tidigare artikel i Läkartidningen uppstod en diskussion om att göra ändringar, men inget hände. Ibland krävs det ett rättsfall för att inducera en förändring. Det viktigaste jag kan åstadkomma är nog en ökad transparens i processen. Det är viktigt ur ett demokratiskt perspektiv. Jag avslutar med Washington Posts kända slogan "Democracy Dies in Darkness".