Patienter med typ 1-diabetes har förlorat sina insulinproducerande celler. Möjligheten att transplantera sådana celler har funnits en tid, men kräver immundämpande läkemedel resten av livet. Eftersom det är förenat med risker är transplantation ofta ett sämre alternativ till att leva med diabetes.

På senare år har man lyckats ta fram insulinproducerande celler från stamceller. Det gör tillgången på insulinproducerande celler betydligt bättre än om man måste förlita sig på donation. Men man behöver fortfarande immunsuppression.

Per-Ola Carlsson är överläkare och professor i diabetessjukdomar. Foto: Johan Alp/Akademiska sjukhuset

Det här är bakgrunden till en ny studie vid Akademiska sjukhuset. Med den ska patienter med typ 1-diabetes erbjudas transplantation med genmodifierade, hypoimmuna insulinproducerande celler från langerhanska öar.

Det nya gentemot tidigare transplantationer är att cellerna har fått tre genomiska förändringar för att förhindra avstötning genom att i princip undvika att kroppens immunförsvar upptäcker dem. Det har gjorts på mus upp till apa i tidigare studier. Men nu ska det för första gången i världen göras på människa.

– Det vore fantastiskt om det fungerade på människa. Och det är vad den här studien kommer att pröva för första gången, säger Per-Ola Carlsson, överläkare och professor i diabetessjukdomar vid Akademiska sjukhuset och Uppsala universitet.

Det finns två negativa scenarion för försöken: klassisk avstötning, eller att cellerna återinsjuknar i det autoimmuna angreppet.

– Men vi tror att med den här trippelgenmodifikationen slipper vi båda problemen, så att vi kan transplantera cellerna utan att de upptäcks av immunförsvaret, säger Per-Ola Carlsson som menar att försöken på djur talar för ett positivt utfall.

Hur stort tycker du att det här steget är?

– Det är jättestort. Skulle det lyckas öppnar det för att bota individer med typ 1-diabetes. Det är en väldigt spännande studie för mig – och för alla, tror jag, säger Per-Ola Carlsson.

Studien har fått tillstånd för två patienter. De kommer vara 30–45 år med förhöjt blodsockervärde trots regelmässig behandling. Av praktiska skäl använder man ö-celler från donatorer. Om man i framtiden skulle använda den här metoden som behandling, skulle man dock behöva använda celler framtagna från stamceller för att klara efterfrågan.

Den här kliniska studien är en så kallad »first in human safety study« som formellt pågår i ett år, även om ett misslyckande skulle noteras ganska snart. Ett lyckat utfall innebär däremot att de insulinproducerande cellerna undviker attack, överlever och ger en mätbar stabilisering av blodsockret. Om studien lyckas går man vidare med en motsvarande studie i större skala i de klassiska tre faserna, vilket tar uppåt tio år. Och då skulle man använda celler av stamceller.

Studien finansieras av Region Uppsala med delfinansiering av det amerikanska företaget Sana Biotechnology.

Läs mer om studien på Sana Biotechnologys webbplats och om de tidigare prekliniska studierna bakom den på Pubmed.