I rapporten som Socialstyrelsen publicerade den 13 juni framträder en bild av att både läkarkåren och regionledningarna famlar när det gäller hur man på bästa sätt ska arbeta med sjukskrivningar och rehabilitering.

Som Läkartidningen rapporterade visar undersökningen att en mycket stor del av läkarna lider av tidsbrist när de ska bedöma patienters arbetsförmåga och behovet av sjukintyg. Socialstyrelsen konstaterade i rapporten att det försäkringsmedicinska arbetet varken får den tid eller prioritet som skulle behövas ur ett kvalitets- och patientsäkerhetsperspektiv.

SKR:s nye hälso- och sjukvårdschef Ameli Norling ger Socialstyrelsen rätt på så sätt att hon håller med om att det finns flera förbättringsområden.

Delar ni denna bild av att det försäkringsmedicinska arbetet har många brister och att bristerna beror på avsaknad av nationell styrning och nationellt stöd?

– Det finns bristande förutsättningar för det försäkringsmedicinska arbetet i form av tid och tillgång till läkare, och i förhållande till hälso- och sjukvårdens prioriteringsordning. Hyrläkare kan till exempel sakna kompetensen. Kontinuiteten brister då både för patienten och för förändrade arbetssätt, skriver Ameli Norling i ett mejl till Läkartidningen.

Förväntningarna på hälso- och sjukvården har dessutom ökat, poängterar hon.

– Det försäkringsmedicinska arbetet har vuxit under de senaste åren. Hälso- och sjukvården upplever att fler medicinska intyg efterfrågas av olika aktörer vilket tar mycket tid i anspråk.

SKR:s hälso- och sjukvårdschef framhåller dock att det finns flera former av nationell styrning och stöd, men också att det är viktigt att dessa samordnas på ett ändamålsenligt sätt. Hon hänvisar till att Socialstyrelsen erbjuder försäkringsmedicinska beslutsstöd, att SKR har ledningsstöd för det försäkringsmedicinska arbetet och att SKR även tagit fram olika stödmaterial och webbutbildningar inom området.

– Det försäkringsmedicinska arbetet har även kommit in i hälso- och sjukvårdens kunskapsstyrning sedan några år tillbaka som en ny förutsättning. Stöden behöver dessutom implementeras lokalt förstås, skriver hon.

Delar ni denna bild av att det försäkringsmedicinska arbetet inte är ett prioriterat område för regionerna? Hur kan det komma sig i så fall, enligt er bedömning?

– Det försäkringsmedicinska arbetet är en liten del av hela hälso- och sjukvården. Det finns ledningssystem för det försäkringsmedicinska arbetet på regionövergripande nivå men inte i alla regioner, säger hon och fortsätter:

– Regionerna har arbetat mycket med kompetensutveckling inom försäkringsmedicin de senaste åren men det är fortfarande ett ganska nytt ämnesområde för hälso- och sjukvården, och ett område där vi fortsatt behöver lära oss mer om vilka insatser som är verksamma.

Vad skulle behövas för att det ska bli bättre?

– Socialstyrelsens kommande nya kunskapsstöd kan förhoppningsvis bidra till förbättringsarbetet, och även de förslag på uppföljningsmått som är på väg att tas fram.

Hälso- och sjukvårdschefen på SKR menar också att man kan behöva förändra arbetssätten. Bland annat kan det behövas ett förenklat arbetssätt med alla intygsförfrågningarna från olika aktörer, samt en implementering av lagen om koordineringsinsatser till sjukskrivna patienter.

Läs mer:
Rapport: Brist på tid och rutiner påverkar sjukskrivningsarbetet