Läkarstudenter rosar utbildning

Svensk läkarutbildning håller en jämn och hög kvalitet och läkarstudenterna är väldigt nöjda med utbildningen. 94 procent uppger, i en ny rapport från Läkarförbundet, att utbildningen har gett dem ganska till mycket goda förutsättningar att arbeta som läkare. De tycker att de har fått en bra grund för att diagnosticera och behandla vanligt förekommande sjukdomstillstånd.

– Jag tyckte det var väldigt positivt att se att så många är nöjda med sin läkarutbildning. Det visar att regionerna och universiteten gör ett fantastiskt arbete, säger Emelie Hultberg, ordförande för Läkarförbundets utbildnings- och forskningsråd.

Martin Macek, ordförande Sveriges läkarförbund student, SLF student, instämmer:

– Vi har sett över tid att många är väldigt nöjda och är väl förberedda på att gå ut och jobba i vården när det väl är dags.

De som studerat i Lund och Göteborg är mest nöjda av läkarstudenterna som utbildat sig i Sverige. 98 procent svarar att utbildningarna har gett dem ganska eller mycket goda förutsättningar att jobba som läkare. Läkarutbildningen i Umeå får lägst betyg (90 procent).

För första gången har svenskar som utbildat sig till läkare utomlands inkluderats i rapporten. Resultatet visar att de är mindre nöjda med sin utbildning, och att de känner sig sämre rustade efter examen.

– Vår uppfattning är att det är ganska stor variation på utbildningskvaliteten beroende på var man studerar i utlandet, medan de svenska utbildningarna håller en mycket jämnare kvalitet. Där är skillnaderna ganska små, säger Emelie Hultberg.

Trots att läkarutbildningen ofta beskrivs som krävande tycker läkarstudenterna att arbetsbelastningen under studierna är rimlig, 7 av 10 uppger att den är acceptabel.

Men även om läkarutbildningen är bra finns det förbättringsområden, enligt rapporten. Läkarstudenterna uppger att de lärt sig för lite om digital vård – bara sex procent tyckte exempelvis att utbildningen gett dem en bra grund för att kunna diagnosticera och behandla patienter via chatt. Men det är samtligt ett område där examenskraven kommer att stärkas i och med den nya sexåriga läkarutbildningen.

Emelie Hultberg och Martin Macek lyfter båda fram förekomsten av kränkande särbehandling som särskilt allvarlig. 14 procent uppger att de har blivit utsatta under studietiden. Kvinnliga studenter är mest utsatta, och bara 7 av 10 studenter vet vem de ska vända sig till när det sker. De utlandsutbildade har mer problem med lärare och handledare som beter sig respektlöst, än studenter i Sverige.

– Det är otroligt bekymmersamt att så många utsatts för kränkande särbehandling. Det ska man inte behöva vara med om och är så pass allvarligt när det inträffar. Där måste en förändring ske, säger Emelie Hultberg.

– Det drabbar individen och finns risk att man blir avskräckt från att arbeta inom vården. I siffrorna gömmer sig även ett stort antal studenter som inte blivit utsatta för kränkande särbehandling, men ändå mår dålig psykiskt av att vara ute på de tuffa miljöerna på klinikerna. På något sätt känns det som vi, redan under utbildningen, lär oss att acceptera dålig arbetsmiljö, säger Martin Macek.

Ett annat problem är att den kliniska handledningen är alltför varierande och personberoende, enligt rapporten. 4 av 5 ger visserligen handledningen ett hyggligt betyg, men få ger den riktigt högt betyg och variationen är stor visar fritextsvaren. »Många fantastiska och flera urdåliga handledare«, skriver någon. »Att från fantastiska handledare som inspirerat till lärande och utveckling mm, till ointresserade handledare som gärna får dagen överstökad«. Många påpekar också att det saknas bra förutsättningar för att kunna vara en bra handledare.

– Vi ser en alltmer slimmad vårdvardag för alla läkare, och att få tid att fungera som en bra handledare är inte alltid lätt. Det är svårt att få tiden att räcka till och handledningen riskerar att prioriteras ner. Arbetsgivaren behöver ge tid åt handledning, och premiera läkare som är duktiga på att handleda, säger Emelie Hultberg.

Martin Macek vittnar om att man som student ibland kommer till sin kliniska placering utan att någon vet att man ska vara där.

– Tekniskt sett hade vi kunnat strunta i att dyka upp eftersom ingen hade märkt det ändå. Inställningen verkar vara att »ja, ja är man på ett universitetssjukhus vet man att man kan behöva handleda studenter«.

Andra gånger tvingas läkarstudenter före examen handleda andra läkarstudenter, utan att få någon utbildning i hur de ska göra det på ett bra sätt.

– Arbetsgivarna har tillsammans med universiteten ett tydligt ansvar i att utbilda läkare till att vara goda handledare, säger Martin Macek.

Staten behöver skjuta till mer resurser, enligt Läkarförbundet – både till de enskilda studenterna i form av mer studiemedel och genom mer ALF-medel, som finansierar regionernas del i läkares kliniska utbildning.

En dryg tredjedel av studenterna uppger att de inte haft studiemedel från CSN under hela utbildningen. Läkarförbundet har länge efterlyst att studiemedelsgränsen höjs från 240 veckor till 280 veckor. Det är särskilt viktigt i och med att läkarutbildningen förlängts med en termin, enligt Emelie Hultberg.

– Det skapar en stress och en oro. Det kan kräva att man arbetar mer extra än man orkar, vilket tar energi från studierna. Från Läkarförbundet sida är det självklart att det ska finnas en marginal så att man kan gå läkarutbildningen även om man har studerat något annat tidigare.

Hon varnar annars för att det finns risk att studenter som inte har finansiellt stöd i ryggen stängs ute från läkaryrket.

– Det kan inte krävas att du har en familj som kan försörja dig för att du ska kunna bli läkare.

För SLF student är studiemedelsfrågan högt prioriterad.

– Enkäten visar att väldigt många inte har studiemedel som täcker hela utbildningen. I höst ska vi ha en namninsamlingskampanj som vi har tänkt lämna över till berörda myndigheter, säger Martin Macek.