– Många ST-läkare fick jobba väldigt mycket kliniskt under pandemin, och det är ju bra för man lär sig mycket och får vara »hands on«. Men handledningen var ofta väldigt bristfällig under den här perioden. På många ställen var det ST-läkarna som var längst fram, säger Kristina Henriksson, ST-läkare i pediatrik vid Östersunds sjukhus. Hon fortsätter:
– I många fall fick de handledning över telefon. Många seniora läkare tog sig inte ner på akuten, det fanns bland annat en stor oro för att själva bli sjuka.
Under sitt vetenskapliga ST-arbete har Kristina Henriksson undersökt ST-läkares roll, utbildnings- och arbetsmiljö under pandemins första våg. Studien är kopplad till en stor nationell studie om läkares arbetsmiljö, som leds av forskaren Emma Brulin.
Kristina Henriksson har intervjuat 12 ST-läkare från olika specialiteter som arbetat kliniskt under den första vågen. Ur deras berättelser framträder flera gemensamma mönster, som även bekräftar bilden från andra studier – att det var de yngre läkarna som var mest utsatta under pandemin.
ST-läkarna saknade tillräckligt stöd, samtidigt som de ställdes inför oerhört svåra beslut. Konsekvensen blev bland annat en ökad etisk stress, enligt Kristina Henriksson.
– Det blev en utsatt situation både för ST-läkarna, patienterna och alla runt omkring. Många hade obehagliga minnen och nästan något som jag tolkade som posttraumatiskt stressyndrom.
En annan följd av det akuta läget var att utbildningsmoment prioriterades bort, vilket ledde till att ST-läkarna kom efter i utbildningen. Klinikernas studieskuld hopade sig och läkarnas väg mot färdig specialistläkare riskerade att försenas.
– Eftersom ST-läkarna fick gå in i akutverksamheten föll mycket av utbildningen som måste fortgå under en ST-utbildning bort – kurser, randningar, elektiva operationer, säger Kristina Henriksson som tycker det finns flera lärdomar att dra:
Handledning behöver fungera även vid kriser, ett närvarande och tydligt ledarskap är oerhört viktigt och de som berörs mycket av beslut måste inkluderas i beslutsfattandet.
– Flera ST-läkare utryckte att många beslut som berörde dem mycket, togs över deras huvuden utan att de tillfrågades, säger hon och tillägger:
– En annan viktig sak är att ha tydliga kommunikationsvägar. Det kom nya riktlinjer hela tiden och informationen kom på alla möjliga sätt, affischer, post-it-lapar, mejl … Då var det svårt att veta vad som gällde.
Är det inte naturligt att utbildningen prioriteras bort vid ett så pass ovanligt och akut läge som covid-19-pandemin?
– Jo, det kan man absolut tycka. Vi är upplärda att ta hand om det akuta vid en kris. Men vi måste vara medvetna om följderna, speciellt vid en pandemi som pågår i flera år. För det kommer säkert att hända igen. Då det viktigt att veta vilka risk- och skyddsfaktorer som finns och hur man snabbt mobiliserar dem.
Vad hoppas du att resultatet från studien ska leda till?
– Även när man är mitt i en katastrof är det viktigt att reflektera över vad de som står där och jobbar utsätts för och komma ihåg att vi ska leva vidare sen, orka och ha ett fungerande arbetsliv. Chefer och kollegor måste se och hjälpa varandra och sätta gränser.
(uppdaterad 2023-08-28)