Donation efter cirkulationsstillestånd, där intensivvårdsbehandling avbryts under kontrollerade former innan organ tas tillvara, införs just nu på bred front i Sverige. Tanken är att det ska öka tillgången på donerade organ.

I början av året skickade Socialstyrelsen ut en enkät till samtliga intensivvårdskliniker i landet. Syftet var att få en bild av hur införandet går och vilka eventuella hinder som finns.

Svaren har sedan jämförts med donations- och transplantationsstatistiken från Svenskt intensivvårdsregister och Scandiatransplant för att utvärdera effekterna av implementeringen.

56 av 84 intensivvårdskliniker svarade på enkäten. 43 procent uppgav att de använde DCD vid organdonation. Ytterligare 18 procent uppgav att de implementerat metoden, men ännu inte haft någon patient som varit lämplig för en DCD-process.

– Vi ser att implementeringen går bra. Men det är ju framför allt regionsjukhusen som har använt den här metoden. De var först ut med att införa metoden och har ett större patientunderlag, säger Anna Aldehag, enhetschef på Nationellt donationscentrum på Socialstyrelsen.

I början av året hade två tredjedelar av regionsjukhusen implementerat metoden, men bara en fjärdedel av länsdelssjukhusen.

– Men det verksamheterna också behöver ta till sig är att DBD, donation efter hjärndödsdiagnostik, har fortsatt att minska sedan DCD började införas. Det totala antalet transplantationer har ökat. Men det är bara njurar som har ökat. Antalet transplantationer av hjärta, lever och lunga har minskat, säger Anna Aldehag.

I dag kan inte hjärtan – och sällan lungor – tillvaratas genom DCD i Sverige, utan bara genom DBD.

En särskild metod, där man genomströmmar organen med varmt syresatt blod efter att patienten avlidit, så kallad normoterm regional perfusion, används redan i dag för att tillvarata lever genom DCD.

I andra länder används den även för att tillvarata thoraxorgan. Den kräver dock mycket resurser, både i form av särskild utrustning och särskilt utbildad personal.

– När vi har pratat med verksamheterna om att vi ser att donation efter hjärndödsdiagnostik har minskat, så har de sagt »ja men det kanske är övergående, det kanske bara är nyhetens behag, och det beror nog på att fokus legat på och utbildning getts för DCD-metoden«, säger Anna Aldehag.

Enligt Socialstyrelsen behöver landets vårdgivare redan nu ta fram strategier för att öka tillgången av även hjärta, lungor och lever.

– Om man ska öka donationer av thoraxorgan i Sverige så måste man titta på vägen framåt. Just nu finns det egentligen ingen fortsatt strategi för vårdgivarna – alla vårdgivare jobbar individuellt, säger Helena Almén, medicinskt sakkunnig och den som sammanställt rapporten.

En väg kan enligt Socialstyrelsen vara att sätta in åtgärder för att förebygga att intensivvården väljer DCD-processen när en DBD-process hade varit möjlig.

– Ska man försöka stötta verksamheterna så att man fortsätter att välja DBD, alltså donation efter hjärndödsdiagnostik, som gör att man kan tillvarata alla organ? Eller ska man göra som i vissa andra länder, det vill säga använda normoterm regional perfusion även när man tillvaratar thoraxorgan. Här måste man välja väg. Man kan också i så fall behöva beakta att nya metoder kan behöva bedömas från individ- och samhällsetiska aspekter, säger Helena Almén.

Läs rapporten.

Vanligast att länssjukhus såg hinder

I början av året såg 16 procent av dem som svarat på enkäten någon form av hinder för att fortsätta med DCD på sin intensivvårdsavdelning. Vanligast var det på länssjukhus, där det rörde sig om nästan en tredjedel av dem som svarat. Motsvarande siffra för regionsjukhus var 12 procent.

Ett vanligt hinder uppgavs vara brist på resurser såsom platsbrist på intensivvårdsavdelningen, krav på ökad produktion av intensivvård och operationer, hög personalomsättning och brist på personal.

Att donation är en sällanhändelse sågs också som en svårighet.

Arbetssättet med dedikerade team har i något fall lett att ingen i teamet funnits på plats då en DCD-process skulle ha inletts. Resultaten av enkäten visar också på svårigheter att arbeta in frågan om DCD som en naturlig del av bedömning i samband med avbrytande av intensivvårdsinsatser.

Källa: Socialstyrelsen