Den ovanliga arbetsplatsen tillika läkarbåten går ofta i 28 knop ute på fjärden. För att köra den drygt elva meter långa båten krävs klass åtta-behörighet (tidigare skepparexamen) – något som Christian Lagerholm tog för några år sedan.

– Thomas, som var båtansvarig och huvudläkare här förut, gick i pension i mars. Han frågade om jag ville bli huvudansvarig läkare på läkarbåten, vilket jag varit sedan dess.

2019 bytte Christian Lagerholm från Gustavsbergs vårdcentral till Djurö vårdcentral och började köra läkarbåten redan 2020.

– Det var på grund av båten som jag flyttade hit. Det är få förunnat att komma ut så här, säger Christian och berättar att han bor på Värmdö, har en sommarstuga på en av öarna och har seglat skärgården runt sedan barnsben.

Sjövanan finns, så att säga. Men det är inte bara Christian som kör.

Förutom honom finns ytterligare två läkare och två sjuksköterskor som har behörighet att köra båten.

Skärgårdsdoktorn Christian Lagerholm tillsammans med kollegorna Emma Nyström, sjuksköterskestudent men anställd som omvårdnadsassistent, och Paula Tranströmer, sjuksköterska. Foto: Helena Wrete

Läkarbåten är en del av Djurö vårdcentral i Värmdö kommun och besöker Möja, Runmarö, Sandhamn, Nämdö, Gällnö, Lådna, Svartsö, och Ingmarsö samt ytterligare några mindre befolkade öar, enligt ett rullande schema. Sedan i höstas har läkarbåten även i uppdrag av Region Stockholm att åka ända ner till Utö.

När Läkartidningen följer med en torsdag i juli avgår båten som vanligt klockan åtta från Djurö båtvarv. Vädret bjuder på växlande molnighet och dagens patientlista innefattar besök på Ingmarsö, Norra Stavsudda och Korsö.

– Vi har patienter fram till elva ungefär på Ingmarsö, sedan blir det lunchpaus där och tankning på Lådna innan vi åker vidare till de andra öarna, berättar Christian med termosmuggen i ena handen, ratten i andra.

– Skepp ohoj, ropar sjuksköterskan Paula Tranströmer från fören, även hon skärgårdsbo med många timmar till sjöss i bagaget.

Hon lossar repen. Emma Nyström, sjuksköterskestudent som i sommar är anställd som omvårdnadsassistent, i aktern gör detsamma.

Emma Nyström är från Stavsnäs, längst ut på Värmdö, och också van vid vågor, vind och vatten.

Den erfarna besättningen kastar loss och när kursen är satt mot Ingmarsö går teamet igenom patientlistan.

– De vi besöker på öarna är framför allt fasta öbor som är listade på Djurö vårdcentral. Sommarturister kan vi endast ta hand om i mån av tid eller om det är något väldigt akut, berättar Christian Lagerholm och går igenom den vanliga packningen:

– Vi har med ett mindre förråd med vanliga mediciner för akuta behov, startdos med antibiotika – eftersom det kan ta ett par dagar extra att få medicin ut hit. Akutväska och hemsjukvårdsväska har vi också med.

I övrigt är läkarbåten utrustad som en liten flytande vårdcentral. Ofta handlar arbetsuppgifterna om rutinmässiga saker som att kolla blodtryck och fästingbett.

– Vi har också möjlighet att ta bort födelsemärken och göra spirometrier. Järninfusioner händer det också att vi gör, men det tar lite längre tid så det måste vi planera för. De flesta vanliga blodprover kan vi ta på båten, men sänka och vissa andra prover kan vi oftast inte ta eftersom de hinner bli för gamla innan de kommer till labbet.

På Sandhamn, Runmarö och Möja finns fasta lokaler för patientmottagning, men på övriga öar möter teamet patienterna på båten.

– Det är roligare med bryggmottagning. Vårdmötena blir ofta lite bättre, det blir mycket teamarbete här eftersom alla oftast är med på båten samtidigt. Vi blir blir väldigt samspelta.

Teamkänslan på båten är annorlunda än på vårdcentral. Foto: Helena Wrete

Christian berättar också att kontinuiteten, som patientkontakten med öborna innebär, är något alldeles extra.

– Jag skulle beskriva mig mer som en humanist än naturvetare. Jag gillar verkligen att prata med människor och visste redan från början att jag ville ha en specialitet där jag utvecklar en relation till patienten.

Öbor tenderar inte riktigt att vara som andra människor, påpekar Paula Tranströmer med glimten i ögat.

– Öbor är ett särskilt släkte, de söker inte vård i onödan, säger hon, enligt egen erfarenhet.

Skärgårdsdoktorn instämmer.

– Många skärgårdsbor kan vara ganska sjuka, men också vana vid att klara sig själva. Det händer att jag ordinerar en röntgen men så vill patienten inte göra det förrän flera månader fram – för att undvika att åka till fastlandet … så då får man skriva det i remissen.

Några som däremot söker vård när båten angör Ingmarsö på torsdagsmorgonen är Kurt Andersson och makan Christina Carlsson.

Innan de kliver ombord dras mörkläggningsgardiner för och dörrar stängs, för patientsäkerhetens skull.

Nyfikna turister som frågar om TBE-vaccin eller smärtstillande på andra språk ska inte kunna se vad som försiggår i hytten. Inte öbor heller för den delen.

– Jag har ett sår som inte riktigt ger med sig, säger Kurt Andersson, när han sitter på britsen.

Christian hukar sig, konstaterar att det rör sig om seborroisk keratos.

– Charmigt nog även kallat åldersvårta, förklarar skärgårdsdoktorn.

Kurt Andersson plåstras om och ordineras att inte bada på ett par dagar.

Skärgårdsdoktorn uppskattar kontakten man får med patienterna. Här med Kurt Andersson på Ingmarsö. Foto: Helena Wrete

Fler patienter står på tur. En konstateras med borrelia och får Kåvepenin utskrivet. Ett ytterligare äldre par sitter och väntar vid den lilla turistboden på ön. Ibland får sjuksköterskan Paula Tranströmer ringa patienterna under dagen och pussla med schemat, om läkarbåten av olika anledningar angör bryggorna tidigare eller senare än planerat.

Vad som också är planerat är lunch.

– Det här är verkligen inte dumt, säger omvårdnadsassistenten Emma Nyström i en brassestol i aktern med solen i ögonen.

Paula Tranströmer, Emma Nyström och Christian Lagerholm har ett ”lunchrum” de inte kan klaga på. Foto: Helena Wrete

På bryggan dyker plötsligt ett bekant gäng upp: delar av Christian Lagerholms familj och släkt. Självklart har skärgårdsdoktorn familj på närliggande öar. Det blir ett kärt men kort möte innan tankning med glasspaus och fler patienter väntar.

Obligatorisk glasspaus vid tankningen på Lådna. Foto: Helena Wrete

Till havs reflekterar Christian om tjusningen med jobbet.

– Förutom att jag aldrig har söndagsångest i det här jobbet tycker jag att det är kul med lite dramatiskt väder. Vi kan faktiskt bryta lite is med den här båten på vintern, berättar han och minns ett tillfälle då det vackra sommarvädret var väldigt frånvarande.

– När vi skulle ut och vaccinera alla under pandemin var det 20 sekunder motvind. Vi kunde hålla 15 knop ändå men min kollega tvingades sitta här bredvid med en låda Pfizer-vaccin i knät. Det bedömdes som stötkänsligt då och eftersom stolen har fjädring fick hon sitta där och och låta lådan följa med vågorna så att vaccinet inte skulle skumpa för mycket.

Ett annat minne är då han skickade ut en helikopter till en patient.

– Jag var rädd att aortan kunde brista och är det akut är helikopter det enda alternativet vi har här ute.

Skärgårdsdoktorn kliver av på en brygga på Korsö. Den här gången blir det även ett hembesök hos en patient ett tiotal meter upp på ön. Foto: Helena Wrete

Men oftast är dagarna inte så akuta. Särskilt inte på Korsö vid besöken hos 90-åriga Eva Westin vars röda hus med vita knutar ligger precis ovanför bryggan.

– Klockan ett är det fast fikatid för alla öbor hos Eva. Varje dag, berättar Paula Tranströmer.

Den här torsdagen är Eva inbokad på grund av smärta i axel och höft efter ett fall. Hon slipper röntgas, men besättningen och Läkartidningens reporter bjuds – trots att besöket sker några timmar efter ordinarie fikatid – på kaffe och kakor, tillsammans med grannarna.

Och på bordet syns en extra vänlig gest – till förmån för en vegansk gäst: skärgårdsdoktorn. Han har tidigare tvingats tacka nej till mycket av fikat, som vegan.

– Nej men börja inte baka åt mig nu. Det är ju nästan för mycket, säger Christian Lagerholm, märkbart rörd.

Kakan var god.

Efter att ha kört båten någon dag i veckan sedan 2020 och i högre utsträckning sedan mars i år har han gjort ett gott intryck på många patienter – med sitt genuina intresse för människor och kallprat om kikärtsspad.

– De bjuder ju jämt på fika, men de har inte bakat för min skull förut, säger Christian Lagerholm på stigen ner till båten innan hemfärd.

Eva Westin hade ramlat men klarar sig utan röntgen. Grannen bjuder besättningen på vegankaka. Foto: Helena Wrete

Läs även om Hans Östergren som var skärgårdsdoktor 2014: Skärgårdsdoktorn lägger till på Möja.

Christian Lagerholm

Gör: Allmänläkare på Djurö vårdcentral, båtansvarig huvudläkare för läkarbåten.

Ålder: 46 år.

Familj: Två barn och fyra katter. »Håller på att separera från barnens mamma – separationen kan beskrivas som mycket ömsesidig och vänskaplig«.

Intressen: »Segling (har nyligen köpt segelbåt), hänga med familj, resa (gärna miljövänligt med segelbåt), hållbarhet och veganism, allmänbildning (jag är generalist och gillar inte att grotta ner mig i saker). Jag tror att man lättare knyter an till olika människor om man är allmänbildad«.