Läkartidningen har tidigare berättat om Katrin Hruska som 2019, efter många år som akutläkare, började läsa till sjuksköterska på distans på Karolinska institutet. I januari i år var hon i stort sett färdig med studierna, bortsett från en praktikperiod i februari och en resttenta i maj. Nu har hon också fått sin sjuksköterskelegitimation.

Katrin Hruska Foto: Fatima Dzindo

– När jag fick den tänkte jag: nu är jag klar, säger Katrin Hruska som under hela utbildningen arbetat minst 70 procent som akutläkare i ambulanssjukvården och sedan i mars är medicinskt ledningsansvarig på akutmottagningen på Universitetssjukhuset Örebro.

Även om hon tycker att det är skönt att det hela är över, känns det också lite sorgligt.

– Jag känner fortfarande en stark anknytning till sjuksköterskeprofessionen och skulle gärna jobba lite som sjuksköterska. Men det hinner jag inte med nu. Även om jag tycker att jag använder mina omvårdnadskunskaper i mitt dagliga arbete så blir det inte på samma sätt.

Enligt Katrin Hruska fanns det aldrig någon storslagen plan om vart det skulle leda när hon hoppade på utbildningen för fyra år sedan. Fröet var en önskan att få grepp om vad omvårdnad egentligen är.

– Jag tyckte det var svårt att förstå vad sjuksköterskor menade när de sa att de »håller på med omvårdnad«. Ingen kunde riktigt förklara vad det innebär.

Som akutläkare har hon ägnat många år åt att försöka utveckla akutsjukvården och förstå hur den ska fungera i sjukvårdssystemet så att man får bästa möjliga nytta för patienterna. Då har hon också försökt förstå vad omvårdnaden bidrar med på akuten.

Slutsatsen har blivit att omvårdnaden har väldigt lite utrymme.

– De medicinska processerna är breda och evidensbaserade. När det gäller omvårdnaden finns inga rätt eller fel, utan det är något som man utvecklar tillsammans med patienten. Då är det också lättare att prioritera bort. Där handlar det mer om vilka förutsättningar man har i sin verksamhet att göra det här på ett bra sätt.

Först tänkte hon att hon skulle läsa en fristående kurs i omvårdnad. Men någon sådan hittade hon inte.

– När jag såg att sjuksköterskeutbildningen fanns på distans på KI så tänkte jag: tänk om jag skulle gå den? Sedan tänkte jag: det är ju jätteknäppt. Men sedan tänkte jag att jag blev glad när jag tänkte på det här. Min sammanvägda bedömning var att det här skulle vara kul att göra. Det var liksom inte mer avancerat än så, säger Katrin Hruska.

Målet – att förstå vad omvårdnad är – tycker hon att hon har uppnått. Hon tänker på ett annat sätt nu, och att har fått ord att använda när hon kommunicerar om vården.

– Det är lite som med etik. Etiken säger inte vad du ska göra, men den ger dig ett ramverk kring hur du ska tänka i olika frågor och kommunicera om olika problem. Det är samma sak med omvårdnadskunskapen. När jag pratar om de här frågorna med sjuksköterskor känner jag att jag pratar det språket och att det känns naturligt.

Under utbildningen har hon haft totalt 37 veckors praktik. Hon insåg tidigt att det skulle kunna uppstå en situation där hon skulle ha den högsta medicinska kompetensen på plats. Hur skulle hon agera i ett akut läge?

– Första praktiken var på ett äldreboende. Jag ville veta: vad ska jag göra om en patient drabbas av hjärtstopp? Eller om en patient är dålig och jag inte håller med om hur man handlägger honom eller henne?

Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, svarade att vårdgivaren var ansvarig för vården och lärosätet för sina studenter och att de två måste prata ihop sig. Lärosätet bollade vidare till praktikplatsen som slog fast att Katrin Hruska alltid skulle prata med sin handledare – och agera utifrån sin legitimation om patientsäkerheten var hotad.

I övrigt har hon varit noga med att hon inte vill ha någon specialbehandling under utbildningen.

– Jag hade jättebra handledare under praktikperioderna. Många var lite oroliga i början när de fick veta att jag är läkare, men sedan var det ingen fara. I och med att jag inte har något behov av att diskutera eller lära mig de medicinska delarna så kunde jag fokusera väldigt mycket på omvårdnad.

Det gjorde också att hon fick en väldigt bra bild av patienterna, på ett annat sätt än vad hon skulle få som läkare.

Den enda kurs som hon försökt tillgodoräkna sig var placeringen på akuten – men då fick hon avslag.

– Jag var lite skeptisk till att göra praktik där, eftersom jag känner folk på alla akutmottagningar i Stockholm. Det skulle vara lite svårt att hålla i sär rollerna.

Hon skrev tre sidor om hur hon uppfyllde de olika delmålen men fick avslag med motiveringen att hon inte hade med tillräckligt mycket om etiskt förhållningssätt och reflektioner kring patientens lidande. Det slutade med att hon fick göra sex veckors praktik i ambulanssjukvården.

Även om Katrin Hruskas erfarenhet är att många läkare utgår ifrån att de kan utföra sjuksköterskors uppgifter, trots att det är ett helt annat yrke, så tycker hon inte att läkare måste lära sig mer om omvårdnad.

– Sjuksköterskor måste få mer utrymme att bedriva omvårdnad och vården måste anpassas utifrån ett omvårdnadsperspektiv. Läkare behöver bara förstå det om de är en begränsande faktor. Jag tycker att man kan uppmuntra läkare att fråga sjuksköterskor om omvårdnad: hur bedömer du det här ur ett omvårdnadsperspektiv? Och det gör ju många hela tiden, men det blir personberoende och upp till läkaren.

Eftersom det inte funnits någon storslagen plan kopplad till sjuksköterskestudierna har hon tvekat inför att ställa upp på en intervju.

– Jag skrev ju om utbildningen på min blogg akutdoktorn, så det var inte så att jag försökte dölja det. Jag tänkte att det här kommer att komma ut och då är det lika bra att jag förklarar lite grann. Men jag ville inte göra det som ett statement.

Hon har tidigare uttalat sig i media i olika frågor, men då har hon alltid haft något mål med det, någon fråga att driva.

– Det har jag inte här. Jag har ju haft min identitet som akutläkare och slagits för de frågorna genom åren, och det vill jag egentligen inte ändra på.

En del läkare har sagt att det är spännande och intressant att Katrin Hruska utbildat sig till sjuksköterska. Men hon tror också att det finns de som upplever det som någon form av kritik.

– Men jag är intresserad av systemet som helhet och jag vill inte vara mindre läkare för att jag är sjuksköterska.

Samtidigt tycker hon att det känns viktigt för sjuksköterskeprofessionen att hon bär sin titel med stolthet. Därför har hon nu uppdaterat sin twitterprofil med att hon numera inte bara är läkare utan även sjuksköterska.

– Det är väl mitt enda statement egentligen, säger Katrin Hruska.