Paolo Macchiarini ansåg att det var dags att ge sin bild i media. För oavsett dagens dom har han redan blivit straffad, sa han. Han har inget jobb och hans barn frågar honom om han verkligen är en mördare.
– Att jag hade ett uppsåt att skada är en av mest sårande anklagelserna du kan göra mot en läkare. Jag är lite överraskad av att rätten säger att jag hade ett uppsåt, sa Paolo Macchiarini på engelska.
Han återkom på presskonferensen till att det är konstigt att det bara är han som åtalades och även att det är just i Sverige som han fått juridiska problem och inte i något av de andra länderna han varit verksam. Han förde också ett resonemang om att det som skiljer ut honom från många andra som var inblandade är att han inte är svensk.
Han fick frågan om han ångrar något.
– Jag ångrar att jag litade på min handledare, och att jag hade förtroende för hälso- och sjukvården här. Jag trodde att Karolinska universitetssjukhuset var en plats för innovationer, sa han i lugn och resonerande ton som han bibehöll under presskonferensen.
Hur såg han då på att hovrätten la ansvaret på honom för att han var den drivande kraften bakom operationerna? Han framhöll att det var en stor grupp anställda på Karolinska universitetssjukhuset som hade ansvar.
– Vi alla tillsammans tog beslut om att dessa operationer var extremt viktiga.
Hovrätten för i domen ett resonemang om att det inte fanns belägg för att metoderna fungerade. Nedvärderade han då inte riskerna?
– Om det kokar ner till att du antingen gör något eller så dör patienten, vad skulle du göra? När de gällde riskerna som jag och gruppen kände till vid tidpunkten, så kunde vi inte känna till de exakta riskerna, utan man tänkte på proceduren, och dessutom hade vi resultat som inte var dåliga.
På frågan om han anser att han gjort något fel överhuvudtaget, så svarade han att han inte skulle kommit till Sverige.
– Vi försökte göra vårt bästa, men jag skulle inte ha gjort det i Stockholm.
När det gällde själva kirurgin sa han ingenting om att den skulle vara bristfällig. Snarare tvärtom. Vid ett tillfälle lyfte han fram att andra forskare ska ha gått vidare med metoderna.
– Vid denna tid kände vi inte till något annat. Antingen så dör patienterna, eller så testar vi något innovativt. Och det var för att göra det som jag bjöds in hit.
Domen i hovrätten landade på två år och sex månader i fängelse för grov misshandel.
– Var säkra på att det kommer ett överklagande, sa advokat Björn Hurtig och radade upp tre områden som han trodde att Högsta domstolen skulle kunna vara intresserade av att pröva:
- Nödbegreppet. Försvaret menar att om man inte skulle tillåta en vidare tolkning av begreppet nöd än vad hovrätten gjort så kan det väcka frågor om läkare ska bortse från att patienter håller på att dö.
- Straffets längd. Ett ovanligt strängt straff, enligt försvaret.
- Uppsåtet. »Det känns som man utökat området för vad man kallar likgiltighetsuppsåt«, sa Björn Hurtig.
– Det finns skäl att ställa frågor om hur man ska se på likgiltighetsuppsåtet, inom det för straffrätten så aparta området hälso- och sjukvården, sa han.
När hovrätten talar om att kirurgen hade ett likgiltighetsuppsåt menade den att Paolo Macchiarini insett risken för att ingreppen skulle orsaka patienterna kroppsskador och lidande och att han, även om han har haft en förhoppning om att metoden skulle fungera, varit likgiltig inför riskernas förverkligande.
Läs också:
Paolo Macchiarini döms till fängelse
Åklagaren yrkar på fyra års fängelse för Paolo Macchiarini
Nu prövas Paolo Macchiarinis ökända operationer i Svea hovrätt
»Macchiarinis syfte var att rädda liv«
Åklagaren: Paolo Macchiarini visste att metoden inte fungerade
MACCHIARINIMÅLET
Hösten 2020 åtalades kirurgen Paolo Macchiarini för grov misshandel av tre av sina patienter, två män och en kvinna, vilka hade transplanterats med syntetisk luftstrupe 2011–2012. I andra hand yrkade åklagaren på att kirurgen ska dömas för vållande till kroppsskada, grovt brott.
Åklagaren skrev att ingreppen hade skett “helt i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet” och att dessa brutit mot lagen då “det inte utgjort led i någon form av sjukvård eller tillståndsprövad forskningsstudie”. Gärningarna ska enligt åklagaren bedömas som grova bland annat då de orsakat “svåra kroppsskador och ett mycket svårt lidande”.
Solna tingsrätt dömde den 16 juni 2022 kirurgen till villkorlig dom för vållande till kroppsskada, grovt brott, mot en av sina patienter. För att kunna dömas för misshandel hade det krävts att det funnits ett uppsåt, vilket saknades, ansåg tingsrätten.
Han friades i de andra två fallen, och domen överklagades av både försvar och åklagare.
Åklagarsidan menade i hovrätten att det visserligen inte fanns ett direkt uppsåt eller en avsikt att skada patienterna, utan att det handlade om ett insiktsuppsåt, det vill säga att kirurgen ska ha känt till att metoden som användes på målsägarna inte fungerade, att han hade fått information om komplikationer, men att han ändå opererade utifrån metoden gång på gång.
Källa: Åklagarmyndigheten, Solna tingsrätt, TT.
DE TRE PATIENTERNA
Patient 1: En 36-årig man bosatt på Island som hade en sällsynt form av cancer i luftstrupen, där alla behandlingsmöjligheter ansågs uttömda och palliativ vård rekommenderades. Karolinska universitetssjukhuset erbjöd sig att göra en transplantation med syntetisk luftstrupe på mannen, vilken genomfördes sommaren 2011. Efter några månader uppstod allt allvarligare symptom från luftvägarna och han fick återkomma till sjukhuset för olika behandlingar ett stort antal gånger innan han avled i januari 2014. Obduktionen visade att plaststrupen då satt nästan helt löst. Transplantatet omgavs av död vävnad, varig vätska och svamp.
Patient 2: En 30-årig man från USA med cancer i luftstrupen, vars allmäntillstånd bedömdes som gott vid inskrivning på Karolinska. Opererades i mitten av november 2011, snart därefter uppstod problem som förvärrades. I mars 2012, 16 veckor efter transplantationen, avled mannen plötsligt. Ingen information om dödsorsaken finns i Karolinskas journaler.
Patient 3: Ung kvinna från Turkiet, med skadad luftstrupe. Olika försök att reparera den hade misslyckats och i juli 2012 skrevs hon in på KS för att där få en syntetisk luftstrupe transplanterad. Hennes tillstånd bedömdes då som stabilt. Under en förberedande operation inför transplantationen uppstod en nödsituation som gjorde att läkarna tvingades ta bort hennes ena lunga. Själva transplantationen genomfördes i augusti 2012 och snart därefter uppstod olika komplikationer, som lunginflammation, hjärtstillestånd och flera hålbildningar kring transplantatet. Våren 2013 började implantatet kollapsa och under sommaren gjordes en omtransplantation. Ytterligare svåra komplikationer tillstötte – under åren på Karolinska genomgick patienten nära 200 olika kirurgiska ingrepp. Kvinnan vårdades senare i USA, där hon avled 2017, 26 år gammal.
Källa: Professor emeritus Kjell Asplunds utredning »Fallet Macchiarini«
(uppdaterad 2023-06-22)
