Dagen före midsommar fattade regeringen ett beslut om att dra in alla medel till utvecklingsforskning. Det innebär att Vetenskapsrådet, som fördelar bidragen, går miste om 180 miljoner kronor. Projekt som redan är igång fortlöper med beviljade medel fram till 2026 men ansökningar som inkommit under året kommer inte att bedömas, enligt ändringsbeslutet i regleringsbrevet.

– Det är helt befängt, anser Tobias Alfvén.

KI-professorn, som forskar framförallt om global barnhälsa, hade författat en omfattande ansökan tillsammans med kollegor i låginkomstländer – helt förgäves.

– Vi hade ett projekt på gång som nu inte blir bedömt, om RS-infektioner i låginkomstländer. Det hade kunnat bli ett väldigt viktigt projekt för hur man ska arbeta med RS-viruset i dessa länder. Nu har jag tvingats kontakta mina kollegor om att ansökan inte ens blir bedömd, säger Tobias Alfvén och konstaterar:

– Och detta är bara ett exempel. Många kollegor har drabbats på liknande sätt.

De indragna medlen hindrar inte bara forskare med ambitioner att lösa problem ute i världen, utan är viktiga för att upprätthålla goda relationer med andra länder, hävdar Tobias Alfvén.

– Global hälsa berör oss alla. Det är genom tvärdisciplinära samarbeten över nationsgränserna som vi kan uppnå målen i Agenda 2030. Det är viktigt med forskning där vi möts länder emellan. Covid-19-pandemin visade tydligt att vi inte kan isolera oss, utan att vi måste arbeta tillsammans mot gemensamma globala hälsohot, så som exempelvis klimatförändringar, antibiotikaresistens, fattigdom, hög sjukdomsbörda. Vi behöver mer forskning – inte mindre.

Biståndsminister Johan Forssell (M) hävdar i en intervju med DN att biståndspengar gör större nytta i Ukraina än på högskolorna. Ligger det något i det?

– Självklart ska vi satsa på Ukraina. Sverige ska stödja Ukraina – och gärna mer än det som görs i dag – men inte i motsatsförhållande till det stöd vi behöver för att arbeta med globala utmaningar.

Accepterar du läget med de indragna medlen eller agerar du på något sätt?

– Nej, vi försöker påverka så mycket som möjligt. Redan före detta, eftersom de aviserat om nedskärningar tidigare, har jag och flera kollegor gjort en skrivelse till berörda ministrar. Häromdagen publicerades också en debattartikel på Aftonbladet Debatt där vi är 606 forskare som fortsätter driva opinion.

Det är även svaret på ovan nämnda debattartikel som Johan Forssells (M) pressekreterare hänvisar till när Läkartidningen försöker nå biståndsministern för en kommentar.

I debattartikeln anser Johan Forssell att utfasningen sker ansvarsfullt då pågående projekt inte bryts.

»Jag kan trots detta förstå och har respekt för att man som forskare känner besvikelse. Just utvecklingsforskning kommer dock fortsatt även att kunna bedrivas via Sida, Folke Bernadotteakademin och Nordiska Afrikainstitutet.«

Biståndsministern hävdar vidare:

»Biståndsmedel är en begränsad resurs som alltid förenas med svåra avvägningar eftersom det i grunden går till goda ändamål. Jag är dock trygg i min bedömning att svenska biståndspengar gör större skillnad i mottagarländer, än här hemma i Sverige. Skillnad för ett hungrigt barn i Jemen, en skolintresserad tonåring i Afghanistan, en mamma under svåra förhållanden i Ukraina eller någon med stora drömmar och små möjligheter. Jag hoppas att verksamma forskare ställer sig bakom den prioriteringen.«

De 606 forskarna ger sig dock inte i debatten.

Och KI-professorn Tobias Alfvén tänker fortsätta kampen:

– Vi hoppas att ansvariga ministrar kontaktar oss för dialog så att de bättre förstår resultaten av sina handlingar.

 

Utvecklingsforskning

Utvecklingsforskning har relevans för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling i låginkomstländer.

Vetenskapsrådet ger också stöd till samarbeten och kunskapsutbyte mellan forskare i Sverige och forskare i låginkomstländer och lägre medelinkomstländer.

Forskningen är relevant för de övergripande målen för Sveriges internationella bistånd samt målen för Sveriges politik för global utveckling.

Källa: Vetenskapsrådet