Företagsläkarna vill se tyngre MLA-ansvar: »Ödesfråga för sjukvården«

SFLF hänvisar till föreningens motion från förra året och beskriver att en »verksamhetschef som helt saknar medicinsk utbildning kan fatta verksamhetsbeslut som påverkar utredning och behandling av en hel patientkategori«. Det betyder att en person utan medicinsk utbildning kan fatta beslut som har långtgående konsekvenser för handläggningen av patienter.

Hur samarbetet mellan medicinskt ledningsansvarig läkare (MLA) och verksamhetschef går till kan se väldigt olika ut i regionerna, påpekar Sara Hornliden.

Det samlade ledningsansvaret enligt nuvarande lagstiftning ligger på verksamhetschefen oavsett vilken yrkesbakgrund chefen har. Vad som ingår i ett uppdrag för MLA beror på den enskilda överenskommelsen mellan verksamhetschef och läkaren med MLA-ansvar.

– Det blir godtyckligt och är inte patientsäkert att det som styr är vilken kompetens och förnuft som verksamhetschefen har. Det kan leda till dålig arbetsmiljö för läkaren, som ofta står med ansvar för svåra prioriteringsbeslut i praktiken.

I motionen till Läkarförbundets fullmäktigemöte lyfter Företagsläkarföreningen att kollegor uttrycker tveksamhet att ta på sig en MLA-funktion »under dagens regelverk« och att det är problematiskt att även sjuksköterskor kan fungera som medicinsk rådgivare, i vissa verksamheter.

Svenska företagsläkarföreningen vill att Läkarförbundet ska utreda hur den nuvarande MLA-funktionen påverkar läkarens arbetsmiljö samt att rollen stärks och innebär ett verkligt medicinskt ledningsmandat. Detta för att verkligen säkerställa god patientsäkerhet och vårdkvalitet.

– Antingen lagstiftar man att verksamhetschefen måste vara läkare, eller så måste det vara mycket tydligare reglerat att det måste finnas en MLA och vad den rollen innehåller. Det bör inte vara upp till en verksamhetschef som inte är läkare att diktera vad rollen innebär.

Förbundsstyrelsen föreslår dock att avslå motionen. Styrelsen tycker att arbetsmiljön bäst utreds genom läkar-APT samt att motionärernas förslag om medicinskt ledningsmandat riskerar en ökad otydlighet om vem som bär huvudansvaret.

Men Sara Hornliden håller inte med.

– Otydligheten finns redan med nuvarande regelverk. Trots lagens skrivning om verksamhetschefens yttersta ansvar ser vi i praktiken att det är den enskilde läkaren eller MLA som får kritik av Ivo när medicinska misstag sker, och inte verksamhetschefen. Då är det bättre att lagen förtydligar det ansvar som i praktiken redan ligger på MLA.

Hon hoppas att förbundet ändå väljer att utreda frågan mer. Negativa konsekvenser kan följa om man flyttar inflytande från läkarprofessionen, påpekar Sara Hornliden.

– Vi ser gärna att förbundsstyrelsen har ambitionen att påverka till en förändring av nuvarande regelverk snarare än att anpassa sig och avslå motioner med hänvisning till nuvarande skrivelser i lagen.