Den globala uppvärmningen är det enskilt största hotet mot människors hälsa, har Världshälsoorganisationen WHO slagit fast. Mer värmeböljor och en ökning av fästingburna sjukdomar väntas i sin tur leda till ett högre tryck även på den svenska hälso- och sjukvården, skriver Smer, Statens medicinsk-etiska råd, i ett nytt yttrande över etiska dilemman kopplade till vården och klimatet.
Samtidigt som Smer understryker vikten av att agera kraftfullt för att stoppa uppvärmningen kommer flera etiska dilemman med omställningen till en mer hållbar vård. Även om klimatomställningen leder till bättre hälsa på sikt kan den nya gröna linjen leda till intressekonflikter genom att den slukar mer personal och ekonomiska resurser. Exempelvis kan användning av fossilfria bränslen och läkemedel med mindre klimatpåverkan leda till att rena vårdinsatser får mindre budgetutrymme. »En fråga som kan uppstå är om man ska välja vårdinsatser eller material med en lägre grad av klimatpåverkan men med möjligt sämre utfall för patienten«, skriver Smer i rapporten som släpptes i samband med ett panelsamtal i Almedalen.
– Man skulle kunna tänka sig att engångsartiklar som handskar och förkläden inte är så miljövänligt framställda, medan flergångsartiklar skulle kunna tänkas vara mer miljövänliga men kanske inte lika funktionella. Om man ställs inför en sådan konflikt – vad gör man då? frågade sig Smers ordförande Sven- Eric Söder.
Maria Wolodarski, ordförande i Svenska läkaresällskapets miljögrupp och Läkare för miljön, fångade bollen.
– Engångsmaterial behövs såklart i vissa fall, men vi använder också engångsmaterial när det faktiskt inte behövs – och det är den användningen vi ska undvika. Vi använder ju handskar på fel indikation, så fort vi undersöker en patient numera har vi handskar, och det behövs inte ur vårdhygienisk synpunkt, sa hon.
Vården bidrar dessutom till att binda ris för egen rygg genom att vara en av de största utsläppsbovarna globalt sett. Enligt Sveriges Kommuner och regioner, SKR, ska kommuner och regioner vara ledande i arbetet att minska utsläpp av växthusgaser och öka samhällets motståndskraft mot klimatförändringarnas konsekvenser. Men även om arbete pågår lokalt saknas det en central plan för minskade växthusgasutsläpp från hälso- och sjukvården, skriver Smer. Inte heller sker någon systematisk utvärdering för att se hur stora framsteg som görs – i stället beslutar varje region om sitt eget hållbarhetsarbete.
– I vårt genomplanerade samhälle finns det ingen nationell samordning av klimatfrågan inom hälso- och sjukvården. I den senaste klimatpolitiska planen som antogs 2019 var inte heller vården angiven som en särskild sektor, trots att vården står för mellan 4,4 och 4,9 procent av de globala utsläppen, sa Sven-Eric Söder.
I yttrandet uppmanas alla vårdaktörer att öka takten i sitt arbete för att ställa om till en mer klimatsmart vård. Aktörerna behöver också föra diskussioner om olika etiska frågeställningar som kan aktualiseras i samband med anpassningsarbetet eller när klimatförändringarnas effekter märks tydligare, menar Smer.
Även regeringen måste underlätta för vårdens klimatomställning och se till att klimatpåverkan och hållbarhet får stort fokus i arbetet med vårdens styrning och organisation, skriver Smer.
– Vi i vården behöver bli varse vad som händer när vi använder exempelvis handskar i onödan, eftersom mycket har blivit slentrian. Vi behöver informeras om vår negativa påverkan på klimatet, för jag tror inte att vi ser oss som några som belastar planeten, utan som några som gör gott, sa Maria Wolodarski.
Läs mer om klimatförändring och hälsa på Läkartidningens samlingssida.
(uppdaterad 2023-07-10)
