Acko Ankarberg Johansson skulle kanske kunna sägas ha predikat i kyrkan när hon talade för den beslutande församlingen i plenisalen. Det handlade om rimlig belastning i primärvården, fler vårdplatser, att kloka val (choosing wisely) ska komma från professionen och inte vara besparingar, mindre etisk stress, och att pengarna når vårdgolvet.

Hon hade ett par huvudpunkter som har hängt med länge, och en ytterligare punkt som seglat upp på sistone och som Tidöpartierna valt att lägga fokus på.

Den första punkten handlade om primärvården.

– En av de kanske viktigaste sakerna som vi behöver göra är att bygga ut primärvården på riktigt, sa Acko Ankarberg Johansson.

Hon fortsatte:

– Därför att om det inte blir fler allmänspecialister, fler distriktsläkare som blir verksamma som har ett rimligt antal patienter, kommer vi inte att få till den goda och nära vården.

Det handlar om kontinuitet sa hon, och påpekade att det ju numer finns ett riktvärde på 1 100 patienter per specialist. Men enligt Vård- och omsorgsanalys går det inte att säga hur många patienter som ens har en fast läkarkontakt. Och det trots att det finns en lag om att alla har rätt till det.

– Att man inte kunde fixa det på första halvåret förstår jag. Det tar tid att bygga ut, sa Acko Ankarberg Johansson.

Hon lade till:

– Men nu någonstans måste regionerna visa att man faktiskt lever upp till lagen. Och det här är en viktig fråga för mig. Oavsett vad man tycker om ett riksdagsbeslut, jobbar vi under lagarna, fortsatte hon och sa att regeringen kommer samverka med regionerna men också sätta tryck på dem.

Om Acko Ankarberg Johansson får precis som hon vill, kommer staten kanske inte göra en generell överenskommelse med regionerna om primärvården. I stället gör man eventuellt överenskommelser med varje enskild region om den plan man arbetat fram.

– Utifrån den planen diskuterar vi »vad gör ni kommande år?«, ger pengar för det, och följer upp på det ena eller andra sättet. Då blir det också anpassat efter vad varje del av Sverige har för förutsättningar, sa hon.

Primärvården gled in i nästa viktiga punkt: vårdplatserna. En anledning till belastningen i primärvården är att vårdplatserna är för få. Sjukvårdsministern påminde om att Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, har kommit fram till att vårdplatserna är för få i princip hela landet.

– Det har gått för långt, vilket gör att vi har för få vårdplatser, vilket påverkar patientsäkerhet och det påverkar kvaliteten i verksamheten, sa Acko Ankarberg Johansson.

Hon berättade att hon träffat forskaren Jonathan Siverskog på Prioriteringscentrum i Linköping. Hans forskning har gett beräkningar på hur färre vårdplatser orsakar fler dödsfall. Något hon berättade »gör ont att höra«.

Den tredje punkten som seglat upp på sistone som Acko Ankarberg Johansson ville lyfta, var kriminellas aktivitet i hälso- och sjukvårdssektorn. Som Läkartidningen berättade i oktober varnar Ekobrottsmyndigheten för att gängkriminella har börjat driva vårdcentraler och vaccinationsmottagningar.

– Samtidigt som vi behöver varenda krona vi kan få till hälso- och sjukvården, får inte miljarder åka i väg till kriminella, sa sjukvårdsministern.

Hon fortsatte:

– Så det är en prioriterad uppgift just nu att åtgärda på alla sätt vi kan, men proportionerligt, sa hon och poängterade att man behöver mer fakta i frågan.

När Acko Ankarberg Johansson talade inför förra årets fullmäktige, uppmanade hon åhörarna att fortsätta vara en blåslampa på henne. Hon hade en liknande uppmaning i år:

– Fortsätt driv på regeringen. Bråka lite när det behövs. Tala om vilka krav vi har på oss, för det är på det sättet man bäst jobbar.