När Sofia Rydgren Stale som ny ST-läkare inom primärvården i Skåne fick problem med lönen ringde hon sin lokala läkarförening. Föreningen tog kontakt med arbetsgivaren och såg till att problemet löstes.

– Det blev den fackliga ingången för mig. Den hjälpen fick mig att känna att jag kommer att vara trogen Läkarförbundet resten av livet. Jag vill vara med i och aktiv i en förening som kan åstadkomma detta för medlemmarna.

»Vi måste utvecklas och förbli relevanta med ett attraktivt medlemserbjudande för framtidens läkare«, säger Sofia Rydgren Stale som önskar att förbundet når ut till fler läkare. Foto: Simon Hastegård

Som ordförande för Läkarförbundet är hennes ambition att medlemsnyttan ska vara så stor att fler känner som hon, att det är självklart att organisera sig och även engagera sig fackligt.

Ett led i detta arbete är förbundets projekt »Medlem 2030«, som har pågått i ett och ett halvt år.

I projektet ingår att kartlägga var läkare finns, hur många av dem som är medlemmar och vilka frågor som de tycker är viktiga för Läkarförbundet att jobba med.

– Det gäller inte bara att rekrytera nya medlemmar utan också att kunna behålla dem som redan är med.

Sofia Rydgren Stale säger att det ännu är för tidigt att dra några slutsatser av projektet. Förbundet och föreningarna måste först ta sig igenom analysfasens alla delar innan det konkreta förändringsarbetet kan påbörjas.

Men det finns utmaningar när det gäller nyrekrytering, löner, arbetsvillkor samt vårdens roll och organisering i samhället.

På 90-talet var över 90 procent av läkarna med i Läkarförbundet. I dag är anslutningsgraden omkring 80 procent. Vid årsskiftet var 57 032 personer medlemmar i förbundet, en ökning med 1,1 procent jämfört med året före.

Det skiljer mycket beroende på arbetsgivare: Bland statligt anställda är 93 procent medlemmar, i regioner/kommuner är 81 procent organiserade. Lägst andel finns bland privat anställda, 63 procent.

Enligt Läkarförbundet är det svårt att exakt beräkna organisationsgraden beroende på att det inte finns säkra uppgifter om hur många av de legitimerade läkarna som är yrkesverksamma som läkare i Sverige.

Alla som har legitimation är inte yrkesverksamma. En del legitimerade är yrkesverksamma utanför Sveriges gränser och är då inte en del av Läkarförbundets rekryteringsbas.

Förbundet har dock märkt att andelen organiserade bland utlandsfödda legitimerade läkare som är verksamma i Sverige är lägre än bland deras svenskfödda kollegor.

Denna utveckling råder på hela arbetsmarknaden, konstaterar sociologen Anders Kjellberg, verksam vid Lunds universitet. Han har i flera år studerat facklig organisationsgrad bland förbunden inom LO, TCO och Saco, som Läkarförbundet är en del av.

– Utlandsfödda har inte samma fackliga tradition eller syn på facket som svenskfödda har, säger Anders Kjellberg.

Han har i sin Arena Idé-rapport från 2020 tittat närmare på andelen utlandsfödda läkare i Läkarförbundet till och med 2019. Då var omkring 73 procent av dem organiserade, jämfört med omkring 86 procent av deras svenskfödda kollegor.

– Siffrorna kommer från en specialkörning som SCB gjorde åt mig. Det har förmodligen inte blivit så stora förändringar sedan dess, säger Anders Kjellberg.

Fackligt medlemskap är också en generationsfråga: yngre väntar oftare med att organisera sig tills de är etablerade på arbetsmarknaden, om de alls går med.

– Bland yngre läkare får vi jobba mer för att rekrytera medlemmar, säger Sofia Rydgren Stale.

Flera fackförbund har svårt att få medlemmar att ta på sig fackliga uppdrag. Men det är inte lika tydligt inom Läkarförbundet, enligt Sofia Rydgren Stale.

– Många läkare är engagerade både i den lokala läkarföreningen, i yrkesföreningar och i andra ideella sammanslutningar. Vi har omkring 320–350 fackligt förtroendevalda. Det är en stabil siffra över tid som regleras av förbundets stadgar.

Normalt omsätts hela styrelsen i en lokalförening på 8–10 år.

– Enstaka år kan någon lokalförening ha svårt att fylla vakanta platser i sina styrelser, men det har alltid löst sig, säger Sofia Rydgren Stale.

Det fackliga engagemanget varierar beroende på arbetsgivare och arbetsplatsens storlek. På till exempel stora sjukhus finns fler medlemmar som kan ta på sig fackliga uppdrag.

På mindre arbetsplatser inom regionerna med samma arbetsgivare är det också lättare för förbundet att nå ut med facklig information och samla medlemmarna.

Inom statlig verksamhet, men framför allt på privata små arbetsplatser, är det svårare att nå ut och engagera medlemmarna.

Hur ska då Sofia Rydgren Stale lyckas med att få fler att som hon, vilja känna evig trohet till Läkarförbundet?

Hon svarar att det handlar om att fortsätta arbetet kring löner, bemanning, scheman, arbetsmiljö och professionsfrågor, som påverkas av politiska beslut om hur vården ska organiseras och vem som ska ha det övergripande ansvaret för den.

– Det handlar då också om vilka arbetsuppgifter en läkare ska ha, utöver de rent medicinska arbetsuppgifterna. 

Sofia Rydgren Stale hänvisar än en gång till projektet »Medlem 2030«.

– Vi måste utvecklas och förbli relevanta med ett attraktivt medlemserbjudande för framtidens läkare.

 

Läs även: Allt svårare att få läkare att ta fackliga uppdrag