Närhälsan Hjo vårdcentral, hösten 2023.
Vårdcentralen Närhälsan Hjo ligger så nära Vättern att läkarna brukar ta ett dopp från den närliggande bryggan under varma sommardagar. I korridoren till mottagningsrummen står läkargruppens nyaste tillskott, den tyska narkosläkaren Anna Häge, tillsammans med verksamhetschefen Magnus Rosén. I juli flyttade hon och familjen, en man och två döttrar på 11 och 13 år, från den tyska miljonstaden Hamburg till ett hus på landet i Skaraborg.
– Det var min mans fel, säger hon som svar på frågan varför de valt en framtid i ett land som de helt saknar anknytning till och bara passerat igenom med bil tidigare.
– Han älskar att jaga, fortsätter hon och ler stort.
En annons i Läkartidningens tyska motsvarighet blev startskottet. Tilltalet var, till skillnad från den formella tonen i Tyskland, direkt. Den gav löfte om en vacker natur och ett rikt friluftsliv med jakt och fiske i kombination med ett intressant yrke som distriktsläkare i Sverige. Anna Häges pappa, som är allmänläkare, tipsade dottern. Hon var nybliven narkosläkare, men hade börjat fundera på att byta bana och bli specialist i allmänmedicin som sin pappa. Och hennes man Fabian drömde om att bo på landet.
– Här kan du jaga, sa jag och visade honom annonsen. »Kör på«, svarade han, säger Anna Häge.
Som barn bodde hon själv ett år i Norge, dit familjen flyttade eftersom hennes pappa fick en tjänst som distriktsläkare.
– Jag tänkte: »Varför inte pröva ett nytt land?« Jag tror det är en bra erfarenhet för barn, även om det är svårt i början.
30 minuter efter att hon skickat in sitt svar på annonsen ringde distriktsläkaren Stefan Schettler, som själv har rötter i Tyskland, upp. Förutom tjänsten som distriktsläkare i Hjo är han medicinsk rådgivare på Närhälsan Östra Skaraborg och har medicinskt enhetsansvar för Hjo och ytterligare två vårdcentraler. Han föreslog att Anna Häge skulle ta med familjen till Hjo under sommaren för att få en känsla för orten och gå med honom under en eller ett par dagar för att få bättre inblick i arbetet på vårdcentralen.
– Jag kände direkt att det var snälla och hyggliga personer som jobbade här. Alla är väldigt tålmodiga med mig. Det är en bra stämning, och folk hjälper varandra, säger Anna Häge.
Ett år senare flyttade familjen. Sedan ett par månader är de bosatta på landet utanför Hjo, och barnen har börjat i svensk skola.
– Det har gått bra. Men vi har fortfarande kvar vårt hus i Hamburg, så vi kan åka tillbaka om det inte skulle fungera. Jag tror det är viktigt för barnen att veta att den möjligheten finns, säger Anna Häge, som började arbeta på vårdcentralen i augusti, samtidigt som hon studerar svenska med en privatlärare.
Maken är elektrotekniker och arbetar på distans.
– Han har redan köpt en »pickup« och varit ute och jagat med Magnus, säger Anna Häge på lättförståelig svenska uppblandad med en del norska ord.
Magnus Rosén är imponerad över hur snabbt det gått för henne att komma in i det nya språket.
– Ingen patient har hittills sagt att de inte förstår henne.
Det nya livet i Sverige har egentligen inte inneburit några större kulturkrockar, även om det finns skillnader i hur vården är uppbyggd. I Sverige är den mer baserad på teamarbete, och sjuksköterskorna tar ett större ansvar än i Tyskland. Anna Häge tycker även att patienterna i Sverige verkar behöva ta större egenansvar för vården.
– Vi är båda från norra Tyskland. Kulturkrocken för en nordtysk är nog större mot Bayern än mot Sverige, säger Stefan Schettler med ett skratt. Han flyttade själv till Sverige från Tyskland för tjugo år sedan till följd av sitt stora fiskeintresse.
Vårdcentralen i Hjo har rekryterat utländska läkare förut, bland annat genom satsningar riktade till Spanien. Men då har det gjorts via rekryteringsbolag eller centralt genom regionens HR-funktion. Ibland dyker det även upp spontana ansökningar. Nyligen sökte sig en erfaren spansk gastroenterolog till Hjo. Som mest har läkargruppen bestått av 13
olika nationaliteter. Numer är sex länder representerade: Tyskland, Polen, Ryssland, Palestina, Spanien och Syrien.
– Utan utlandsrekrytering klarar sig inte svensk sjukvård. Målet är att hitta fasta läkare. Kan vi få någon som vill flytta hit blir det kontinuitet och kontinuitet är jätteviktigt för oss, säger Magnus Rosén och tillägger:
– Vi är en internationell arbetsplats, särskilt i läkargruppen. Det bär vi med stolthet. Men så ser det ut på många vårdcentraler, och för oss är det något naturligt.
Närhälsans Tysklandssatsning kom till tack vare Stefan Schettler. »Vi skulle kunna åka till Tyskland«, föreslog han under ett möte med de tre vårdcentralscheferna i östra Skaraborg. Vårdcentralerna kämpade med läkarbrist och hade svårt att hitta duktiga hyrläkare. Efter klartecken från HR skapade Stefan Schettler annonsen som sattes in i den tyska tidningen. Läkarlönerna är högre i Tyskland, men den svenska naturen lockar många tyskar. Därför valde han att lyfta fram det.
Intresserade läkare erbjöds att träffa Stefan Schettler och Magnus Rosén på en rekryteringsmässa i Bremen. Där mötte de 15 läkare. 9 av dem kom till Sverige och auskulterade en eller två dagar hos Stefan Schettler. Det har lett till minst två fasta anställningar. Förutom Anne Häge ska en tysk specialist i allmänmedicin börja på Närhälsans vårdcentral i Tibro i höst. En tredje specialistläkare har sagt sig vara intresserad av en tjänst i Tibro, men har inte skrivit på kontraktet ännu.
– Vi är otroligt nöjda. Vi har sagt att rekryteringsresan är lönsam bara vi får ett kontrakt, säger Stefan Schettler.
Att han har fungerat som ett slags dörröppnare beskriver de som en viktig del i framgången.
– Som tysk kan han berätta på tyska hur det är att jobba som läkare på en vårdcentral i Sverige. Dessutom är han en oerhört kunnig distriktsläkare, säger Magnus Rosén.
– Det blir väldigt konkret när de får byta om till arbetskläder och följa med på en mottagning. Även om man inte förstår det som sägs så känner man av arbetsklimatet, fyller Stefan Schettler i.
Flexibilitet och tålamod är också nödvändigt för att lyckas, menar de.
– Många läkare undrar hur snabbt vi vill ha besked från dem. Då brukar jag svara att det är viktigare att vi får rätt person och att de ser en möjlig framtid här. Om det tar ett eller ett och ett halvt år spelar mindre roll. Vi tänker långsiktigt, säger Stefan Schettler. Han tillägger:
— Det är inte rimligt att förvänta sig att någon ska flytta på ett halvår. Allt tar tid. Det är svårare ju mer rotad läkaren är. I Tyskland har många allmänläkare egen praktik och fasta kontrakt som ska avvecklas. Sedan måste partnern etablera sig, barn ska skolas in …
Vårdcentralen ger, tillsammans med regionens HR-enhet, hjälp med allt från språk-insatser, boende, skola och arbete till medföljande partner. I Västra Götalandsregionen finns också ett särskilt introduktionsprogram, PLUS-programmet, för utländska läkare som bland annat innehåller information om hur sjukvården fungerar och även tar upp normer och relevanta lagar i Sverige.
– Det är mycket »hands-on« och praktiska saker som ska lösas. I Annas fall hjälpte vi till exempel till när det blev problem eftersom mäklaren inte riktigt var trygg med en tysk bank, säger Magnus Rosén.
För den enskilde läkaren tar det tid att landa. Omställningen är stor. Hur lång tid det tar att lära sig svenska är exempelvis väldigt individuellt. Många blir vilsna, känner sig otillräckliga och behöver vägledning.
– Man är hackig i språket och saknar nätverk. De som kommer till Sverige är ambitiösa och kan nästan bli lite knäckta i början. Vi brukar säga att det brukar ta två år att hitta sin plats som svensk distriktsläkare, säger Stefan Schettler.
I dag är bemanningen stabilare. Men vårdcentralen i Hjo har fortfarande behov av två specialister och anlitar regelbundet en hyrläkare, samtidigt som en pensionerad läkare fortsatt på deltid för att bemanningen ska gå ihop.
– Vi har inte planerat någon ny rekryteringsresa till Tyskland. Men det kan absolut bli fler, säger Magnus Rosén.
Läs även: HR-specialister om att rekrytera läkare utomlands
