Läkemedelsverket ska börja förbereda för generisk förskrivning

Om jag erinrar mig rätt kom förslaget upp för 20 år sedan då Emma Spak i Läkartidningen pläderade för saken med motiveringen att reformen minskar statens kostnader för läkemedel. Möjligen ligger samma resonemang bakom, av Acko Ankarberg offentligt framförda, att generisk förskrivning ”underlättar för personal och bidrar till en högre patientsäkerhet”.

Mitt inlägg utgår från läkarens och patientens perspektiv. Sedan årtal är jag drabbad av förmaksflimmer och behandlas med bisoprolol. Under årens lopp fick jag en mängd olika preparat med samma generiska namn men med olika bieffekter och utseende. Vissa preparat gjorde mina händer så kalla att jag behövde handskar inomhus.

I dag betalar jag tillägg för ett utvalt preparat som jag anser fungerar bäst för mig. Man bör inte glömma att genetiska substansen har skiftande form, storlek och konsistens hos preparatens olika tillverkare. Det kan störa eller förvilla inte bara äldre. Även förpackningens form har betydelse. Reumatiker och äldre med stela fingrar har svårt att hantera blisterförpackningar. Generiska namn är i regel svåruttalade och helt främmande för vanliga människor.

Den föreslagna reformen är till nackdel för bra vård och kan skapa stor oreda inte bara bland äldre patienter. Det brukar var så då folk utan patientkontakt vill bestämma över det kliniska arbetet. Sjukvård är inte bara kostnader, och kostnader kan kapas lätt om man skärskådar organisationen av offentliga vården.

Det generiska namnet för motordrivet 4-hjulsfordon är bil. Jag vill inte nöja mig med påtvingat märke. Jag och säkert många med mig vill forsätta äga, köra eller förskriva enligt behoven, anpassad bil.