Birgitta Lytsy: »Jag har blivit kallad ’hygienbitch’«

Birgitta Lytsy ställer en flaska handsprit framför en grupp AT-läkare i föreläsningssalen på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.

– Folk brukar bli lite spritsugna när de träffar mig, skojar hon.

Nyligen uppmärksammades Birgitta Lytsy av Svenska läkaresällskapet (SLS). I 15 år har hon undervisat läkarstudenter i Uppsala på termin 5 till 11 om smittspridning och vårdhygien.

– Med innovationskraft har hon förnyat pedagogiken för ämnet på grundutbildningen för läkare på läkarprogrammet, på ett sätt som borgar för att kommande generationer läkare har tillräckliga teore­tiska såväl som praktiska kunskaper, sa Ola Winqvist, ordförande i SLS delegation för forskning.

När ljuset hamnar på henne vill hon ta tillfället i akt och ta läkarkåren i örat. Birgitta Lytsys budskap är skarpt: läkarkåren måste skärpa sig. Det slarvas alldeles för mycket med hygienregler, och det får allvarliga följder för patienterna. Nu måste läkarna ta det medi­cinska ansvaret över patientsäkerheten.

Efter ett par decennier på Akademiska sjukhuset i Uppsala har Birgitta Lytsy flyttat till kärleken i Stockholm och börjat en ny tjänst som överläkare på Vårdhygien i Region Stockholm, med ansvar för Karolinska universitetssjukhuset. Här fortsätter hon att upplysa nästa generations läkare, men med fokus på AT-läkarna i stället för läkarstudenterna.

Karriären började på det kliniskt mikrobiologiska laboratoriet i Uppsala. När sjukhuset drabbades av ett stort utbrott av multiresistenta Klebsiella pneumoniae 2005 placerades hon på sektionen för vårdhygien. Väl där fastnade hon för tilläggsspe­cialiteten och blev en av cirka 50 vårdhygienläkare i Sverige.

Hon påminner AT-läkarna om Hippokrates ed, »primum non nocere«; att läkare, först och främst, inte ska skada patienten.

Samtidigt drabbas över 50 000 patienter per år av en infektion som beror på vård och behandling, vilket kostar drygt fyra miljarder kronor i förlängda vårdtider. Smittspridning och vårdrelaterade infektioner är en direkt eller bidragande orsak till död hos över 1 000 patienter per år i Sverige. 30 procent av alla vårdskador är vårdrelaterade infektioner.

– Det är den vanligaste vårdskadan, och grunden för att undvika den är god handhygien och att följa klädregler, säger Birgitta Lytsy till AT-läkarna.

Enligt Sveriges Kommuner och regioners senaste mätning iakttog 67 procent av läkarna i regionerna full följsamhet till basala hygienrutiner och klädregler – det vill säga att sprita händer före och efter patientmötet, byta arbetskläder dagligen, använda plastförkläde, ha kortärmat och ta av ringar och klockor. Mätningen visade att efterlevnaden har minskat inom såväl regioner som kommuner.

Den visade även en annan sak som redan konstaterats i flera studier: läkarna är sämst av vårdprofessionerna.

– Jag tror inte att man gör det med flit, utan det beror på en stor kunskapslucka i kombination med ett bristande ledarskap, säger Birgitta Lytsy till Läkartidningen.

Hon tycker att det behövs mer konsekvenser när reglerna inte följs.

– Vi tillåter folk att gå i operationskläder till Pressbyrån eller att äta på publika restauranger för att sedan gå direkt in och operera en patient. I hur många andra yrken skulle det beteendet accepteras?

Under sin Lennanderföreläsning på Läkaresällskapet nyligen beskrev hon en scen från en dag i personalmatsalen på ett sjukhus. Läkare sitter i grupper med blå operationsdräkter. Ingen har täckt sina kläder, och flera har ringar och klockor på sig. Hon frågar några läkare varför de inte tagit av sina klockor och ringar. De tycker inte de gör fel, och berättar att de heller aldrig byter om till nya kläder efter lunch.

Vårdhygien handlar om att förebygga vårdrelaterade infektioner som uppstår och sprids i sjukvården. Vårdhygien­läkarna är med andra ord ett slags patientsäkerhetens väktare – en roll som inte alltid uppskattas bland läkarkollegor.

Ett exempel är läkarrocken. För femton år sedan sa Socialstyrelsen att den måste bort eftersom långa ärmar samlar på sig bakterier. Arbetsklädernas ärmar ska vara så korta att de slutar ovanför armbågen. Det vållade stora protester i läkarkåren, och på många sjukhus blev läkarrocken kvar. På Södra Älvsborgs sjukhus i Borås fattade chefsläkaren exempelvis beslut om att rocken skulle väck så sent som 2020. Då skrev ett tjugotal läkare en debattartikel i protest. De menade att det räckte att kavla upp rockens ärmar under patientmötena.

– Många har en bestämd uppfattning om oss vårdhygienläkare. Antingen tycker man att vi är bra eller så tycker man inte det. Jag har blivit kallad »hygienbitch« och »hygienpolis«.

Birgitta Lytsy försöker att ta det med ro.

– Jag ser det som en försvarsmekanism. Det är svårt att bli tillrättavisad. Hygien är inte ett okontroversiellt ämne.

Enligt henne är det tydligt att läkare som ser patienter drabbas av vårdrelaterade infektioner på nära håll – som neonatologer, ortopeder och hematologer – är mest noggranna. Följsamheten bland yngre läkare är också bättre än bland äldre läkare.

– De yngre läkarna har en helt annan attityd. Kunskapen verkar ha sipprat ner till dem på något vis. Hur vet jag inte riktigt, säger Birgitta Lytsy, som tycker att läkarutbildningarna innehåller alldeles för lite vårdhygien. 

Enligt henne är det bara universiteten i Umeå och Uppsala som utbildar studenterna ordentligt i ämnet.

Birgitta Lytsys erfarenhet är att det är svårt att få äldre läkare, som aldrig fått lära sig om vårdhygien och har jobbat på ett visst sätt i många år, att ändra sig.

– Vi behöver mangla in evidens bakom detta under läkar­utbildningen, så att det blir lika naturlig kunskap som hur många vener vi har i levern. Vi behöver minska kunskapsglappet mellan vad som är bevisat och hur vi jobbar på golvet.

Den nya ST-målbeskrivningen ställer hårdare krav i form av en kurs i patientsäkerhet och ett aktivt vårdhygieniskt kvalitetsarbete. Det innebär att läkare inte bara kommer att kunna behandla vårdskador som uppstått, utan även få kunskap om hur de ska förebygga dem, berättar Birgitta Lytsy, som just nu uppvaktar studierektorerna för att få utbilda universitetssjukhusets ST-läkare.

Med AT-läkarna har hon 45 minuter på sig att lyfta fram vikten av vårdhygien. Fem minuter återstår av föreläsningen. Birgitta Lytsy sätter sig på en stol framför gruppen.

– Det går inte att fortsätta som vi gör. Vi kan inte stå och se på när så många patienter får infektioner av oss.

Hon spänner blicken i de unga läkarna.

– Vi läkare ska vara »role models«! Jag vill att ni tänker efter på vilket sätt ni ska göra i stället för att ta efter läkare i min ålder som inte ens har fått en timmes utbildning i vårdhygien.