Linus Axelsson, ordförande för Svensk kirurgisk förening och till vardags överläkare på kirurgkliniken, Blekingesjukhuset. Foto: Hanna Franzén

Varför det ser ut som det gör har flera orsaker, förklarar Linus Axelsson, som också är överläkare i kirurgi vid Blekingesjukhuset.

– Kirurgerna subspecialiserar sig i högre grad, kirurgi utförs i större omfattning på kliniker utan utbildningsansvar, kirurger tvingas till uppgifter utanför befattningen och ny teknik involverar mer diversifierat hantverk.

Därtill opereras färre sett till befolkningsutvecklingen, enligt Linus Axelsson, vilket för ST-läkare innebär färre operationstillfällen att samsas om under utbildningen. Således tar det längre tid att bli färdig kirurg.

Det är ett komplext problem, konstaterar Linus Axelsson. Och Svensk kirurgisk förening försöker komma fram till hur det bör lösas på bästa sätt. Frågan är inte lätt att nysta i, då flera faktorer samverkar.

– Det här är något som vi har pratat om i flera år, säger Linus Axelsson och fortsätter:

Linus Axelsson tycker att den kirurgiska professionen bör renodlas och förklarar att många andra sysslor »stjäl erfarenhet från det praktiska jobbet med operationer som ingen annan läkargrupp gör«. Foto: Hanna Franzén

– Många vill utbilda sig till kirurger, men de måste få bättre förutsättningar för att komma upp i volym när det gäller antalet operationer.

I Socialstyrelsens rapport Nationella planeringsstödet 2023 har Svensk kirurgisk förening konstaterat att det inte råder någon allmän brist på kirurger. Tvärtom:

»Specialistföreningen framhåller att för varje specialist inom kirurgi som går i pension tillkommer två nyutbildade. Eftersom antalet operationer inte ökar tar det längre tid för specialisering och det tar i allmänhet flera år efter specialistexamen innan specialistläkarna blir självständiga kirurger. Samtidigt är det problematiskt att upprätthålla kompetens inom vissa områden.«

– Sjukvården har divergerat, framför allt sedan andra halvan av 1900-talet. Vi måste lära oss så mycket inom ett område för att bli duktiga. När vi subspecialiserar oss i så hög grad som vi gör i dag riskerar vi att bli så smala att vi blir opraktiska för organisationen.

Det är också en del av diskussionen: att kirurger kanske bör vara bredare än vad som är fallet i dag.

– Inte minst med hänsyn till en oroande omvärldsutveckling, tycker Linus Axelsson.

Att överhuvudtaget få tillräckligt med operationstid för att bli specialist vållar huvudbry hos fler än SKF:s ordförande, exempelvis Kirub, föreningen för kirurger under utbildning.

Själv beskriver han utbildningssituationen på följande sätt:

– En allt större andel av den basala kirurgin görs i dag på privata kliniker som inte har vare sig utbildnings- eller fortbildningsansvar. Det gör att duktiga kirurger som går i pension från de klinikerna inte har kunnat lära upp nya.

Det innebär att det blir trångt hos regionerna, som har krav på sig att erbjuda utbildning och fortbildning.

– Inom kirurgin har just det problemet ökat de senaste fem åren, skulle jag säga.

Och kirurger under utbildning måste ha mängdträning för att bli duktiga kirurger.

Kirurgi är till stor del ett hantverk. Foto: Hanna Franzén

– Kirurgi handlar ju om hantverk till stor del. Vi måste lära oss att sy eller använda våra avancerade instrument, annars blir vi inte duktiga. Historiskt sett har man skurit och öppnat upp vid operationer, men nu gäller det också att kunna operera med titthålsteknik, både vanlig och robotassisterad. Eller så handlar det om exempelvis endovaskulära ingrepp via ljumsken eller operationer med endoskop.

2021 kom Socialstyrelsen, i samråd med Svensk kirurgisk förening, med skarpare riktlinjer gällande vad man behöver kunna som färdig kirurg. Kravet på antalet genomförda operationer är sedan dess högre än vid den förra revisionen 2018.

Linus Axelsson tycker att den kirurgiska professionen bör renodlas och förklarar att många andra sysslor »stjäl erfarenhet från det praktiska jobbet med operationer som ingen annan läkargrupp gör«. Foto: Hanna Franzén

För läkare under utbildning måste byggande av erfarenhet ske vid patienterna, påpekar Linus Axelsson, vilket inte är så lätt eftersom många av ST-läkarna konkurrerar om samma operationstillfällen.

– Först ska man gå bredvid, sedan blir man handledd, sedan ska man göra det helt själv, och allt det här tar tid.

Konsekvensen blir att ST-utbildningen förlängs när det blir kö till operationerna. Det är varken bra för professionen eller regionernas ekonomi, menar Linus Axelsson.

– En kirurg som blir upplärd snabbt blir mer kostnadseffektiv för arbetsgivaren. Hen kan stå självständigt om det är lämpligt, eller handleda nästa generation. Det sänker lönekostnaderna och underlättar schemaplaneringen, säger han och fortsätter:

– Och när kirurger blir självständiga senare får de kortare karriärer. Jag tror att de flesta till slut blir duktiga kirurger, men vi kommer att utbilda för få högvolymkirurger.

Linus Axelssons bild av en självständig kirurg är någon som klarar av att vara bakjour på ett sjukhus med akutintag dygnet runt.

– Det tar i allmänhet några år efter specialistexamen.

En annan aspekt av problemet som Svensk kirurgisk förening ser är att kirurger i för låg grad sysslar med just kirurgi. De tvingas täcka upp här och var – och det är bra i en rimlig mängd för att bli en bred och erfaren läkare, anser Linus Axelsson. Men det bör inte stjäla tid från grunduppdraget.

– Kirurger bör i första hand ta hand om kirurgiska patienter före, under och efter operation. Som det ser ut i dag har kirurger ofta hand om cancerpatienter, av ren tradition, eller så anställs kirurger för att klara bemanningen på vårdavdelningar och akutmottagningar. Allt det här stjäl erfarenhet från det praktiska jobbet med operationer som ingen annan läkargrupp gör.

Specialistföreningen anser därför att en strategisk fråga framöver är att flytta över icke kirurgiska arbetsuppgifter till andra.

Uppdraget måste renodlas.

– Och det verkar som om vi behöver bli lite färre kirurger.

Borde staten bestämma hur många som ska kunna bli kirurger?

– Nja, jag tror att det är fruktansvärt svårt att beräkna ett framtida behov, och många andra faktorer väger in oavsett om det är stat eller region som ansvarar för bemanningen. Men om man verkligen ser till att kirurgens uppdrag handlar om kirurgi kommer regionerna att erbjuda färre ST-tjänster.

Linus Axelsson tror att en tydligare yrkesroll och något färre kirurger skulle gå hand i hand med en annan utveckling: att kirurgi förväntas ersättas av medicin i högre grad, enligt hans spaning.

– Historien säger att vi allt mer kommer bort från kirurgin till förmån för medicinska behandlingar. Förr opererade man magsår, men det gör man inte längre. Överviktskirurgi kan minska eller försvinna till förmån för mediciner. Vissa tumörer kan behandlas bara med strålning och mediciner i dag. Samtidigt kommer vi att få en större andel äldre befolkning som behöver mer kirurgi.

Det leder till frågor om vad framtidens kirurger bör kunna – och där spelar även AI och robotteknik en roll.

– AI är både en utmaning och ett bra verktyg, även om inte AI kommer att operera åt oss på ett bra tag – om någonsin – utan mer fungera som ett beslutsstöd.

Vad gäller robotkirurgi och annan titthålskirurgi finns fördelar såsom simulatorträning, påpekar Linus Axelsson – något som också skulle kunna göra att vägen till att bli färdig kirurg blir kortare.

Framtidens kirurger behöver fokusera på det de är bäst på – kirurgi. Och de behöver få mängdträningen som krävs, anser SKF.

– Min bild är att färdiga kirurger kan det de ska, enligt Socialstyrelsen, men det tar ofta längre tid än vad det ska att bli en erfaren kirurg, och trenden får inte bli att vi blir fler och fler när operationerna blir färre, säger Linus Axelsson och konstaterar:

– När vi själva ligger på operationsbordet vill vi gärna att det är en kunnig och erfaren kirurg som tar sig an vårt fall. Då måste hela sjukvården också se till att förutsättningarna för detta fortsatt finns.

Läs även: Statistik om ST-läkare finns – men föreningar och förbund har inte nåtts av den
Kirurger under utbildning vill veta hur många ST-läkare som finns
Statistik om ST-läkare finns – men föreningarna har inte nåtts av den