Gunnar Sandersjöö, verksamhetschef för Trauma akut kirurgi ortopedi på Karolinska universitetssjukhuset i Solna, har många år i ryggen – som ryggkirurg.
— Jag började på »Karro« 95 och har hållit på med trauma sedan dess. Sedan millenieskiftet har jag varit ryggkirurg och jobbat med planerad ortopedi.
Sedan två år tillbaka har Gunnar Sandersjöö bytt den kliniska tillvaron till en vardag bakom ett skrivbord – även om han också »gör något bakjourspass i månaden«.
– Det handlar ju inte bara om att stämpla och sitta i möten. Det är spännande att driva kollegors utveckling och vara med och påverka var vi är om femton år.
Traumaenheten på Karolinska är unik i sitt slag. Det finns ingen annan enhet i Sverige som hanterar skador av den graden i så stor mängd.
– Vi hanterar ju nästan bara högenergiskador. Det handlar om att försöka rädda livet på patienterna och sedan återställa dem till ett vanligt liv. Det finns tyvärr inget större utrymme för juniora ortopeder på traumaenheten.
Därav behövs han som sommarvikarie – även om hans insatser inte sker under den titeln.
– Vi har egentligen inga problem med personalbrist hos oss, men jag skulle säga att jag behövs under sommaren. Vi behöver få ihop alla vi kan, säger Gunnar Sandersjöö och förklarar det intensiva läget på sommaren.
– När andra ortopedavdelningar i landet har högsäsong under halkan har vi i stället högsäsong under sommaren, när alla vill vara lediga. De stora olycksfallen börjar i maj när motorcyklisterna ger sig ut på vägarna.
Enligt Gunnar Sandersjöö är svårt skadade motorcyklister ett tydligt tecken på att traumaenheten bör kavla upp ärmarna för säsongen.
– Första varma majhelgen kommer de in hos oss. I övrigt handlar det om krockar av alla slag, fallolyckor och skottskador. Skottskador kommer in året om.
Hur klarar man av att dagligen se så svårt skadade människor?
– Konstigt nog blir det ju en del av vardagen. Sedan 1995 har jag hållit på nästan enbart med trauma. Jag har fortfarande svårt att hantera när barn blir svårt skadade och man kanske inte lyckas rädda dem, säger Gunnar Sandersjöö och konstaterar samtidigt:
– När man opererar någon avpersonifieras allting. Det är som om man i det läget inte ser dem som verkliga personer utan ett problem som ska lösas: operationen. Om jag inte tänkte så skulle det nog inte fungera.
Vid traumalarm står minst fyra läkare redo och med övrig omvårdnadspersonal inräknad består varje team av tio, tolv medarbetare.
– Det senaste stora traumat vi hade var olyckan på Gröna Lund. Då var vi omkring 45 personer som stod och väntade.
Att rycka in som ortoped på traumaenheten innebär således inte mindre arbetsbörda, vilket annars kan vara synonymt med sommaren.
– Som verksamhetschef dubblerar jag arbetsuppgifterna kan man säga. Jag jobbar kliniskt under en månad på sommaren och då det är mycket färre möten. Det händer att man har ett telefonmöte när man opererar.
Fungerar det?
– Det går.
För Gunnar Sandersjöö är det värt att hoppa in och jobba kliniskt, både för att han verkligen behövs men också för att få nya insikter som hjälper honom som chef.
– Genom att hoppa in håller jag ortopedin och kirurgin varm. Jag tror också att man blir mer förankrad i verkligheten om man hoppar in ibland – och jag gör det för att fortfarande känna mig som en doktor; att man gör direkt skillnad för människor.
Sedan finns det en annan trevlig fördel, enligt Gunnar Sandersjöö.
– Hur sent man än jobbar så är det ljust när man går hem – och det är inte dåligt!
(uppdaterad 2023-08-02)
