Danderyds sjukhus, med en av Sveriges största akutmottagningar, gjorde ett försök att införa akutläkare för flera år sedan. Om den satsningen misslyckades eller bara sköts på framtiden beror kanske på vem man frågar. Men i fjol deklarerade sjukhuset i sina jobbannonser att man gjorde en »ordentlig satsning med stöd från högsta ledning« för att förbättra akutverksamheten genom att införa akutläkare.
I samma veva rekryterade man Göran Örnung som ny verksamhetschef, en tjänst han började i februari i år. Tidigare har han bland annat varit verksamhetschef för akutmedicinkliniken på Capio S:t Görans sjukhus i Stockholm.
Så här långt är upplevelsen av Danderyds sjukhus över förväntan, berättar han.
– Det är verkligen en bra känsla på sjukhuset. Det är det stora lilla sjukhuset. Många har jobbat många år här, framför allt på läkarsidan. Man är mån om att behålla den kulturen. Det är ett gott samarbete mellan och över klinikgränserna, säger Göran Örnung.
Det samarbetet vill han behålla. Han påminner om det gnissel som historiskt uppstått mellan klinikerna på andra håll i landet när akutläkare införts.
Men ett stort problem på Danderyds sjukhus är det totala akutflödets tröghet, som skapar överbelastning och dålig arbetsmiljö.
Att sjukhuset satsar på akutläkare tycker Göran Örnung är bra. För historiskt har akutmottagningen varit den enda kliniken där man inte har rekryterat läkare som velat ha det som sitt primära uppdrag.
Men medan Svensk förening för akutsjukvård förordar att akutmottagningarna ska vara ledda av och främst bemannade med akutläkare, är Göran Örnung mer tveksam till ett sådant upplägg.
– Själv tror jag inte på en rent akutläkarledd akutmottagning, av många skäl. Det kanske viktigaste är att inte ha ett »vi och de«.
Ett annat skäl är att ST-läkare i andra specialiteter har tillgång till handledning av sådana specialister på akutmottagningen.
Göran Örnung tänker sig ett utgångsläge på Danderyds sjukhus där bemanningen på akuten är 50 procent akutläkare och 50 procent andra läkare från klinikerna, liksom i dag. De borde sedan arbeta 25/75: avdelningsläkarna 75 procent på avdelning och 25 på akuten, och akutläkarna, åtminstone de i utbildning, 25 procent på avdelning och 75 på akuten.
– Det återstår att se hur många rader akutläkare man behöver på akuten. Över tid så kanske det ska vara 75 procent akutläkare, men att vi fortfarande har specia-lister inom kirurgi, ortopedi och hjärta – våra stora motorvägar i diagnosflödena – närvarande, som leder och styr vårdlagsarbeten på samma sätt som vi gör på avdelningarna.
Längst fram på akuten står ledningsläkarna, och Göran Örnung håller öppet för att alla de skulle kunna vara akutläkare. Bakom dem finns öar med akutläkare, orto-peder, kirurger och så vidare. En del patienter fortsätter till ön med akutläkare, medan andra hamnar hos någon annan specialist.
– Men det kan mycket väl vara så att ST-läkare i akutsjukvård går under till exempel hjärtöverläkarens rad. Då har vi »state of the art«-kunskap, det som ingår i randutbildningen, men också brobyggande så att man får förståelse för varand-ras kunskaper och lär känna varandra som personer.
I dag finns tre specialister i akutsjukvård och sex ST-läkare. Att anställa akutläkare och ST-läkare tror Göran Örnung är viktigt från konkurrenssynpunkt. Om Danderyd i princip blir det enda Stockholmssjukhuset med traditionell bemanning på akuten, kan både akutläkare och and-ra specialister söka sig annorstädes, – de sistnämnda för att de kan slippa mycket akutjobb där det finns akutläkare.
– Det var ett stort skäl till att vi tappade specialister och hade svårt att rekrytera på S:t Görans. Andra sjukhus erbjöd möjligheten att inte vara på akutmottagningen om man inte ville. På samma sätt väljer ju akutläkare främst sjukhus där man byggt en bra karriärväg och en bra struktur för hur de ska utvecklas.
Läs även:
Akutläkare vinner mark – men leder få mottagningar
Varför fungerade inte akutläkarsatsningen i Örebro?
(uppdaterad 2023-11-03)
