Vårdplatsbristen på Norrlands universitetssjukhus, Nus, i Umeå har lett till en mycket ansträngd situation de senaste veckorna. Överbeläggningsplatser har varit fulla och satellitpatienterna många. Den 29 juni gick sjukhuset upp i förstärkningsläge – det näst högsta beredskapsläget – efter en kaosartad natt då patienter tvingades vårdas på akuten. Trycket lättade något under slutet av förra veckan.
Läs även: Fortsatt förstärkningsläge på Nus – men på sjukhuset anas en ljusning
Och mer därtill efter helgen, berättar Magnus Hedström, områdeschef i Region Västerbotten, när Läkartidningen når honom på måndagseftermiddagen.
– Jag har varit i kontakt med akuten på Nus och helgen har varit dräglig. Det är lite lugnare läge även i Skellefteå och Lycksele. Vi konstaterade nyss på ett stabsmöte att vi hade 17 ordinarie lediga vårdplatser på Nus i Umeå och enstaka platser på de andra sjukhusen.
Trots ett bättre läge är sjukhuset fortsatt försatt i förstärkningsläge.
– Vi gör en ny bedömning på onsdag.
Hur ser prognosen ut?
– Historiskt sett brukar det bli lugnare efter vecka 27 (förra veckan, redaktionens anmärkning), bedömer Magnus Hedström.
Magnus Hedström beskrev i förra veckan hur man med »många bäckar små« fått arbetet på sjukhuset att fungera jättebra – trots förstärkningsläget.
En specialistläkare som arbetar på Norrlands universitetssjukhus i Umeå och även går bakjour anser att bilden han då målade upp var förskönad.
– Veckan innan förra var ett jävla helvete, säger läkaren som vill vara anonym.
Hen berättar om förstärkningsläget för två veckor sedan då satellitpatienterna var dubbelt så många som antalet vårdplatser på läkarens avdelning.
– Man funderar lite varje dag att »nu riskerar hon att dö« om vi inte hinner titta till henne. Vi har även patienter som övernattar på akuten, det är nytt för i år.
Region Västerbottens uppfattning av att läkarna ska ha hunnit ronda satellitpatienterna klockan tio på förmiddagen är långt ifrån verkligheten – snarare något slags drömscenario, enligt den anonyma läkaren.
– Jag börjar klockan åtta och hinner absolut inte ronda till tio. Vi har dubbelt så många ute på huset som jag har ensamt ansvar för. En dag var jag färdig 19-20 – bara med ronden, understryker läkaren och fortsätter:
– Det är väldigt ansträngande för både mig och mina kollegor att ha det här ansvaret. Ångesten över att någon dör finns hela tiden med. Det finns alltid en press ovanifrån att det går att lägga in ytterligare patienter. Det fungerar tills det inte längre gör det. Händer det något är det jag som är ansvarig som läkare, säger personen som i texten kallas läkare 1.
Ytterligare en som Läkartidningen får kontakt med, läkare 2, som arbetar på en annan avdelning och som också vill vara anonym, håller med om att regionen har en orealistisk uppfattning av rondtiderna.
– Det är helt verklighetsfrånvänt att vi skulle hinna det på två timmar, säger hen.
Magnus Hedström har förståelse för kritiken.
– Vi hade det uppe på dagens möte faktiskt. Flera hann det förra helgen, men alla hinner inte. Infektion vet jag har väldigt neddragna ordinarie vårdplatser. Naturligtvis tog det många timmar där, säger Magnus Hedström.
Läkare 2 ifrågasätter också Magnus Hedströms formulering: »Förra helgen och inför den här helgen får alla basenheter plocka in extra bakjourer.«
– På min avdelning hade vi inga extra bakjourer, säger läkaren.
Läkaren tolkade det som något som de skulle få medan Magnus Hedström menar att det snarare var en ambition.
– De som kunde fick ta in olika stöd, men alla avdelningar mäktar inte med det. Vi har hållit oss till målsättningen om att inte dra in semestrar för personalen. Det vill vi undvika, säger han.
Trots att måndagen startat bättre på bägge avdelningar, enligt de båda läkarna, med såväl färre inlagda som färre satellitpatienter, känns läget långt ifrån stabilt.
– Om jag skulle ta fler patienter än vad jag kan stå bakom kommer jag att sluta, säger läkare 1.
Den andra läkaren vill inte gärna sluta, men börjar tröttna på att känna sig som en »jätteavancerad hotellportier«.
– Jag tycker mitt arbete är jätteroligt men jag är orolig för vårdplatserna, de är alldeles för få. Det känns som om jag är en jätteavancerad hotellportier; jag ägnar mer tid åt att koordinera patienter än att ta medicinska beslut. I så många år har vi önskat en vårdplatskoordinator men inte fått någon.
Läkare 1 ser däremot andra alternativ framför sig och beskriver primärvården som en utväg för att få en lugnare tillvaro. Och det är inte bara rådande semestertider som är orsaken bakom beredskapslägena på Nus.
– Att man får stressa mellan patienter och inte hinna pausa är standard under året, men mer kännbart under sommaren. Det bottnar i att man inte lyckas anställa och behålla sjuksköterskor. Det finns utbildade sjuksköterskor men de orkar inte jobba kvar på sjukhuset utan söker andra jobb. Ibland byter de bransch helt, upplever läkaren.
När Magnus Hedström nås av kritiken förstår han läkarna.
– Jag har full förståelse. Enstaka dagar är det väldigt ansträngt. Konstigt nog har det ändå fungerat. Jag har inte fått signaler om att patientsäkerheten skulle ha varit hotad. Dessvärre har vi en del vakanser bland sjuksköterskor. Det är prio ett att få till ordinarie bemanning.
Läkare 1 är enig om bristen på sjuksköterskor men tycker det är dags att agera – utöver möten.
Hur tycker du att Region Västerbotten borde agera i det här läget?
– Jag tycker inte fler möten löser något. Det behövs fler vårdplatser. När jag började 2008 fanns det 28 vårdplatser på min avdelning. När man sparar in på vårdplatser och personal orkar inte personalen. Det är väldigt många nya sjuksköterskor som kommer in i yrket, sliter ut sig och hittar ett annat jobb där de hinner gå på toa.
Läs också: Nus i Umeå i förstärkningsläge – vårdsängar på akutmottagningen
