Redan 2017 slog läkare inom NU-sjukvården (bestående av Norra Älvsborgs länssjukhus i Trollhättan och Uddevalla sjukhus) larm om en ansträngd bemanningssituation inom BUP, barn- och ungdomspsykiatrin. Insatser ledde till tillfälliga förbättringar, men därefter har situationen försämrats och blivit än värre. En bidragande faktor är att NU-sjukvården numera har tagit över ansvaret för Skaraborgs sjukhus (Skas) patienter i behov av slutenvård. Fram till i våras delade fyra specialister på bakjouren på BUP – »det gick, men det var tight«, enligt skyddsombuden. Sedan dess har en av läkarna blivit sjukskriven på grund av stress, en har flyttat och en har tagit tjänstledigt till våren. Kvar blir en läkare på femtio procent.
– Det är den enda läkare som verksamhetschefen förfogar över för att bemanna 24/7. Alla begriper att det inte går, säger huvudskyddsombudet Johan Klaar.
I läkargruppen i stort mår många dåligt på grund av den orimliga arbetsbördan och flera har flaggat för att de kan komma att bli sjukskrivna.
– En läkare ringde mig och sa: »Jag orkar inte mer, men jag kan inte sjukskriva mig, för då rasar hela verksamheten«, säger Johan Klaar och får en bekräftande nick från skyddsombudskollegan Jenny Larsson-Fridén.
– Det är allvarligt när en hel arbetsgrupp håller på att krascha. Vi ser att det är på gång, så det är inte bara en farhåga utan ett faktum, säger hon.
Arbetsmiljön får också konsekvenser för patienterna som ständigt får träffa nya läkare, eftersom luckor fylls med kort varsel med inlånade läkare från annat håll.
– När vi hela tiden behöver fylla arbetspassen med ett plockepinn av olika läkare vårdas patienterna längre än vad de egentligen skulle behöva. Om du inte känner patienten ordentligt vill du inte gärna riskera att släppa en suicidnära person för tidigt. Men en längre vårdtid än nödvändigt kan förstärka sjukdomsbilden, säger Jenny Larsson-Fridén.
Nu har de valt att koppla in Arbetsmiljöverket genom att göra en 6:6a-anmälan, med förhoppningen om att det i förlängningen ska leda till en regional översyn av jourverksamheten och organiseringen av slutenvården och jourlinjerna. För eftersom BUP i hela Västra Götalandsregionen är i princip lika hårt pressad finns det mycket lite stöttning och avlastning att få från andra sjukhus.
– Det behövs antingen någon form av regional samordning av hur passen ska bemannas eller så behöver vårt uppdrag förändras. Det är de enda möjliga lösningarna vi ser, säger Johan Klaar.
Verksamhetschefen för BUP inom NU-sjukvården, Lars Ahngnell, delar bilden av att frågan måste upp på regionnivå.
– Vi har fem barnpsykiatrikliniker i VGR, varav tre med slutenvård – och alla har separata jourlinjer. Det är små enheter och alla har svårt att rekrytera läkare. Jag kan inte se att vi långsiktigt ska kunna erbjuda barnpsykiatrisk slutenvård i regionen utan en gemensam lösning. Men jag har inte verktygslådan själv, frågan måste hanteras på regional nivå.
Lars Ahngnell har försökt att få igång en dialog, men Västra Götalandsregionen är en trögrörlig koloss.
– Vi har separata sjukhusförvaltningar och separata sjukhusdirektörer. Var och en har sin egen börda och särskilda ekonomiska förutsättningar. Västra Götalandsregionen är en komplex konstruktion och det blir vi offer för, säger han.
Läkartidningen har försökt få en intervju med regiondirektören Håkan Sandahl eller hälso- och sjukvårdsutvecklingsdirektör Karin Looström Muth. Svaret från presstjänsten blir dock att det inom kort väntas ett regionalt uppdrag till samordningsrådet för BUP, för att se över jourlinjer och slutenvården utifrån bemanningssynpunkt och patientsäkerhet: »Uppdraget gäller för 2024 och det är därför för tidigt att kunna ge ett mer detaljerat svar.«
Det kommande uppdraget är del av en regional utvecklingsplan som antogs för några år sedan. »Dock har svårigheterna för NU-sjukvården gjort frågan mer angelägen«, skriver presstjänsten.
Läs också:
Chef för BUP i NU-sjukvården: »Vi var tvungna att kasta in handduken«
